Nu börjar vi bli ett gäng filmbloggare som sett den här filmen och det är kul. Fripp, Movies-Noir, film4fucksake, Filmparadiset och Filmitch har alla skrivit om den och betygen har varierat en hel del.
Själv gillade jag både Kick-ass och Defendor som väl får sägas spelar i exakt samma genre som Super: vanliga tjommar som leker superhjältar och som utan övernaturliga krafter försöker få samhället att bli en bättre plats att leva i.
Jag tror att vi är ganska många som kan känna igen oss i filmens huvudperson Frank (Rainn Wilson), i alla fall i scenen där allting rämnar. Hans fru (Liv Tyler) lämnar honom och han själv hamnar i ett tycka-synd-om-sig-själv-jag-är-värdelös-och-har-ett-hundraprocentigt-shitty-liv-och-det-är-klart-som-korvspad-att-ingen-vill-ha-mig-tänk. Han fulgråter sittandes på golvet, han struntar i att tvätta sig, han ältar och känner sig som ett offer för omständigheter. Så långt är hans beteende ganska allmänmänskligt när livet krisar men där jag (och dom flesta) hade satt ner foten och sagt ”Nu är det fan NOG med ältande, skärp dig nu!” till sig själv, rest mig upp, duschat och kommit in i matchen igen där börjar Frank dagdrömma, där kommer Gud in i bilden och Gud gör honom till en utvald, till någon vars mening på jorden är att kämpa mot det onda.
Så han syr sig en superhjältedräkt (så som den ser ut i drömmen) och med hjälp av unga Libby (Ellen Page) som jobbar i kassan i serietidningsaffären får han hjälp med att luska ut vilket som ska bli hans unika vapen då han inte vill riskera att hitta på nåt som redan är uppfunnet. Frank och Libby hittar varandra på nåt konstigt vänster och blir vänner, eller nåt åt det hållet. Det är en relation som inte är busenkel vare sig att förstå sig på eller kategorisera.
Jämför jag Super med Defendor så är det skönt att huvudrollsinnehavaren Frank faktiskt inte uppvisar solklara psyksjuka tendenser (åtminstone inte till en början) så som Defendor gör. Det är lite lättare att ta till sig honom, lite enklare att se filmen som ”verklig” men sen ballar det ut fullständigt tycker jag. Frank /The Crimson Bolt behöver inte och får aldrig ta ansvar för sina handlingar. Han kan typ slå ihjäl folk och ingenting händer och där förstörs den verkliga känslan rätt hårt för mig. Sista kvarten är så utflippad att den retar mig till max, vilket den inte hade gjort om hela filmen varit on-the-edge.
Trots att jag retar mig på slutet och trots att jag har svårt att ta till mig vissa av dom andra delarna i filmen så är den underhållande. En schysst film helt klart och nej, jag är inte det minsta trött på superhjältar och serietidningsestetik på film. Mer sånt åt folket!
Är verkligen slutet så utflippat ? Hmm, jag tycker faktiskt att det fanns tendenser redan efter halva filmen eller så och den går allt mer åt det hållet. Själv tyckte jag väl att den blev bättre och bättre, men så gillar jag iofs när det lite oväntade dyker upp (nu hände inte så mycket oväntat, men att den blev så brutal var ganska oväntat i en sån här film).
Nu har jag inte sett Defendor, men Kick-Ass (3/5) var iaf enligt mig mer mainstream och det förlorar den på i jämförelse med Super (+3/5).
Movies-Noir:
Jo, men visst var det utflippat? Det hände ju så mycket ganska grova grejer som liksom aldrig fick nåt avslut (vill inte spoila för mycket här) och det där med att ta ansvar för sina handlingar var ingen stor fråga direkt, i alla fall inte om man ser till slutet.
Jag tycker Defendor var bättre än denna, ja Kick-ass med för den delen. Båda dessa filmer fick 4:or av mig.
Det håller jag iofs med om, att ta ansvar för sina handlingar. Men å andra sidan, ”what did you expect” (för att citera Uma Thurman) 😉 En sån här film är inte utan sina brister.
Movies-Noir:
Att jag känner sådär inför slutet beror nog på att början av filmen var så pass ”realistisk” som den var, vilket inte är helt vanligt i den här genren. Det höll liksom inte hela vägen. Hade den börjat på samma sätt som den slutade hade jag lättare köpt ”enkelheten”.
Mmm, men å andra sidan brukar denna typ av film gå åt andra hållet (sällan de blir så mörka och brutala). Det var väl det som överraskade på mig och gjorde att jag gillade det till viss del. Men man kan nog se det på ditt sätt också, att det helt enkelt blev för mycket och urartade. Fast jag ser hellre att der urartar åt det här hållet än att det ska bli övernaturligt hux flux.
Movies-Noir:
Jag är glad för din skull att det blev åt det positiva hållet för dig. 🙂
Haha, tack !
Jag tyckte att slutet, om man nu inte ser till så enkla detaljer som att ta ansvar för sina handlingar ;), var ganska logiskt och realistiskt ja till vis mån. Jag har inte sett Defendor än men ska nog ta och plocka upp den då många som sett den verkar gilla filmen.
filmitch:
Realistiskt? Logiskt? Hmmmmm. Hahahaha. Tror inte vi kommer från samma planet i såna fall 😉
Mmm, jag var inne lite på samma spår som filmitch här faktiskt. Jag förstår vad han menar, men lämnar nog diskussionen där 😉
Movies-Noir:
Jag förstår ingenting och för att kunna förklara hur jag menar så behöver jag skriva en hel del om filmen som är brutalspoilers så jag gör inte det. Jag lämnar diskussionen jag med. For now 😉
Jo en vidare diskussion gör att man måste spoila hela filmen, så jag håller med, vi lämnar Super o går vidare mot nya filmäventyr att vara oöverens eller överens om 🙂