Det var 2003 och Jonas Hassen Khemiri hade precis fått sin roman Ett öga rött utgiven. Den blev så unisont hyllad att jag självklart inte kunde strunta i att läsa den. Så jag köpte den och läste den och var helt ärligt inte alls redo för den typen av dagbokssvenska författaren använde sig av. Det var jobbigt att lösa helt enkelt. Jag kan skylla mitt dåliga tålamod på mycket men det som är allra mest sant var att jag var inne i en period av Alfons, Madicken och Totte badar och hade ungefär tio minuter om dagen att läsa egen bok på i lugn och ro. Jag var helt enkelt inte i rätt fas i hjärnan för att kunna uppskatta ”ortensvenska” i skrift. Då.
Ungefär tio år senare ger jag boken en andra chans. Tre plus. Inte mer. Då har dessutom FILMEN några år på nacken men den gick jag aldrig och såg. Men nu, nu när detta röda tema är på tapeten passar det såklart UTMÄRKT att se denna film. Den finns dessutom på Cmore, jag har i.n.g.e.n.t.i.n.g att skylla på. SE FILMEN BARA!
Halim (Youssef Skhayri) bor med sin pappa Otman (Hassan Brijany). Dom bor i Skärholmen men pappan vill ge Halim mer än så, han vill ge Halim alla chanser han kan att bli en ”riktig svensk”. Svenskar pratar svenska, svenskar lyssnar på Abba, svenskar äter surströmming och framförallt, svenskar bor inte i Skärholmen, dom bor på Södermalm.
Den lilla familjen flyttar till Bondegatan och Halim måste börja på en ny skola men en annan typ av svennar. Halim förstår sig inte på sin pappa, han ser honom som en svikare, att han försöker bli ”försvenskad” alltför mycket. Samtidigt möter Halim Dalanda, en dement gammal kvinna som påstår att svenskarna har gjort en integrationsplan som handlar om att få bort invandrarna från Sverige. Hon vill få Halim på att inte lita på svenskar.
Jag måste säga att den här filmen förvånade mig, positivt. Den gjorde mig glad. Visst är den lite som en färgglad saga men den har saker att säga som jag både förstår och kan ta till mig betydligt bättre nu än för sexton år sedan. Kanske var filmen dessutom lite före sin tid? Kanske skulle den visas – igen – nu på biograferna? Den har en hel del bra poänger, skådisarna är genomgående helt okej, den har bra flow och är mysigt filmad. Sevärd skulle jag säga!
Det här filmen är en del av bloggtemat Röd lördag. Ett gäng lördagar dyker det upp röda filmer här på bloggen och här kan du kunna läsa vilka filmer jag hittills skrivit om.
Filmen har jag inte sett men minns att boken överraskade positivt. Då lyssnade jag iofs på den, vilket säkert gjorde att jag hade lättare att ta den till mig. Inläsningen var bra. Och jag behövde inte klämma in den mellan Totte och Alfons 🙂
Sofia:
Jag kan också tro att boken är lättare att lyssna på än att läsa, kanske var det en av parametrarna till att den funkade bättre på film för mig 🙂