Ja, alltså, om man blev trött av att titta på MTV redan på 90-talet på grund av alla snabba klipp, ja då kanske man ska välja nåt annat på biorepertoaren än Scott Pilgrim för här går det undan.
Det här är TV-spelsaction doppad i Red Bull och rullad i såna där tuggummin som liksom smäller i munnen när man tuggar.
När jag ser den pixliga Universalloggan innan förtexterna och hör den blipp-bloppiga Nintendo-musiken blir jag glad, sen dippar glädjen en smula när jag sitter och funderar på den skitlarviga moralpredikan som pumpas ut under den första kvarten av filmen. Okej, herregud, Scott Pilgrim är 22 år och ihop med en 17-åring!! Stoppa pressarna, ring klagomuren och Bris, eller nåt.
Det larviga är att Michael Cera som spelar Scott inte ser ut som 22 (fast han är så gammal i verkligheten). Han har samma oförstörda babyskin i ansiktet som min 11-årige son och jag har väldigt svårt att se det ”fula” och konstiga i att han skulle dejta en tjej som är 17.
Men nu tänker jag inte dissa Michael Cera, det finns ingen anledning till det. Han är född till den här rollen, den sitter som gjuten, som latexhandsken på en grisinsiminerare. Jag blir glad att det verkar vara en nörd-boom i Hollywood, det gör verkligheten en smula enklare för alla killar som inte kan jämföra sig med den långa-mörka-vältränade-babemagnet-snyggingen som oftast pumpas ut som nåt slags snubbeideal.
Scott Pilgrim vs The world är en film som tilltalar min hjärna mer än mitt hjärta. Den lyckas inte slå sig in och göra bestående avtryck men den var underhållande för stunden och vore jag tjugo år yngre skulle jag antagligen ha en Michael Cera-plansch på väggen.
Nu undrar jag bara hur lång tid det tar innan vi får se honom och Jesse Eisenberg som brödrapar i nån film. Det kan inte dröja länge.
Cera och Eisenberg som brorsor har jag också funderat på ett tag eftersom jag till och med haft svårt att hålla isär dem.
Jag gillade inte Scott Pilgrim. Liknelsen med smäll godiset är bra. Jag tycker filmen känns väldigt dampig och över producerad på många sätt med mycket överarbetade musiknummer och hade svårt att se någon röd tråd i själva handlingen.
Tror den kommer funka utmärkt att ha igång i bakgrunden på ett vilt party där man kan rikta uppmärksamheten mot någon av de ubercoola scenerna för några minuter.
Åhhh, vad jag vill se den här filmen!
Kul när man har olika åsikter! Av mig fick filmen högsta betyg. Det var full fart och en härlig tvspelsestetik. Ett stort plus i min bok var att filmen kryllar av referenser till främst spel men också musik…
Joel:
Dampig var ett bra ord i sammanhanget! ;D
RJ:
Det är bara att hasta iväg till en biograf nära dig ;D
Daniel:
Jag undrar om det kanske inte är ett måste att man är superengagerad TV-spels spelare för att på riktigt fatta grejen med filmen?
Jag visste ärligt talat inte att den hade haft premiär än. 😛
RJ:
Inte i fredags men förra fredagen 🙂
Daniel, Fiffi: Jag tror definitivt man tjänar på att vara insöad i subkulturerna. Jag är inte det och missade de flesta referenserna som inte var uppenbara. Seinfeld insticket var ju typiskt deleted scenes material för scenen blev utdragen av att det kördes så långt.
Scott Pilgrim är första filmen på länge som verkligen satte mig i extas när jag såg den. Det är inte en fullpoängare men i ren glädje blir jag ibland sugen på att höja den till det. Dampig var ordet och filmen är så satans packad att min brorsa och hans kompis inte klarade av mer än drygt halva filmen innan de flydde, efter att i en halvtimme blandat skratt med kommentarer som "det här var det sjukaste jag sett!". 😀
Joel Burman: Seinfeld-scenen skulle ju vart längre ju! 😀
jimmybjorktorp:
Det verkar vara många som tycker som du i Scott Pilgrim-frågan. Dom som fattar den hela vägen blir alldeles lyriska och dom (som jag) som kanske inte greppar allt tycker att det är en "okej film".
Men det är alltid kul med en film som får folk att gå ner i brygga 😀
Har äntligen sett den här nu (tack för ditt finfina pris). Jag må säga att det var verkligen en berg- och dalbana till film som inte gav något större intryck, men var sannerligen underhållande under tiden. Det är nog den film som bäst har lyckats fånga det verkliga känslan av TV-spel och hur upplevelsen är att vara mitt inne i en spelupplevelse. Gillade även seriereferenserna och blev faktiskt lite sugen på att läsa originalserien som filmen är baserad på.
Hade gärna sett en Oscarsnominering för "Bästa visuella effekter" till Scott Pilgrim, men den snabba MTV-pumpande estetiken lär väl inte tilltala den ålderstigna akademin.
Martin:
I just denna kategorin känns oscarsnomineringarna sömnigare än vanligt. Okej att Inception och i viss mån Alice i underlandet förtjänar att finnas med bland dom fem men Harry Potter? Och Iron man 2 har visserligen coola visuella effekter men det hade varit modigt om Scott Pilgrim hade petat ut någon av dom andra faktiskt. 🙂