”Hej. Hmmm. Så sitter jag här IGEN på biografen. Hur många dagar är det sen jag spottade och svor över det här med biobesök, folkmassor, dålig bild och störande snacks? Ja, dagar? Är det inte dagar sen? Är det timmar? Minuter? Ja, ja. Men vafan, jag hade ju tid nu att se filmen och det är klart att jag vill veta vad alla pratar om. Samtidigt…varför ska man se en film IGEN om en sur jävla gubbe som man ska få förståelse för på grund av att han varit med om en massa skit? Är det nåt frikort på elakhet eller, ett tragiskt liv? Får kvinnor per automatik bete sig som svin för att livet varit tarvligt? Nä precis, jag trodde väl det. Och vad är det här med att Ove kallar alla för ”idiot” hela tiden? Vad är det för stil? Han är fan knappt uppfostrad gubbjäveln ändå ser han det som sin rättighet att sätta andra på plats och ständigt tala om att dom har fel och är värdelösa… SLUTA TUGGA PÅ BLÅBÄRSBOMBER SNÄLLA MÄNNISKA TILL HÖGER! Och varför ska han gå omkring i radhusområdet och leka polis mot sina grannar? Varför är hans sätt det rätta och alla andras fel? Fan vad jag är trött på gamla griniga gubbar. Sååååå trött. Och kärringen bredvid mig skrattar hejdlöst, hon slutar inte, vad ÄR det hon skrattar åt? Jag ser inte det komiska i den här filmen alls….jag tycker det mest är tragiskt….svart….ett drama om en ensam svensk 59-årig änkling som levt ett helt liv med sin kärlek och jobb. VADSKRATTARDUÅÅÅÅÅT? Jag vill så gärna fråga henne men gör det inte. Man pratar inte på bio och vem är jag att tala om för henne att hon skrattar fel? Men hon till HÖGER, alltså jag vill trycka ner hela den där jättepåsen med kombinationen prassliga och stenhårda godisar I HALSEN PÅ´NA men jag gör det inte. Jag kallar henne inte ens idiot. Inte så hon hör. Jag skriver en text om henne istället och jag svär som om min mamma inte försökt lära mig bättre svenska än så. Och filmen trummar på och jag försöker hålla den där Ove ifrån mig för Rolf Lassgård är inte min Ove, min Ove när jag läste boken var mer Ralph Carlsson och min Ove beskrevs med Fredrik Backmans jättemysiga sätt att skriva och jag tyckte mycket mer om bokens Ove än filmens….Och nu GRÅTS det också!! Snoras överallt. Har jag missat nåt nu? Är det katten som gör att hela publiken ”dör sötdöden” eller vad är det? För inte är filmen sorglig…..? Är den det? Boken var det men filmen…nä? Va? Fast det är fint med dom där barnen….och ”morfar”….ganska gulligt. Och Bahar Pars drar värsta charm-lasset som gravida Parvaneh, hon är helskön! Fan…det svider i ögat! GOSSE vad det svider! Och nu rinner det tårar och jag får torka bort dom med tröjärmen och nu tror hon bredvid säkert att jag bölar som alla andra men hon får tro vad hon vill. Jag vet. Jag vet att jag är Ove jag med. Jag är också en sur gammal gubbe när det gäller grejerna JAG stör mig på. Jag skiter i att det kör bilar på gatan eller att nån har en ful hund eller inte kan hantera en stege men jag blir fucking galen när folk är respektlösa på en liten biograf. Respektlösa….så som Ove tycker att bilister är på områdets smala vägar med körförbud. Je suis Ove. Helt enkelt. Och såååå pjåkig var inte filmen. Men nu ska jag gå ut i snön och innan jag nått fram till bilen är filmen glömd och nästa visning fylls till bredden. Obegripligt på nåt sätt ändå. Vad är det med Ove som drar?”
(Trean är jättejättesvag, det måste nog tilläggas här)