Filmen Remake handlar om Lisa (Lisa Henni) som inte kan leva utan sin kamera. Hon filmar allt – precis allt – som händer, det känns nästan som att hon lever sitt liv mer genom kameralinsen än på riktigt.
Lisa är tillsammans med Martin (Martin Wallström) och dom bestämmer sig för att åka till New York. Sagt och gjort, dom köper flygbiljetter och hyr en lägenhet. Lisa har varit där förut, hon hittar och vill inte känna sig som en typisk turist, något Martin inte har något problem med. Han vill upptäcka staden sådär som Lisa redan gjort. Lisa vill å andra sidan fortsätta upptäcka allt bara genom filmkameran och det börjar gå Martin på nerverna. Kameran blir som en tredje ständigt närvarande person.
Jag såg Remake på en förhandsvisning i måndags, en ganska annorlunda förhandsvisning eftersom filmen inte fått distribution än. Det är alltså inte klart om/när den kommer gå upp på bio eller på vilket sätt den kommer nå ut till publiken och ju mer jag tänker på det ju konstigare känns det.
Filmens regissörer Per Gavatin och Andras Öhman (som även gjort Bitchkram och I rymden finns inga känslor) åkte alltså till New York och fick ihop denna till stora delar improviserade film med endast tre skådespelare och elva dagars filmande. Att filmen är filmad med den kamera som skådespelarna använder i filmen känns kostnadseffektivt men jag satt mest och funderade på hur mycket tid som lagts ner på att få vinklarna perfekta. För det är bra gjort, det är smart gjort och när ögonen bara vant sig vid handkamerahoppandet så tycker jag det är vägvinnande även rent stilistiskt.
Remake känns som en udda liten fågel bland svenska nutida filmer och jag hoppas att den kommer nå ut till många fler än filmfestivalbesökare och vi som har koll på Cinematekets repertoar.
Lite lustigt att ha ”förhandsvisning” när den inte har fått distribution… Det blir kanske enda visningen i Stockholm. Vore trist för filmen är helt klart intressant och ganska bra. Men om man ska vara helt ärlig är det inte en ny Hotell…
Henke:
Lustigt men samtidigt ett bra sätt att få ut filmen. Du och jag hade ju inte skrivit om den annars till exempel 🙂
Nån ny Hotell är det inte men å andra sidan är filmen precis bara det den utger sig för att vara. Jag tror att besvikelsekoefficienten är betydligt lägre hos Remake än hos The Quiet Roar eller Tommy, för att jämföra med två aktuella svenska filmer.