Vildmark (2003, Norge)
TV-chefen Gunnar tycker att det är en bra idé att ta med sig fyra nyanställda kollegor till en stuga mitt ute i skogen. Isolationen gör att dom lättare och snabbare lär känna varandra resonerar han. Gunnar har varit i den där stugan mycket som barn och vet att ett tyskt flygplan störtat i den lilla sjön under kriget och när två i gänget hittar ett lik i en tjärn nära stugan förändras hela gruppdynamiken.Tjoohoooo. Not.
Usch vad det är tråkigt att skriva om den här filmen. Den är bara så himla dålig. Kanske kanske kaaaaanske att jag hade tyckt att den var bättre om jag såg den på en portabel DVD mitt i natten ensam ett tält. Kanske.
Jag tänker inte testa och detta beror inte på att jag hatar att sova i tält, det beror på att filmen är så kass att jag är rätt säker på att experimentet är fruktlöst.
Sleepwalker (2000, Sverige)
Ulrik (Ralph Carlsson) går i sömnen. Han inte bara GÅR i sömnen, han gör en hel del andra grejer också, kör bil till exempel. Han blir lite rädd för sitt eget beteende och bestämmer sig för att försöka filma sina nattliga äventyr, tejpar fast en videokamera på axeln och går och lägger sig. När han vaknar upp morgonen därpå, utsövd och härlig och ska säga godmorgon till sin fina fru (Ewa Carlsson) ser han till sin stora fasa att frugan är borta och hennes halva av sängen är helt blodig. Det visar sig inte bara vara frun som försvunnit, barnen är också borta. Var är dom och vad har hänt egentligen?
Sleepwalker är en effektivt berättad thriller/skräckfilm(light) och en av dom svenska filmer som jag sett flest gånger. Nån gång per år blir det i alla fall och trots att jag vet precis vad som händer och i stort sett kan sufflera till vartenda ord som sägs så fungerar filmen fortfarande. Jag tycker forfarande att ögon i artificiell nattbelysning är bland det läskigaste som finns.
För övrigt tycker jag att Sleepwalker är en bra historia och visst är det en del logiska luckor men skådespelarna är bra, det finns små snygga twister och filmen tuggar på i ett skönt tempo. Nittio minuter går fort i Ralph Carlssons sällskap.
Nattvakten (1994, Danmark)
Juridikstuderande Jens (Kim Bodnia) får extrajobb som nattvakt på ett bårhus. Bara där går min puls upp. Vem fan vill frivilligt jobba natt på ett bårhus? Herregud, det är ju jätteotäckt! Att en seriemördare dessutom går lös i staden gör inte saken bättre, inte heller att allt inte står rätt till bland döingarna i kylrummen eller att Ole Bornedal är GRYM på att göra kameraåkningar som banne mig får blodet att frysa till is i armarna på mig.
När jag såg Nattvakten på bio 1994 funderade jag helt allvarligt på att lämna salongen, SÅ läskig var den. Jag mådde fysiskt illa av all anspänning och jag minns att jag tyckte det danska språket gav en extra dimension till rysningarna och att det var skönt att höra folk prata nåt annat språk än engelska. Nu när jag ser om filmen femton år senare, på hemmaplan, på DVD, med samtliga lampor tända och en kudde i famnen kan jag bara säga att trots att jag är vanare nu än då med att se skandinavisk film och att en hel del skräckfilmer passerat mina ögon sen dess så ÄR Nattvakten skitläskig och den håller jättebra fortfarande. Heja Danmark!
[Idag tar sig Filmitch an en ”skräckfilm” som det skrivits om en hel del: A serbian film.]
Ja, Sleepwalker såg jag faktiskt i början av 00-talet. Den var helt ok och speciellt är Ralph Carlsson bra. Då måste jag passa på att tipsa om tv-miniserien Bekännelsen där Carlsson är grymt bra, och serien (tre delar) som helhet är mycket bra. Regisserad av Daniel Lind Lagerlöf som ju tragiskt försvann när han ramlade nerför klippor på Västkusten.
Jojjenito:
Tack för Bekännelsen-tipset! Det känns som nåt för mig och jag har missat den helt. Är det någorlunda nytt?
Hela händelsen med Daniel Lind Lagerlöfs försvinnande är stor tragik på så många plan att jag knappt vill tänka på det. Han var en väldigt duktig regissör men jag tänker i första hand på att hans barn och fru. Usch….:(
Bekännelsen är från 2001 och spelades in samtidigt som Hans och hennes. Det är alltså samma skådisar som i den filmen men är en tät psykologisk thriller.
