Att se The Avengers på bio ger mig samma känsla i magen som när jag träffar mina filmbloggarkollegor i Filmspanarna: det är härligt att se dessa bekanta ansikten igen och det är fantastiskt att trots att dom är så himla olika och har så olika styrkor så är dom alla mina homies.
Så vad kunde då passa bättre än att Filmspanarna vid denna månadsträff valde att se just The Avengers tillsammans?
För mig är detta koncept mer klockrent än julafton. En massa seriehjältar som totas ihop och måste jobba tillsammans för att rädda världen. Färgglatt, tjommigt, effektfullt, egon som måste slipas av i kanterna för att kunna samarbeta och den givna förutsättningen att dom såklart inte kan misslyckas. Hey! Kom igen! Vi snackar Hulken här, å Iron Man, Captain America å Thor och sen var det Black Widow och Hawkeye som smög in lite från sidan men som ändå fick – och tog – bra mycket plats. Hur kan man inte gilla detta? Hur kan man inte smälta?
Samuel L Jackson är tillbaka som Nick Fury, samma snubbe som var men både i Thor och Iron Man 1 och 2. Han är storbossen för S.H.I.E.L.D och nån slags samordnare. När världens ballaste hjältar behövs då är det Nick som håller i megafonen. Nick Fury är sjukt cool i sin synthiga långrock och höga svarta kängor och trots att han har mycket screentime så håller han sig i bakgrunden. Hawkeye i Jeremy Renners tappning blir en riktig tuffis och här visar han återigen vilken kalasskådis han är. Scarlett Johansson är bra som Black Widow. Hon är tuttmässigt nedtonad och det ser ut som att hon har en sport-BH modell ett par storlekar för liten jämfört med push-up-hold-in-stay-still-grejerna som hon vanligtvis har när hon spelar sina mer bystiga roller. Jag tycker det är skönt att se att hon inte är medvetet tillvåpad utan bara blir en tuff tjej i någon form av lyxförpackning.
Robert Downey Jr är givetvis perfekt som Tony Stark/Iron Man även i den här filmen och han går runt i sin Black Sabbath-T-shirt men utan att jag får höra låten jag väntar på. Chris Hemsworth är som klippt och skuren som Thor och hans figur passade bra mycket bättre i detta sammanhang än i en egen hel film. Jag tycker helt enkelt inte han är intressant nog som superhjälte för att klara sig på egen hand, med eller utan onda brorsan Loke (Tom Hiddleston, jättebra även han för övrigt).
Chris Evans, Captain America, är precis så überamerikansk som han måste vara för att funka. Den perfekta scholarshipfrillan, dom döda blå ögonen som verkar ha så svårt att fokusera och se intresserade ut, musklerna som ser ut som att dom är uppumpade med en cykelpump i en ventil i armhålan och den feldimensionerade, nästan lite larviga, skölden.
Medvetet har jag sparat det bästa till sist: My darlig Hulk. Fan vad jag tycker om den där gröna filuren! I TV-serien blev han bara arg och grön åt framprovocerade orättvisor, i spelfilmerna med Eric Bana och Edward Norton kunde han bli arg av andra saker men här, nu när Mark Ruffalo har axlat rollen, är han så rädd för att bli arg, stor och grön att han nästan blivit en mes. Han vill verkligen inte bli arg. Ju längre filmen går ju mer okonsekvent är blir han i sitt humör men va fan, bryr jag mig? Nä. Inte nämnvärt. Varje sekund med Hulken på vita duken är en finfin sekund. Jag ler mest sådär lite töntigt, sådär som jag gjorde när barnen gick i luciatåget på dagis och sjöng fel låt (och kanske aaaaningens för högt också). Jag blir liksom stolt och varm i hjärtat och nostalgisk och lycklig och alla såna bra saker på en och samma gång.
