Soraya är en rätt vanlig iransk kvinna. Mor till fyra, två pojkar och två flickor och gift med Ali.
Ali är en gris. Han är en våldtäktsman, en hustrumisshandlare och ett otroget arsel som har hittat en 14-åring med porslinsansikte och rik far som han vill gifta sig med – och därmed skilja sig från Soraya. Han vill inte ge henne en enda krona men han kan tänka sig att ta hand om sönerna. Döttrarna lämnar han mer än gärna därhän. Men Soraya säger nej. Hon klarar inte att ta hand om sin familj utan Alis pengar.
En äldre kvinnlig granne dör och änklingen behöver hjälp. Han har aldrig behövt klara ett hushåll och sonen själv och byns män tycker det är en bra idé att Soraya tar anställning där och hjälper honom genom sorgen. Hon går motvilligt med på det men inser också att det är hennes chans till en inkomst och den frihet som egna pengar ger.
Det är då Ali kommer på den strålande lösningen på sitt kvinnoproblem: han ska leta upp/övertala/tvinga/hota några personer som kan vittna och säga att Soraya varit otrogen med grannen för enligt sharialagarna är det inte den gifte mannen som ska bevisa att frun legat med nån annan, det är kvinnan som ska bevisa sin oskuld – hur nu det är möjligt – och straffet för otrohet är döden genom stening.
En död Soraya betyder fritt fram för bröllop med 14-åringen och Ali hånler som bara Ali kan och jag vill bara bli Hulken, åka till Stonehenge och ta dom där stora stenarna mellan tummen och pekfingret som vore dom kikärtor och KASTA på Ali så skallen spricker som ett spegelgolv under vassa klackar.
Så är det, filmen igenom är det så. Filmen framanar hat. Ingen mentalt väl fungerande människa kan titta på den här filmen utan att känna människohat och tonvis med mansförrakt. Ingen intelligent tänkande person kan se det här och komma med vettiga argument för det positiva med islam eller det sharialagarna står för.
Jag är alldeles för okunnig om islam för att bege mig in i en religös analys av det här, jag går BARA på känsla, på det som pulserar till vänster i bröstkorgen.
Soraya M är bland det mest vidriga, det mest känslosamma, det mest välspelade, det viktigaste och det mest absurda jag sett på film.
Det är en sann liten historia om en liten kvinnas öde i en liten by i Iran men det är också en film om de stora mänskliga egenskaperna: förmågan att älska, stoltheten i att vara ärlig och modet att våga stå emot.
Heeeelt sjukt att sånt här händer alltså.
Har inte sett filmen än, men har den på min lovefilm-lista så den kommer nog snart.
Mikaela:
Se bara till att du inte ska på fest efteråt för den sätter sig som en sten i mellangärdet.
Men är det stora problemet egentligen Ali eller det samhällssystem som inte bara möjliggör, utan tycks uppmuntra, hans beteende? Svin finns det ju överallt, skillnaden ligger väl mest i vilka konsekvenser deras beteende får?
Sofia:
I det här fallet är det nog en kombination, men Ali som person skulle garanterat stämplas som gris oavsett vilken religion han tillhörde.
Jag har stött på en hel del män från islamistiska länder i jobbet, och generellt har de en rent stenåldersmässig kvinnosyn. Det är väl det som är problemet när en religion sanktionerar ett beteende som går ut på att ge valda delar av utövarna makt över resten. När kvinnorörelser, mansrörelser och allehanda andra sammhällsrörelser försöker råda bot på vissa mäns destruktiva beteende (sexuellt tvång, misshandel, ägandetänk), så lär sig dessa män, genom generationer av indoktrinering via en fel/selektivt tolkad religiös text att de både ska och får agera på ett visst sätt gentemot kvinnor.
Nu talar vi ju även om just den religion vars extremister väljer att hota eller mörda kritiker och motståndare, vilket naturligtvis gör att den i mångt och mycket lämnas obestridd.
Religion är farligt, fritt tolkad eller extremistiskt utövad är den mycket farlig, för enskilda människor och för världen.
/brossan
brossan:
Just därför är det så viktigt att denna film blir sedd (och boken den bygger på läst) eftersom detta är verklighet. Det är en sann berättelse som inte kan förringas, bespttas eller hånas.
jag vill verkligen se den filmen!
Alicia:
Tycker jag absolut du ska göra 🙂
Jag såg filmen förra fredagen, grym film! Sista halvtimmen är jobbig att se. Svårt att förstå att sånt här händer på riktigt.
Micke:
Det här är en film som verkligen har allt vad jobbigheter heter. Otäck och tankeväckande och grym och usch vilken klump i magen den ger.
Jag har tidigare sett en annan film, The Stoning. Där sattes en svart huva på kvinnans huvud när hon skulle stenas. Men här gjordes inte det, och då blev det ännu värre.
Micke:
Är The Stoning lika bra som Soraya M annars? Jag har inte sett den och vet i ärlighetens namn inte om jag skulle vilja se den heller. Såna här filmer tar ett tag att bearbeta, det är ju inte Simpsons direkt.
The Stoning är inte lika bra som Soraya M (Originaltiteln på den senare filmen är The Stoning Of Soraya M.)