Jag undrar om någon film någonsin varit mer aktuell inom mina fyra väggar än just Ondskan just nu.
På nyheterna pratas det dagligen om dysfunktionella internatskolor, det skrivs om samma skolor i tidningen, historier från verkligheten förs fram och samtidigt har min dotter läst boken på svenskan och min son har haft den som bänkbok alldeles frivilligt. Självklart dukar vi upp söndagfrukost framför Erik Ponti med ”vänner” på Stjärnsberg, internatskolan från helvetet.
16-årige Erik lever med sin ”goda mor” och sin styvfar i ett rikt hem i Stockholm. Det är rikt på prylar men föga på ömhet och empati. Styvfars bäste vän är bältet han pryglar Erik med var gång han inte förstår honom och modern väljer var gång att vända ryggen till, att blunda och/eller spela piano under tiden detta pågår.
Misshandeln skapar ett monster i Erik, en slagskämpe som aldrig slutar slå och Erik sätter sig till slut i en omöjlig situation och blir relegerad från skolan. Mammans lösning är då Stjärnsberg, den fina internatskolan som ska ge Erik slutbetygen han så väl behöver för att kunna ta sig vidare in på gymnasiet.
För Erik blir nya skolan inget annat än same-same-but-different. På skolan råder kamratuppfostran, pennalism är kung och Erik är på tok för ifrågasättande och uppkäftig för att bara smälta in i systemet. Rumskamraten Pierre blir hans enda vän och årskurs nio en lång svart sträcka mot ljuset på andra sidan.
Som alltid när jag tittar på ”svåra” filmer med mina barn blir det en diskussion på nån timme eller två efteråt. Frågorna strilar som spön i backen och jag blir så glad över det. Varför gör inte lärarna nåt? Varför ringde Erik inte Bris? Hur kan såna här skolor få finnas? Vem köpte ut cigaretterna? Barnen ställde alla dom rätta frågorna men tänkte inte på den som stör mig allra mest: Vad är det för jävla morsa som blundar när ens barn blir slaget? Hur fan är hon funtad? När vi pratade om det hade dom ganska krassa men ändå vettiga tankar. Det var ju männen som bestämde då, mamman var beroende av honom, det var inte alls då som nu, nu har mammor egna jobb och pengar och behöver inte vara beroende på samma sätt.
Ser man det genom barnens ögon så har kvinnans roll verkligen förändrats och stärkts dom senaste årtiondena. Det är ju bra. Ser man det genom mina ögon så hade jag hellre bott i tält och bara ägt kläderna jag hade på kroppen än att genom tyst medgivande säga ja till att mitt barn får stryk.
Ondskan var det ja. Vad är det onda i filmen, vem är den onde? Intressanta frågeställningar i en välgjord film baserad på Jan Guillous självupplevda roman med samma namn. Andreas Wilson spelar Erik Ponti med trovärdig James Dean-look, i alla fall så länge han inte pratar. Han svarar liksom en millisekund för sent hela tiden så att dialogen blir precis sådär styltig som den ofta blir i svensk film. Men bortsett från det så tycker jag hela ensemblen sköter sig fint. Gustaf Skarsgård som den gänglige Otto Silverhielm är otäckt trovärdig och Henrik Lundström som Pierre Tanguy är precis sådär mysig som han var redan i Tillsammans (och sedan i Kocken).
Jag hade inte sett filmen sen premiären 2003 och mina tankar om den var i det närmaste identiska nu som då – en helt okej film men läs hellre boken.
Håller helt med. Boken är riktigt bra medan filmen blir den där mismatchen som även de mest påkostade svenska filmer ofta dras med.
Jo håller med, som vanligt är dialogen i filmen ganska amatörmässig åtminstone i sitt framförande. Det är som att man tror att det är teaterskådespeleri som gäller så fort man gör ALLVARLIG film i Sverige. Bergman som spökar kanske? Boken är däremot bra, minns att jag läste den i ett sträck.
filmitch:
Jag med. Kunde inte sluta läsa. Bra betyg till boken 🙂
Boken är riktigt bra, håller med Sofia. Filmen däremot är bara hyfsad. Håller med Filmitch om dialog, det finns nåt stelt över den. Jag tycker inte den känns teatral, det är nåt annat fel. Jag tror det var Fiffi som var inne på det tidigare. Det är nåt med att det blir en liten kort kort men ändå märkbar paus innan repliken sägs, vilket ger ett stel intryck plus att det känns som man läser repliken innantill.
Bergman däremot, där är det väldigt teatral dialog och det känns inte som om det är meningen att den ska vara realistisk.
Jojjenito:
Det är synd att dom inte lyckades höja filmen ännu ett snäpp, men visst var Ondskan Sveriges Oscarsbidrag det året?
Väldikt intresant frågestälning. Också tänkt på varför filmen heter Ondskan. Den undersöker ju inte Ondskan något. Hur den födds osv. I stället handlar det om hur Erik Ponti beserga den som någon hjälte.
Jean Guilljo skildra sig själv egosäntrisk. Som en hjälte. När det gäller om filmen är tung. Nja jag håller inte med. DDen är obehaglig det är den. Men tunga filmer tycker jag mer är filmer som TEX Persona.
Det stinker film om filmen. Jean Guiillo har sakt att allt utan hon från finland. Men intresant är ju att det inte fanns någon simbasäng i skolan. Ska ju inte spekulera om det andra är sant eller inte eftersom jag inte har någon anning. Men någon sim basäng fanns det inte…
anc888:
Att ondska föder ondska är lika sant som motsatsen. Ponti fick stryk av sin styvfar och lär sig att det är så det går till och så funkar det nog alltför ofta i verkligheten (apropå sanningshalt å sånt)
Det gör det nog. Men saken är den att det inte är nårga nyanser Erik bekämpar Ondskan och framstår faktiskt som en hjälte och sånt har jag svårt för. Erik lyckades bekämpa Silverhjelm och sin styvpappas vidriga betende mot honom, Men någon Ondska lykades han inte bekämmpa bara att den riktades mot honom. Filmen är bra men Erik lykades inte bekämpa Ondskan som filmen fösöker få det till.