Jag tycker inte om den här postern. Arnold Schwarzenegger är han med keps längst fram, ja, jag känner att måste förklara för han ser mer ut som David Letterman än sig själv på bilden. Men att jag inte tycker om affischen beror på nån känsla den utstrålar, nåt som inte alls passar ihop med filmen jag nyss sett.
Regissören David Ayer har tidigare gjort Training Day och End of watch, två mörka och realistiska filmer om poliser som kanske inte alltid beter sig som poliser ska och bör göra. Sabotage är nåt liknande men ändå verkligen inte. Sabotage skulle kunna ha blivit en riktigt bra film men den misslyckas på en hel del punkter.
Arnold Schwarzenegger är inte rätt i rollen som John ’Breacher’ Wharton, chefen/ledaren för en insatsstyrka som verkar vara specialutbildade för att spränga drogkarteller. Han är alldeles för mycket ”actionman” för denna typ av film och hans blotta uppenbarelse gör tyvärr att mycket av den realistiska känslan uteblir. Jag hade hellre sett någon aningens mindre känd i denna roll även om David Ayer och filmens producenter naturligtvis inte håller med. Det tokiga blir när jag ser filmen i tron att det ska vara en ”vanlig Arnold-film” och det inte är det, då blir jag besviken, så enkelspårig kan jag vara ibland. Och alla dom som är för unga för att finna något som helst mervärde i Arnolds namn på filmfodralet ser den inte alls.
Mitt andra problem med filmen är att insatsstyrkan beter sig och ser ut som en avdelning på ett vuxendagis där det blandats ”problembarn” med drogmissbruk och sociala icke-skills av alla de slag. Föga trovärdigt i mina ögon. Det känns som en självklarhet att vuxna avlönade människor – alldeles oavsett yrke – inte kan bete sig som dessa personer gör.
Jag tycker väldigt mycket om Mireille Enos som skådespelare, jag avgudar henne i The Killing och tyckte hon var med på tok för lite i World War Z och Gangster Squad. Här spelar hon Lizzy Murray och det går knappt att känna igen henne. Hon spelar över som s a t a n. Ändå är det ingenting mot Sam Worthingtons John ’Breacher’ Wharton. Jag skrattade flera gånger åt hans uppspärrade ögon, getabockskägg och övertydliga kroppsspråk.
Nu har jag neggat tillräckligt, det finns ju så många filmer som är hästlängder sämre än denna. Det är hjärndöd underhållning för stunden och Olivia Williams lyckades (som utredaren Caroline) få till ett par löööööööve-is-in-the-air-scener mot Arnie och DET kan banne mig inte vara det lättaste. Så kudos till Olivia, till det brutala våldet som inte backar för nåt och en speltid som klockar in på perfekta 109 minuter.
Jag håller med dig fullständigt i denna recension, förutom ditt generösa betyg! Arnolds ”återstart” i Hollywood har inte varit lysande precis. Jag försöker se det som att han mjukstartat inför Terminator och Conan! 🙂
Tommy:
Nej, kanske inte lysande men helt okej tycker jag nog. The last stand från förra året var helt okej den med tycker jag (https://www.fiffisfilmtajm.se/the-last-stand/) och hos Sabotage har visserligen en hel del att klaga på men äsch, den gick att se utan några större men, det var rätt underhållande och jag förväntade mig inte mer än så. En fesljummen trea alltså 🙂
Gillade du inte The last stand alls?
Ja du var allt frikostig med betyget 😉 Det här var bortom hjärndöd action. Men jag gillade The Last stand.
filmitch:
Haha, visst är den hjärndöd men jag tror det var precis lagom hjärndött för mig just den kvällen 🙂
Håller med om att insatsstyrkan inte känns realistisk och det är filmens största problem. Tycker annars den har sina styrkor och gav den också en trea. Ingen minnesvärd Arnold-roll direkt, men man kan inte förvänta sig så mycket på äldre dar. Fast The Last Stand funkade bättre i hans fall (mer passande roll för honom).
Movies-Noir:
Han var inte direkt trovärdig i den här rollen, Arnold. Å andra sidan var ingen det. Mireille Enos var direkt klåpig i sin roll, jättekonstig. Men ibland funkar det ändå och filmen känns helt okej på nåt vis. En annan dag hade man kanske blivit förbaskad och sågat den totalt. 🙂