Exakt detta hände 13 augusti 2008.
Två trötta figurer, så nära medvetslöshet man kan komma och ändå stå upprätt, hyr en film.
Sambo (pekar på en film): Den här då?
Jag: Näääää.
Sambo (håller upp Gone baby gone): Den här då?
Jag: Neeeeej, herregud, ingen film med en Affleck i huvudrollen!
Sambo: Den här då?
Jag: Jag vill ha en film med berättarröst. Jag orkar inte tänka på vad den handlar om… Jag vill ha en seg och långsam film som inte handlar om mycket alls.
Sambo: Den här då?
Jag: Okej.
Vi går hem med ”The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford” under armen. En film jag aldrig hyrt om jag haft en puls över 45.
Filmen börjar. Det är gitarrklink och vackra vyer. Efter 40 minuter ska Brad Pitt med följe råna ett tåg. Brad står på rälsen och väntar in tåget, man hör tåget, det kommer där, bakom kröken. Bilden är alldeles svart i många sekunder.
Jag: Guuud va skönt!
Sambo: Ja…kan det inte fortsätta vara så.
Jag: Vilken bra film.
20 minuter senare.
Jag: Duu…vad handlar filmen om egentligen?
Sambo: Jesse James.
Jag: Nähä??
Sambo: Jo.
Jag: Det spelar ingen roll förresten.
Sambo: Du fick din berättarröst i alla fall.
Jag: Ja. Det är bra.
En timme senare.
Jag: Den här filmen tar verkligen aldrig slut…
Sambo: Det verkar inte så…
Jag: Den är inte direkt spännande. Casey Affleck….han är så skitdålig.
Sambo: Han ska vara skitdålig.
Jag: Och skitful.
Sambo: Han spelar nog på att han är sådär ful.
Jag: Jahaa.
En halvtimme senare.
Sambo: Nu tar den nog slut!
Jag: ….
Sambo: Neheeeej…
Jag: Nudå?
Sambo: Nej, inte nu heller, va fan den handlar ju inte om nånting längre. Jesse James är ju DÖD för helvete.
Jag: Nån har satsat miljoners miljarder i den här filmen… Undrar varför…
Sambo: Mmmm…
Jag: Vem bryr sig om Jesse James?
Sambo: Amerikanerna. Han är väl som deras Robin Hood.
Jag: Robin Hood var en snällis. Jesse James är vidrig.
Sambo: Ja.
Jag: NUUUUU!!!!! Äntligen är filmen slut! Gonatt!
Sambo: Gonatt.
haha… asgarvade när jag läste denna recensionen 😉
Casey Affleck är ju skitbra. Och snygg ^^) Till skillnad från brorsan..
Men har inte sett denna filmen, verkar sjukt seg.
Bewitched:
Nu, såhär pass långt efteråt, kan även jag se det komiska i det 😉
Mikaela:
Det där brödraparet ger mig hurven, men inte bra hurven. Jag mår rent illa faktiskt.
Och ja. Segt är bara förnamnet. Håll dig borta om du kan ;D
Gone baby gone är ett riktigt mästerverk i jämförelse med det här sömnpillret. Jag gav den 75 min innan jag stängde av… illa.
Konstigt npg så har den ju en rätt stor krets av fans och recensenter som tycker riktigt bra om den…
filmen är jättebra men visst är den lååångsam och man måste verkligen vara på humör när man ser den
jodokast:
Det är en krets jag definitivt inte vill sätta min fot i. Jag kan fortfarande inte förstå att vi stod ut. Varför stängde vi inte bara av liksom?
filmitch:
Vilket varken jag eller min sambo var just då… Jo, på humör var vi, men uppenbarligen inte RÄTT humör för denna typ av film.
Jag får rycka in som Jesses försvare, eftersom ingen annan tar på sig det ansvaret. 😉
I mina ögon är det här en av världens bästa filmer någonsin. Den har allt jag vill ha av en film, nämligen känslor! Massor av känslor. Dessutom är den visuellt ett mästerverk. Nick Caves musik och det underbara fotot är så bra att det egentligen inte behövs någon handling. Det räcker med Pitt på en äng med musiken för att jag ska njuta av fulla drag.
Jag märker själv att dessa ord knappast övertygar någon, men jag har fastnat stenhårt.
Däremot krävs det ju att man är förberedd och lite sugen på just såna här filmer. Det är ju ingen Die Hard direkt.
addepladde:
Du är så gullig, den här filmen ÄR verkligen din bebis 🙂
"Det räcker med Pitt på en äng med musiken". Du är definitivt mycket mer brudig än jag, men ingenting i världen kan övertyga mig om att det här är en bra film. Tyvärr.