Suzy flyttar från USA till Tyskland för att gå på en balettskola. Hon landar i Freiburg i vita kläder och ett regnoväder som är värdigt vilken skräckfilm som helst, men som ackompanjerad av suggestiv pulshöjande otäck musik i bakgrunden (som även har en biklang av både speldosa och afrikansk trumslagarpojke) ger mig kalla kårar redan till förtexterna.
Det är lite suspekt till en början att filmen utspelar sig i Tyskland, alla pratar italienska och den amerikanska tjejen kan inte ens uttala sitt eget namn med rätt brytning, men den känslan går över rätt snart. Jag får liksom lite…annat…att tänka på. Balettskolan visar sig nämligen vara något helt annat än det Suzy trott och som åskådare känner man sig kanske inte som en av eleverna men väl en arbetsgivartrogen lokalvårdare som följer händelserna nära, på plats.
Det skulle kunna gå att skriva om och analysera varenda liten scenografisk detalj, varenda kameravinkel, ljussättning, ljud, allt, för det här är minituöst genomtänkt, perfektion in i minsta detalj. Det är vackert och det är både storslaget och minimalistiskt i en ganska svårförklarig kombination.
Min enda brasklapp gäller som vanligt beteendet hos fagra kvinnor i denna typ av roller. Detta jävla skrikande i tid och otid! Det skriks högt, gällt, ofta och länge och jag har så sjukt svårt för det. Män i läskiga, pressande situationer och dödsscener fortsätter vara tunga, tysta och effektiva medans kvinnor (åtminstone i regisserande herrars ögon) helst ska vara panikslagna våp från vaggan till graven.
Skulle jag se den här filmen för första gången alldeles ensam hemma, mitt i natten utan nerdragna persienner så skulle jag sannolikt grädda i byxan. Nu gör jag inte det men jag imponeras. Dario Argento är en mästerlig regissör inom det snäva område han gjort till sitt och jag lyfter om inte på kjolen så väl på hatten åt hans egensinnighet.
Så sann och välformulerad text! "Suspiria" gick direkt in bland mina favoritfilmer när jag såg den förra vintern. Argento arbetar verkligen med alla komponenter samtidigt som det är en otroligt engagerande och obehaglig historia. Och musiken!
BlueRoseCase:
Det är otroligt, men han lyckas ju få en GARDIN att se otäck ut. Och ljussättningen i taxin i början, att lamporna utanför är röda och skenet tar sig in i bilen vilket gör att hon ser blodig ut fast hon bara är blöt och åker taxi. Magiskt!
En klassiker!
Stämningen är bra, sant Argento-lik, men jag gillade inte riktigt upplösningen på själva historien. Då blev det plötsligt liksom lite platt. En riktigt bra recension dock!
Jag har tre böcker om Argento. Suspiria är Argentos bästa film enligt mig. Jag har skrivit om filmen här: http://mickemovie.bloggagratis.se/2010/01/29/2473032-1977-suspiria/
Sara:
Absolut! 😀
Sofia:
Så kände inte jag alls. Jag tyckte den höll hela vägen in i mål 😉
Micke:
Enligt mig med. I alla fall jämfört med de jag hittills sett 🙂
Man kanske skulle ta tag i Argento någon dag. Din recension gjorde mig sugen i alla fall. 🙂
addepladde:
Vore kul att se dig hugga pennan och kindtänderna i en Argento-film. Go for it! 🙂
Kul att du gillar Suspiria, Fiffi. Det är min klara favvo-film av Argento. Så rackarns snygg med sina röda och gröna färger och sitt ljudspår av Goblin. Stämning är perfekt. Ska försöka lägga upp en recension på min blogg.
Jag är för övrigt aningen rädd redan på flygplatsen kan jag säga.
Jojjenito:
Visst är det ovanligt med en skräckfilm som är spännande från A till Ö och hela alfabetet där emellan! 🙂