5. Children of the corn (1984)
Läskiga barn på film är verkligen vrålläskiga. Enda sedan jag såg Children of the corn har jag skitit knäck både av välklippta barn i amish-hattar och vajande majsfält.
4. Salem´s lot (1979)
Tobe Hooper tar sig an Stephen Kings vampyrskräckis och jag hackar tänder. Fortfarande. Jag hade den här filmen på sönderspelad VHS, så pass sönderspelad att den till slut inte gick att tejpa ihop och om jag nångång i min tidiga ungdom drabbats av förstoppning hade Salem´s lot kunnat avhjälpa detta betydligt smidigare än en hink katrinplommonpuré.
3. Dead Birds (2004)
Otippad uppstickade på den här listan men det är en film jag upplevde som osannorlikt otäck den enda gång jag sett den. Jag var knappt funktionell efteråt, så rädd var jag. En sponsrad helpall med vuxenblöjor hade tacksamt tagits emot.
2.The Ring (2002)
Det är sällan jag sitter i folks knän på bio men när jag såg den amerikanska varianten av The Ring hände det. Det kan ha varit tvärtom också, att det var bästa kompisens sambo som satt i mitt knä, jag minns inte riktigt. Jag vet bara att vi var rädda, lika nåt-så-in-i-helvete-rädda, båda två.
1. Fredagen den 13:e (1980)
Den första gången jag upplevde ren och skär filmisk skräck i min flickkropp var när jag såg Fredagen den 13:e på bio. Jag var så rädd att jag på riktigt kissade på mig, inte då och där i biosalongen men när det skulle sovas framöver så hände det olyckor ett par gånger när jag vaknade kissnödig men inte vågade gå upp för att ta mig till toan. Jag minns att jag pratade om osthyvlar med alla som ville lyssna, om att jag hade sett vad en osthyvel kan göra med en människa om man ger sig fan på att hyvla hårt utav bara helvete. Precis som den första kyssen för alltid har en speciell plats i mitt medvetande så har denna film hackat sig in mitt filmhjärta och sett till att det köttknivsstora ärret aldrig läker. En ohotad etta.
Filmitch har dagen till ära gjort en alldeles egen Fredagshemma. Hoppa över dit och kolla vettja. Klicka här.
En passande femma. Jag är rädd att majsbarnen inte skulle ha riktigt samma impact nu, men jag måste erkänna att jag faktiskt inte sett den. Även Dead Birds blev jag påmind om igen. Jason är mer charmig än läskig men det är ju vådan av att se skräckfilmer i ”fel” sammanhang.
Sofia:
Det var inte så länge sedan jag såg om Children of the corn. Var tvungen att testa mina reaktioner. Jag stängde av. Fyyyy alltså. Burr.
Fy fasen..jag har fortfarande chills när jag tänker på The Ring….!
Ett högst passande tema denna vecka ju!
Finfin lista.
Barn kan vara riktigt räliga på film eller ja är de inte oftast det? Oavsett genre?
Har du sett nyinspelningen av Salems lot med Rob Lowe och Rutger hauer – väl värd en titt.
Dead birds är kort och gott en bra skräckis tror det var en av de första du skrev om på din blogg.
The Ring eller Grudge skillnaden är hårfin.
Friday 13th Trots att jag sett filmen otaliga ggr hoppar jag till varjegång osthyvelsmannen dyker upp – än en anledning att inte bada i sjöar.
Jag måste göra en liknande lista snarast. Den som toppar min lista har en karaktär som spelas av Tim Curry….
Jag tycker Ringu är bättre än The Ring, Sadako är värre än Samara.
The Entity är en av få filmer som verkligen har skrämt mig. Om jag ska bli skrämd av en skräckfilm så funkar hemsökta hus-filmer bäst. Plus filmer om personer som blir besatta.
Micke:
Såg du Ringu innan du såg The Ring?
Jag såg nämligen The Ring först och tyckte då att Ringu var som en barnfilm i jämförelse. Hade jag gjort tvärtom hade jag kanske (antagligen) tyckt annorlunda.
Ja, jag såg Ringu före The Ring.