Jag såg första Twilight-filmen i november 2009. Jag tyckte inte om den.
Men på grund av att jag vill vara en god mor och att jag tycker det är mysigt att se film tillsammans med mina barn ibland, film som dom får välja, så har jag nu sett även dom övriga fyra delarna i filmserien.
Med start idag och fyra fredagskvällar framöver kommer det alltså bli Twilight-texter här på bloggen, texter som jag redan nu kan varna för innehåller grova spoilers. Jag brukar försöka hålla mig borta från sånt men i dessa filmers fall kunde jag inte skriva utan att trilla dit.
Jag börjar med en repris på min korta och tämligen intetsägande Twilight-text från 2009 för att liksom sätta standarden, om inte för texterna som komma skall så väl för mina åsikter.
TWILIGHT (2008, regi Catherine Hardwicke)
Jag önskar att jag hade läste Stephanie Meyers bok Twilight (på svenska heter den Om jag kunde drömma) innan jag såg filmen men nu gjorde jag inte det och ja, så gick det åt pipsvängen också.
Trailern är gullig, nästan på gränsen till bra, men jag vet inte hur många gånger jag blivit lurad på det viset och varje gång blir jag lika besviken.
Den här gången är kanske inte besvikelse det första ord som dyker upp, jag blir mer…rosenrasande. För nåt så urbota dumt, nåt så infantilt och hjärndött har jag sällan skådat.
Robert Pattinson spelar vampyren Edward och Kristen Stewart är Bella, tjejen som genom hela filmen går omkring med halvöppen mun och ser så dum ut att klockorna stannar. Hon kärar hur som helst ner sig i vampyren och ja, det fattar ju vilken tänkande människa som helst att det förhållandet är dömt att misslyckas. Eller?
Jag är inte målgrupp för varken boken eller filmen. Jag känner mig helt enkelt för gammal för det här. Jag har gått på mina nitar, ungdomens rosa kärleksmoln, naiva förälskelser och ”vi klarar aaaaallt bara vi är tillsaaaammaaaaans”-floskler har jag lämnat bakom mig. Hade jag INTE haft allt detta i en Kånken på ryggen kanske filmen funkat bättre. Jag förstår nämligen att filmen funkar på 12-åringar, men på mig? ICKE, sa Nicke.
Nästa fredag ger jag mig på film nummer två.
Aj då, en etta på denna. Vad blir det då för tvåan? Minusbetyg? Såg denna som surprise-filmen på Filmfestivalen och tyckte att den var ok, medel 2:a. Andra filmen i serien är däremot olidligt dålig. Har sen inte sett mer.
PS, var var alla spoilerna?
Henke:
Det fanns inte mycket att spoila i just den här filmen. Menlös flicka med dum uppsyn träffar albinovampyr med kraftiga käkben. Kärlek med vissa förhinder. Yada yada yada. Det blir ”bättre” på spoilerfronten framöver 😉
Har du skrivit om film 1 och 2 på din blogg?
Jag vill minnas att inledningen är lite tilltalande med lite skön Washington-miljö. Så där så man luras att tro att det är en film som respekterar sin unga publik. Och sedan spårar det ur fullständigt med saker som är för dumma för att ens vara klichéer. Vi skrattade åt tramset på väg ut i snöfallet på Kungsgatan, men det är ju egentligen inte roligt att sådant här skall tala till en generation av unga tjejer. Att kids gillar skräp är väl att vänta, men stalkerromantiserandet är obehagligt. Och värre blir det när vampirismen blir en missbruksmetafor där Bella villigt dras ned i träsket, men det kommer senare.
Carl:
Jag har inte sett på det som en missbrukarmetafor men nu när du skriver det så känns det som en väldigt bra jämförelse.
Har sett första filmen och fick inte direkt mersmak å andra sidan var den inte så dålig som jag trodde. Men likt du är jag inte målgruppen.
http://filmitch.wordpress.com/2012/11/29/twilight-2008-usa/
filmitch:
Hihi, 3/10 och inte så dålig som du trodde. Du hade inga höga förväntningar på filmen direkt 😉
Åh, det finns ju så mycket att säga om Twilight (i alla fall när man ägnat sammanlagt en månad åt att grotta ned sig i ämnet…)
Så många teman att det knappt går att välja: missbruk, övergrepp i förhållanden, sagor, självskadebeteende, kärnfamiljen som ändå är precis lagom nymodig för att gå hem i stugorna….
Men första filmen är verkligen för fjortisfjantig och varken Stewart eller Pattinson övertygar som odödligt kärlekspar. Problemet som hela serien dras med är ju att man måste acceptera Meyers koncept om evig kärlek som är mer värt än allt annat och som övervinner allt annat. För när man är lite äldre och cynisk vet man ju att den inte gör det.
Sofia:
Jag är övertygad om att du kommer ha jättemycket intressant att säga (skriva) om Twilightfilmerna de kommande veckorna och jag tror det kommer bli ett bra komplement till mina kanske-inte-fullt-så-analyserande texter 😉
Samtidigt….det där med evig kärlek som ”koncept” gäckar mig i dessa filmer men kanske inte på det sätt jag först trodde. Äsch, du kommer få se så småningom 😉