Det kunde ha blivit så att Paranormal activity aldrig nått ut till någon som helst publik.
Ingen vågade tro på en låtsasdokumentär utan manus, inspelad på en vecka av en helt okänd israel, i hans eget hus. Oren Peli var ju bara en liten spökrädd nörd som ville göra en film om det läskigaste han visste.
Filmen låg och dammade på en hylla när Steven Spielberg plötsligt fick för sig att se den. Han såg den, alldeles ensam i ett rum, vars dörr helt oförhappandes gick i baklås under visningen. Han blev så rädd att han lämnade tillbaka den sedda filmen i en svart sopsäck helt säker på att den var hemsökt.
Alltså, det här är nåt så annorlunda som en trovärdig skräckfilm. Skådespelarna är så bra att det går inte att fatta att dom agerar, vilket man nog ska tacka bristen på manus för. Det här är improvisation på hög nivå.
Som låtsasdokumentär funkar Paranormal activity mycket bättre än vad till exempel Blair Witch Project gjorde, en film som i mina ögon bara var upphaussat dravel.
Det här är läskigt, det ger kalla kårar, kanske även mardrömmar. Om jag nu kan somna alls.
