När ordet exorsism finns med i en filmbeskrivning tror jag lätt att det är en skräckfilm jag ska få se. Nu vet jag att det inte alltid är så. Requiem är nämligen tysk diskbänksrealism i kombination med psykisk ohälsa, epilepsianfall, demoner OCH exorsism och nånstans känner jag att det går att ha för många ingredienser i en kaka, det går faktiskt. Nånstans måste nån sätta ner en fot och säga app-app-app, ingen hårdstekt bacon i bananmuffinsen, men här har regissören Hans-Christian Schmid och gänget bara kört på, rätt in i kaklet bara.
Michaela (Sandra Hüller) lyckas spela grå mus nästan lika bra som Ulrich Mühe i De andras liv. Hon känns så totalt ointressant och världsfrånvänd, jag får aldrig nån känsla för henne, vad hon vill och vad hon känner. Hon är liksom bara genomskinlig – och beige. Att hon inte mår bra, att hon har fått en extremt strikt katolsk uppfostran, att hon uppenbart är sjuk hjälper inte, jag bryr mig liksom inte om henne, hon når inte fram.
Näpps. Min dom blir: torrt, tyskt och dötråkigt.
Oj! Jag gillade Requiem väldigt mycket, blev både engagerad och berörd. Kul att vi var så totalt tvärtemot varann!
BlueRoseCase:
Ja, här är vi verkligen motsatser för jag hittade ingenting att bli berörd och engagerad av. Mycket konstig film – tycker jag då 😉
Jag måste säga att Requiem inte alls var så dum – och den engagerade. Hon var mycket bra i huvudrollen och just att den kändes ganska så realistisk tyckte jag var ett plus med tanke på att de flesta filmerna som handlar om exorcism är skräckfilmer som gärna går till överdrift.
Hade tidigare sett två andra filmer av Hans-Christian Schmid som jag nog gillade ännu lite mer. Den ena är 23 och den andra är Lichter som jag kan tipsa om ifall man vill se lite mer tysk film.
Movies-Noir:
Tack för tipsen, dom ska kollas upp! Jag har ingenting emot tysk film (om jag ska generalisera) men den här gillade jag verkligen inte.
Jag kan tipsa dig om att imorgon kommer det mer texter om tyska filmer här på bloggen. Tre stycken faktiskt. Dom är i alla fall gjorda av en tysk 🙂