Hur skulle världen se ut om inte cigaretter fanns? Om inte Harry Potter fanns? Om inte BEATLES fanns? Jack Malick (Himesh Patel) vet.
Den musikaliske mannen Jack krockade med en buss under exakt dom tio sekunder hela världen drabbades av ett strömavbrott och under dessa tio sekunder slog han inte bara i huvudet och ut framtänderna, hans nya liv as he knew it började då – fast han inte visste om det. Väl utskriven från sjukhuset satt han som vanligt och spelade gitarr med sina vänner och han spelar låten Yesterday. ”När skrev du den?” undrar kompisarna och Jack fattar absolut ingenting. ”Det är inte jag, det är Paul McCartney som gjort den” sa Jack och vännerna såg ut som fågelholkar. ”Paul McCartney – WHO???”
För en man som i många år drömt om en musikkarriär öppnas nu en dörr han inte riktigt kan avstå från att öppna. Hela Beatles låtskatt är nu….hans! Att spela, att sno.
För att vara en ”musikfilm” innehåller Yesterday rätt lite musik men bortsett från det hade jag svårt att få ner mungiporna under filmens gång. Det här är ATTANS så mysigt!
Att manusförfattaren Richard Curtis knör in en kärlekshistoria mitt i alltihop, en kärlekshistoria som egentligen inte hade behövts för att filmen skulle ha existensberättigande, gör ingenting även om jag kanske inte riktigt tror på att Lily James karaktär Ellie i verkligheten hade varit lika lojal och trofast mot Jack som hon är i filmen.
Yesterday är sommarens hittills härligaste feelgood på bio och kanske den bästa dejtfilmen som finns på repertoaren just nu. Den KAN vara aningens enklare att se tillsammans med en ny bekantskap än till exempel Midsommar.
Filmens regissör – och min favorit – Danny Boyle visar återigen på sin bredd när det kommer till film, han behärskar alla genren och han lyckas verkligen göra alla filmer han sätter tänderna i till sina. Har man sett några filmer signerade Danny Boyle är det lätt att se att Yesterday är hans verk. Snyggt gjort!
