Alltså. Jag måste ju. Hur skulle jag kunna låta bli?
Hur skulle jag kunna strunta i att se den här filmen som så många kallar smörja? Passion är lite som den där skalbaggen som hamnat på rygg och blir ett simpelt byte för en ungdom med förstoringsglas och solen i rätt vinkel. Jag har dessutom sett den franska filmen som den här filmen är en remake på, Love crime och den var inte så pjåkig alls. Så jag menar, hur illa kan det bli?
Brian De Palma bakom kameran, Rachel McAdams och Noomi Rapace framför. Erfarenhet, kunskap och skådespelarbegåvning i en skön thrillrig mix. Eller?
För att vara tydlig, det finns ingenting i Passion som är rätt. Ingenting. Den här filmen har så många brister att jag inte vet var jag ska börja, men det är väl bara att hugga tag i första bästa fatala miss: Rachel McAdams.
Hennes roll, den hårdhudade världsvana chefen som styr både bolaget, sina anställda, älskare och älskarinnor med järnhand, gjordes i original av Kristin Scott Thomas, en mogen kvinna med naturlig integritet och skinn på näsan. I Passion ska denna livserfarenhet kompenseras med överdådiga örhängen som hänger likt glittriga julgranskulor på Rachels bleka örsnibbar. Hon har sladdriga skräddarsydda isblå byxor med hög midja och polotröja för att på nåt sätt utstråla makt. Vilken amatörcastare som helst kan se att det där inte funkar, hon ser för fan ut som en utklädd tonåring, hennes trovärdighet som chef för ett stort företag är nere på den absoluta nollpunkten.
Den andra fatala missen med filmen är att Noomi Rapace pratar. Det är nåt med hennes uttal som gör att det hon känns som kusinen från landet, kan vara att hon ÄR kusinen från landet (det lilla landet i norr). I originalfilmen spelades hennes roll av Ludivine Sagnier och det gick inte att missta sig på paniken hon kände när allt gled henne ur händerna och hon var tvungen att slå tillbaka mot überkvinnan Scott Thomas. Hon behövde sitt jobb. Vad behöver Noomi? Och var är den där klaustrofobiska känslan som låg som en blöt filt över Love crime?
Här är dom fatala missarna tre, fyra och fem: Behöver världen verkligen en remake på en medioker thriller som kom så sent som 2010? Är det en döv människa som komponerat filmmusiken? Och det här med scenografi och bildkomposition, har De Palma fått hjälp av en prao eller vad är det frågan om? Kör dom lite random på inspelningen? ”Kan du lägga dina bilnycklar på konferensbordet, gärna sådär nära kameran så dom hamnar i fokus, det är inte Rachel i den där barbierosa teryleneklänningen vi ska se det är dom där fullkomligt meningslösa nycklarna”.
Den sjätte fatala missen heter Brian De Palma. Jag skulle vilja säga gå och lägg dig gubbjävel så jag säger det: Gå och lägg dig gubbjävel! Kan du inte göra filmer som är bättre än såhär kanske du ska mata duvor i parken eller nåt istället.
Hahaha! De Palma har ju gett oss flera klassiker under åren men håller med, denna var kass. Har du sett det franska originalet?
Ja, det har du gjort för det skrev du t.o.m.. Gomorron! 😀
Vrångmannen:
Sporadisk läsning är också läsning och du såg ju det väsentliga, betyget 🙂
Är du på filmfestival på Grand idag?
Gött! Hahaha!
Upp på listan med den också!
Lite synd att DePalma håller på att bli gubbe i parken annars…tänk att han ändå gjort en del bra thrillers. Förr. Ack den tiden…
Steffo:
Bara för att han gjorde nåt bra för hundra år sedan betyder ju inte att han ligger i framkant i nutid. En regissör är inte bättre än sin sista film, eller hur var det? Stackars Brian i såna fall 😉
Haha, den _var_ alltså dålig… Lite synd på Brian, men det börjar kännas som med Shyama-lama-ding-dong. Någonstans borde det finnas en gräns för hur många usla filmer man kan göra.
Mittåt, hur många usla filmer man _får_ göra
Sofia:
Så länge hans namn på en affisch eller fodral säljer så kommer han få göra fler filmer. Det här är nog inte sen sista. Tyvärr.
Ja, Passion saknar all passion som De Palma besatt en gång i tiden. Filmen känns trött, amatörmässig och att skådespeleri och annat är så dåligt är i grund och botten givetvis regissörens fel.
Av någon anledning missade jag att det var en remake innan jag såg den. Annars hade jag nog hellre sett originalet först. Nu är jag inte alls sugen på originalet som inte verkar vara någon höjdare den heller.
Brian De Palma är inte den enda regissören som tappat stinget, men det är trots allt väldigt konstigt hur man kan gå från att göra riktiga toppfilmer till bottennapp som denna.
Movies-Noir:
Jag vet att åldern inte alltid har betydelse men det är kanske inte så konstigt egentligen. Brian De Palma är 73 år. Det kanske inte finns så mycket filmisk passion kvar i gubben?
Woody Allen är fem år äldre så jag ska verkligen inte dra alla oldies över en kam men det var ändå sex år sedan De Palma gjorde en spelfilm sist. Han kanske inte får så många erbjudanden och dom han får tar han?
Jag tror inte det har med åldern att göra. Det är snarare att han inte brinner för det längre. Vissa regissörer har bara ett par filmer i sig, andra kan spotta ur sig toppfilmer i flera decennier.
The Black Dahlia trodde jag skulle bli hans återkomst, men den misslyckades han med trots bra material.
Med De Palmas namn på affischen går jag åt andra hållet instinktivt. Världens sämsta men mest hyllade regissör?
filmitch:
I nuläget – ja, absolut 🙂
Nej nej, jag vägrar tro att detta är ren smörja och nu blev jag ännu mer sugen på att köpa filmen och se smörjan med egna ögon =)
Lina:
Spara dina pengar, köp nåt annat, nåt som det finns en liiiiiiten chans att du kommer gilla 😉
Haha! Otroligt sugen på att se denna, snacket om dess uselhet har ju utan tvekan varit till den här filmens fördel. Får bli dagens nattaktivitet. 🙂
Plox:
Kan du inte livetwittra medans du ser den? 😉
Haha jo absolut!