.
.
.
Jag vet inte hur många gånger jag sett Stand by me men det är många. Det här är en film som gått hundratals gånger på TV och varje gång jag zappar runt och hittar den är det omöjligt att klicka sig vidare. Det är nåt med 50-talskänslan, med Richard Dreyfuss berättarröst och historien i sig, det är svårt att inte tycka om den.
Fyra killkompisar beger sig iväg längst med järnvägsrälsen för att leta efter ett lik och det blir ett sommaräventyr ingen av dom kommer glömma.
Som film betraktad känns den tidlös på nåt sätt, den åldras inte, blir inte inaktuell. Det är klart att man ser på skådespelarna att dom var väldigt unga, Keifer Sutherland, John Cusack, Corey Feldman och River Phoenix såklart, han dog sju år efter denna film.
Stand by me är en familjefilm i ordets rätta bemärkelse. Alla oavsett ålder kan se och uppskatta den och detta utan att filmen för den skull blir mjäkig. Att manuset är baserat på en novell av Stephen King är inget räddhågsna behöver oroa sig för, det här är inte läskigt, bara alldeles lagom spännande.
Det här är dagens andra film i temat som heter Back to the 80´s. Kl 18 kommer den tredje filmen från 1986, en film som åldrats betydligt sämre än denna.
Bra film, den där. Jag gav den också 4/5
http://fripp21.blogspot.se/2013/03/stand-by-me-1986.html
Henke:
Undrar om det finns någon på jorden som skulle toksåga den här filmen? 😉
Mnjae kanske inte toksåga men däremot inte översvallande nöjd. Gillar början och slutet väldigt mycket (scenerna med R.D) däremellan är ungarna ganska skrikiga men filmen är uthärdlig trots allt det kan jag ge den.
filmitch:
Uthärdlig känns inte som ett positivt värdeord direkt 😉
Håller med om att den funkar för alla åldrar och inte åldras. Utspelas trots allt på 50-talet och inte 80-talet.
Har sett den ett par gånger och ser gärna om den. Trots det har det inte blivit mer än en stark trea till Stand by Me.
Movies-Noir:
Det kryllar inte av såna filmer direkt, såna som funkar på alla åldrar jämt och ständigt. Känns som Stand by me har en alldeles egen liten subgenre för sig själv. 🙂
Hur var det, visst skulle Cusack ha haft en större roll i filmen men hamnade till största dele på klipprumsgolvet? Kanske tur för Fiffi?
Sofia:
Heja Rob Reiner! Han såg till att John Cusack hamnade där han hör hemma 😉