Planet 51

Ååååååh, liksom.
En film som utspelar sig på 50-talet, som är animerad och handlar om gröna ufon. Kan det bli mer på pricken en höjdarfilm för mig?

Både ja…och faktiskt lite nej.

För att börja med det positiva: Planet 51 är rätt mångbottnad för att vara en animerad barnfilm. Dels kryllar det av passningar och referenser till andra filmer, vilket gör den lite extra tjommig för oss vuxna. Dels kretsar hela handlingen kring tänka-tvärtom-tanken, det vill säga, det är en MÄNNISKA som kommer som inkräktare till utomjordingarnas planet, inte tvärtom.

Mycket av 50-talets fascination för konspirationsteorier och allt som är udda lyser igenom och det gör också filmen lite mer annorlunda än mycket annat på marknaden.

Men, för det finns ett men, det som i början känns fräscht och nyskapande blir efter bara en liten stund ganska enahanda och….småtråkigt och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Utomjordningarna är väldigt bra gjorda och är riktiga personligheter men jag hittar också klara efterapningar som kan härledas till andra filmer, till exempel robothunden = Wall:E.

Dom svenska rösterna, Robert Gustafsson som astronauten Chuck (som bara vill tillbaks hem till jorden) och Måns Zelmerlöws ufo Lem, klarar sig rätt bra. Som alltid är det skönare att se denna typ av film på originalspråk men har man inget val så kunde det vara långt mycket mer missanpassade röster än dessa.

Däremot känns Robert Gustafsson röst lite FÖR välanvänd i lite FÖR många animerade filmer. Kanske finns det ingen bättre, kanske är det av gammal vana, jag vet inte, men kanske är just denna känsla en av anledningarna till att filmen känns lite beige trots allt det gröna.

[Trailern finns här.]