Jojjenito:
Då ska jag leta reda på den. 🙂
Jojjenito:
Hittade Bekännelsen på Lovefilm men nu ser jag att jag redan har sett den. Jag kom inte ihåg att den hette just så men jag såg serien när den gick på TV. Jag mindes allt när jag såg att Magnus Krepper var med. Bron, du vet 😉
Haha, roligt. Men då ställer sig ju vän av ordning, dvs JAG, vad tyckte du om Bekännelsen?!
Japp, Krepper, visst är han lite slemmig i Bron?
Förresten, du nämnde ju tidigare i samband jag upptäckt Bron på SVT Play att det var typ lyllos mig eftersom jag inte behövde vänta en vecka på varje vecka. Well, nu är det slut med det eftersom jag har sett ikapp. Det gick ganska snabbt. Då tappar man direkt lite av intresset, man hinner liksom glömma bort. Fortfarande en bra serie men känns inte lika akut om man säger så. Kommer givetvis se klart den tror nästan jag gör ett uppehåll och kollar klart alla återstående avsnitt i ett svep.
Jojjenito:
Jag gillade serien, minns att den hade en krypande spänning och att Krepper var minst lika ”slemmig” där som i Bron. Eller som en kompis uttrycker det ”Måste han ALLTID visa kuken på film? Är det en löneförmån eller vadå?”
Jag skulle också vilja se resterande i ett svep – om jag kunde. Men jag har lite för många i min absoluta närhet som följer serien så jag är livrädd för spoilers. Det blir till att bänka sig framför TV:n på onsdagarna tre veckor till för min del.
Jag älskar Nattvakten! Förutom slutet. Senast jag såg om den, vilket väl är över tre år sen eller nåt sånt om jag minns rätt, så hoppade jag faktiskt över den sista kvarten. Tyckte det blev för mycket tillfälligheter och för urspårat. Men stämningen fram till dess är svårslagen!
BlueRoseCase:
Jag förstår vad du menar med slutet men jag köper det rätt av utan att ifrågasätta det minsta. Så ytlig är jag ibland 😉
Jag har endast sett den amerikanska remaken av Nattvakten (med Ewan McGregor). Jag brukar vara försiktig med att se remakes först, men här tror jag inte jag visste att det var en sådan. Hur som helst minns jag att upplägget var ganska kusligt, men att filmen flippade ut allt mer. Originalet vore trots allt intressant att se då den fått fin kritik och jag inte minns remaken så bra då det var länge sen nu.
Tack för tipset !
Movies-Noir:
Jag tycker inte att den amerikanska remaken fick till alls samma suggestiva känsla som den danska filmen fick, konstigt egentligen eftersom det på pappret är samma film men å andra sidan är det ju ingen ovanlighet att remakes bara blir bleka kopior av originalet hur mycket dom än försöker få till motsatsen, Jag tycker du ska ge originalet en chans 🙂
Villmark började bra men spårade snabbt ur, sömngångare har jag inte sett och Nattvakten ja där satt jag och hyperventlerade, tror det var första filmen jag såg med Bodna.
filmitch:
Håller med om Villmark, den hade definitivt potential att bli helt okej men nä, det schabblades bort i ett HUJ 😉
Har aldrig tagit mig an remaken men originalet var riktigt bra. Och Sömngångare kanske jag borde ta mig an nu när jag äntligen klämt mig igenom Paranormal Activity.
Sofia:
Jag tycker inte remaken är en dålig film på nåt sätt men jämfört med originalet så är den väldigt….beige,
Vad gäller Sleepwalker så är den Bolibompa jämfört med Paranormal Activity 😉
Men blir inte det ofta fallet med Hollywoodremakes? Mer putsade och ofta snygga men också mer utslätade och…beiga.
Haha, det kan jag tänka mig.
Villmark er den beste norske grøsser jeg har sett. Spiller på atmosfæren som er herlig og ekkel når kongen Bjørn Floberg er i sitt ess. Ikke sett Sleepwalker, men synes at Villmark er bedre enn dansk dynamitt.
Captain Charisma:
Jag ska bara ta reda på vad grøsser betyder sen ska jag besvara ditt inlägg 🙂
Captain Charisma:
Ahaaaa! Grøsser betyder skräckis (tack till norske vännen som står översättningsstand-by på mobilen).
Det är möjligt att det är den bästa norska grøsser jag också har sett för jag vet inte om jag sett någon mer 😉
Ikke mange å velge mellom, men den første Fritt vilt (Cold Prey) er ikke så aller verst.
Naboer er også verdt å sjekke. Det er en mer psykologisk thriller som har en herlig atmosfære. K. Joner spiller selvsagt hovedrollen der også. 🙂
Captain Charisma:
Naboer, med Micke Nyqvist? Den är given! Den hamnar på min måste-se-lista på direkten. Tack för tipset! 🙂
Ja, stemmer. Bare hyggelig, Fiffi. 🙂