Nästan lika bra som Rocky IV
Johannes Roberts är namnet på regissören bakom en av de senaste årens mest spännande hajfilmer: 47 meters down. Den gick så pass bra att han håller på med en uppföljare nu med det kreativa namnet 48 meters down. Hur som helst, året innan han gjorde hajfilmen kom The other side of the door, en film …
Fortsätt läsa ”Skräckfilmssöndag: THE OTHER SIDE OF THE DOOR (2016)”
Lisa (Magdalena From Delis) är en framgångsrik thrillerförfattare som fastnat i alkoholism och tablettmissbruk. Hon bor ensam, går regelbundet hos en psykolog och får medicin utskriven och hon har helt klart blivit utsatt för nån form av sexuellt övergrepp. Intimitet ger henne ångest och när hon försöker ta på sig själv så spyr hon rätt …
En ung sexig tjej med en tajt liten röv befinner sig i ett sommarhus med mannen som äger detta. Mannen är utseendemässigt inte helt olik Michael Fassbender och han är väldigt fascinerad över kvinnans bakdel. Dom är uppenbarligen väldigt intresserad av varandras kroppar, ja dom verkar trivas bra tillsammans så länge inte tjejen tar upp …
Det finns en liten filmisk subgenre som kallas nunsploitation. Den hade nån slags peak i Europa på 70-talet men det sägs att den svenska filmen Häxan från 1922 är starten, eller föregångaren. Det här är heller ingen subgenre som verkar dö ut utan det pickar upp lite filmer här och där där se senaste (mig …
Det har kommit några skräckfilmer på senare år där handlingen inte är som premissen först får oss att tro. Det handlar alltså inte om någon twist i egentlig mening utan mer om att vilka som är förövare och utsatta kan ändras under filmens gång. I den här filmen är det en ung kvinna som kidnappas …
Fortsätt läsa ”Skräckfilmssöndag: FROM A HOUSE ON WILLOW STREET (2016)”
Ibland kan det vara ett otyg att i reklam för en film göra stort väsen av regissörens namn. Hideo Nakata är mannen bakom dagens film och det är klart att hans namn förpliktigar eftersom han gjort filmerna Ringu, Ringu 2 och Honogurai mizu no soko kara aka Dark Water. Kanske kan det låta knasigt eftersom jag inte gillade Ringu …
Jess (Sarah Michelle Gellar) är tillsammans med Ryan (Michael Landes). Dom verkar ha det bra ihop, det känns som ett kärleksfullt förhållande. Pga anledning tvingas dom dela boende med Ryans bror Roman (Lee Pace) och framförallt Jess tycker väl inte det är superkul direkt. Roman är Ryans totala motsats. Där Ryan är lugn och omtänksam …
Hajfilmer alltså, jag äääälskar hajfilmer! Även undermåliga hajfilmer älskar jag. Med den informationen i bakhuvudet, här är mina tankar om Cage Dive, aka Open Water 3: Cage Dive. Det här är ännu en film där man ”hittat en filmkamera” och sedan berättar historien sanningsenligt ”som den var”, som om den var sann. I princip ALLA …
Jag läste en sån himla rolig mening om den här filmen på IMDb: ”Graphic, low-budget gore-shocker about Rob and Betty, a couple of ordinary necrophiles who apparently don’t mind if their dead sexual partners are not so fresh” Ordinära nekrofiler alltså? Wow. Finns det såna? Visste inte det. Att filmen Nekromantik fanns visste jag dock …
Hungrade. På franska alltså. Jag tror i alla fall att det är det Les affamés betyder. I vilket fall som helst är dom till det yttre mänskliga zombiesarna i filmen väldigt hungriga. Det är spännande att se den här historien genom den kanadensiska regissören (och manusförfattaren) Robin Auberts ögon. Den utspelar sig nämligen i en liten …
Den tyske regissören Norbert Keil känns som en man att lägga på minnet. Han har bara gjort två långfilmer – med tolv (12!) års mellanrum – men efter att ha sett Replace hoppas jag få se hans namn igen i skräckfilmsgenresammanhang. Replace är urtypen av en filmfestival-skräckis, en skräckfilm som liksom ger mer för ögat …
Det här med pranks verkar ju vara modernt men för egen del fattar jag ingenting av dess storhet. Att skrämma folk från vettet av till synes ingen annan anledning än ”underhållning för stunden” är för mig obegripligt. Det är nåt med det där att göra sig lustig på andras bekostnad som stör mig. Antagligen för …
Huset känns som urtypen av en ”man tager vad man haver-skräckis”, i alla fall i nordisk bemärkelse. Det är vinter, det är kallt och urrigt, det är kargt, sparsamt med ljus och det är säkert jätteexotiskt – om man är till exempel amerikan, asiat eller sydeuropé. Filmen handlar om Jurgen och Andreas, två tyska soldater …
Inte sedan Tommy Wiseaus uppsyn i The Room har en skådespelare och en film gett mig samma klåda innanför huden. Här heter rollfiguren Jeb och skådespelaren Trevor Peterson. Jag avskyr den jäveln och jag avskyr varenda bildruta i den här förbannade filmen. Uselt manus, värdelös regi, hemsk ljussättning, ful scenografi, allt, alltså ALLT gör mig …
Regissören James Gunn har gjort sig ett riktigt stort namn i Hollywood dom senaste åren. Jag tänker såklart på Guardians of the Galaxy-filmerna. Men det är blott tolv år sedan han regisserade sin första långfilm, den film jag nu ÄNTLIGEN har sett, skräckisen Slither. Jag har haft den här filmen på min radar sedan den …