ON THE MILKY ROAD

Jag undrar om jag var en svettig balkanmusiker i mitt förra liv? Det är nåt med den musiken som gör mig alldeles upprymd. Jag känner mig liksom…hemma. Den känslan kan vara bra att ha som grund om man ska ta sig igenom On the milky road utan någon form av men, det här är nämligen inte en film som kommer falla alla i smaken MEN, som sagt, har du en förkärlek för balkanmusik OCH för filmer där man aldrig kan veta vad man ska få se i nästa scen, ja DÅ är den här filmen något för dig!

En pilgrimsfalk som dansar, gäss i grupp som badar i blod, en liten fundersam åsna, krig, bomber och granater, en klocka som skär upp folk, kor som ska mjölkas, polka-dot-klänningar, shots, ormar som dricker mjölk, djupa urringningar, ett avskjutet öra och den übervackra Monica Bellucci i allsköns klänningar och mer eller mindre knasiga scener.

I filmens början står det att den är ”baserad på tre sanna historier och många många fantasier” och det sistnämnda är svårt att inte se. Hela filmen känns som Emir Kusturicas våta dröm efter att få spela med och mot just Monica Bellucci och han ska definitivt ha cred för att han lyckades dra det här projektet i mål.

Som en febrig resa mellan dröm, verklighet och ren saga, så skulle jag vilja beskriva filmen och den funkar stenhårt på mig. Jag satt och njöt och fnissade och förundrades över allt KNAS jag fick se och det är så uppfriskande med den här typen av film som egentligen saknar givna ramar, som spelar sitt eget spel utan Hollywoodregler eller andra måsten. Jag gillar det skarpt. Det var som att få en riktig energibomb rätt in i magen.

Jag såg filmen på Malmö Filmdagar och det var inte alls meningen att jag skulle göra det, jag hade valt bort den helt. Men, jag fick ett ryck och bytte salong och det visade sig vara ett lyckokast!