Nu var det dags för en dejt med Aaron igen.
Aaron Eckhart med fitthakan, skådespelaren som jag för länge sedan dömt ut och placerat i flyttlådan märkt Bildsköna Neutrum men totalt omvärderat efter hans insats i Rabbit hole. Tack vare den filmen och en filmtipskommentar från Fripps filmrevyer har jag nu sett Thank you for smoking och sitter här med ett fånigt flin på läpparna – igen.
Nick Naylor (Eckhart) är talesman för Big Tobacco, en lobbyist med talets gåva, en sån som kan få leukemi att framstå som något positivt och faktiskt tro på det själv. Hans jobb är att se till att folk börjar och/eller fortsätter röka, kosta vad det kosta vill. Kruxet är att han vill vara en bra pappa och en god förebild för sin 12-årige son Joey (Cameron Bright) som han har delad vårdnad om och förutom cigaretter är sonen det enda Nicks värld kretsar kring. Men hur kan han vara den positiv förebild när han medvetet går omkring och propagerar för ett gift som får folk att dö i cancer?
Det här är alltså en film som på ytan propagerar för rökning men som egentligen gör precis tvärtom. Det enda den egentligen propagerar för är kritiskt tänkande och filmen gör det på ett MYCKET underhållande OCH smart sätt. Till exempel, Nicks idé för att få nästa generation att fortsätta tycka det är ballt att röka är att sponsra en film med Brad Pitt och Catherine Zeta Jones och få dom att dela en cigg i närbild. Visst, det kan vara en alldeles strålande idé MEN det roliga med just detta är att i den här filmen ser jag inte en enda person röka. Att Nick Naylor själv är rökare får jag reda på rätt tidigt men den enda närkontakt han har med en cigarett är att han konstaterar att cigarettpaketet han har vid sängen är slut. Inget bolmande, inget puffande, ingenting som gör den här filmen till tobakspropaganda alls, allt är liksom bara finurligt.
Jag tror regissören Jason Reitman börjar bli lite av en favorit för mig efter att ha sett och tyckt om Up in the air, Juno (som visserligen var för upphaussad för sitt eget bästa men ändå helt okej) och nu denna. Det ska bli spännande att följa hans filmiska irrfärder framöver. Jag tar på mig säkerhetsbältet och hänger mer än gärna med på resan.
Åh, vad underbart att denna föll dig på läppen. Eftersom jag jobbar i en speciell bransch tyckte jag att slutet av filmen var en höjdare. Scenerna med de tre kollegorna från olika branscher som åt lunch var också omåttligt lustiga.
Henke:
Det här var verkligen en film i min smak. Första halvtimmen är rent sjukt bra! Jag ville liksom inte riktigt att den skulle ta slut.
Tack så MYCKET för tipset!
Ja, den här var faktiskt en riktigt trevlig överraskning. Ffallt eftersom jag har för mig att jag såg den rätt nyss efter att ha hackat i mig Black Dahlia. Är Jason son till Ivan?
Sofia:
Ja, det är hans son. 🙂
Håller med henke här: Lunchscenen är obetalbar. Även om det är en komedi anar jag att lobbybranschen fungerar något åt det här hållet och fastnar åtminstone mitt skratt i halsen.
filmitch:
Lunchscenerna är onekeligen både komiska och sjuka men jag får också känslan av att dom mycket väl kan spegla verkligheten.
Jag gillade mycket i den här filmen men det fanns en hel del som inte funkade riktigt lika bra. Jag återkommer i saken på bloggen så småningom.
Jojjenito:
Väntar med spänning på en beskrivning på vad det var som inte föll dig i smaken. Jag har nämligen ingen aning då jag inte hittade så mycket att gnälla på alls 🙂
Här kommer ännu ett filmtips med Aaron Eckhart och den ljuvliga Catherine Zeta-Jones: ”No reservations”, och den går på tv just nu! Patricia Clarkson är också med. Väldigt mysig film, en äkta rom-com. Inte lika ”smart” som ”Thank you for smoking” dock.
Henke:
Oj! Missade att den gick på TV men den ligger på min ska-se-alldeles-snart-lista. Och Patricia Clarkson OCKSÅ. Det bådar gott trots den olycksaliga svenska titeln Kärlek på menyn. Man kan rysa för mindre.