The Avengers har två saker på minuskontot som jag ser det: 3D och längden. Trots att det här är den bästa 3D-version av vanlig spelfilm jag sett någonsin så är det ändå inte bra. Två timmar och tjugotvå minuter med 3D-glajjor är för mycket för mina ögon, jag blir trött, får ont i skallen och blir irriterad på textningen som är skitsuddig till och från. Den långa speltiden känns onödigt lång, i alla fall för mig som är väl insatt i dom olika karaktärernas bakgrundshistorier, men under eftersnacket förstår jag att om man inte känner till serierna/filmerna sedan innan så behövs det en viss uppbyggnad för att filmen ska bli förståelig över huvud taget. Jag tyckte bara att det blev lite segt ibland, å andra sidan passade jag på att blunda lite just då och vila den 3D-överhettade delen av hjärnan.
The Avengers är hur jag än vänder och vrider på det en helt okej och underhållande film. Den saknar ”nåt, den saknar ”det” för att få mig att gå ner i split men jag lämnade biografen både mätt och nöjd och hade något tjoffat till mig i ryggen hade jag nog kunnat klämma fram en liten rap eller två.
Hulken vann mitt hjärta – igen – och så låter jag det vara.
Resten av Filmspanarna skriver också om The Avengers idag: Rörliga bilder och trycka ord, The Velvet Café, Jojjenito, Fripps filmrevyer och Har du inte sett den?
Filmspanarna – verklighetens svar på The Avengers! Vilken underbar parallell. Jag tänkte inte på den men nu när du säger det – självklart!
Frågan är vem som är vem av hjältarna. Det får vi reda ut nästa gång vi ses!
Jessica:
Det kanske är lättare än man tror att dela ut superhjältedräkterna i vårat gäng, vem vet? 😉
Kul revy Fiffi, men du är för snål med betyget! 😉
Henke:
Njaaa, njäääää, njoooo, kanske lite men det är närmare en fyra än en trea. Det jag har gått på är att jag inte är så sugen på att se om den och då är det ingen fyra i min bok.
Jag såg den häromdagen också men har inte hunnit recensera den ännu. Sätter nog en svag 4:a i betyg och jag håller med dig om hulken, helt klart filmens stora behållning!
Anders:
Han är fin gamle Hulken 😀
Vi kanske borde byta namn. Igen 😉
Skön text, kärleken flödar ohejdat 🙂 Och jag håller med om att Hemsworth och Evans funkade bra mycket bättre här än i sina ”egna” filmer.
Med tanke på fredagen: det hade kanske fungerat bättre med en grön och musklig Skip istället 😉
Sofia:
Hahaha, helt klart MYCKET bättre! Ungefär som hunden i The Mask 😉
@Sofia Wut? Vad hette ni innan?
Jag röstar på namnet ”filmhämnarna” och paxar hulken 😛
Johan:
Vi hette Filmmaffian innan (om jag inte minns fel nu).
Mja, jag gillar Filmspanarna. Och Hulk är nog redan paxat, av mig. 😉
Vi får slåss om det nästa meat up helt enkelt.
Johan:
Jag är She Hulk from outer space, jag vinner!
Ang. 3D, jag tyckte Avatar var bra i 3D men texten hoppade runt på bioskärmen. Jag har lyckats kommit över ett par 3d glasögon modell bättre så jag måste testa trots att filmen visas i 2D. Väntar bara på att hostan ska sluta så jag slipper bli utkastad 😉
filmitch:
Men….men…..men…..hallååå där! Om filmen visas i 2D varför se den i 3D??? Hur tänker du nu?
För jag vill testa mina ”nya” glasögon 🙂
filmitch:
Då håller jag tummen att dom kommer funka väääääldigt bra 😉
Jaha, du lämnade biografen mätt?! Själv var jag hur hungrig som helst och den där Fish and Chipsen satt som en smäck. 😉
I början av din text så trodde jag att vi var på väg mot fyran men så kom det en brasklapp på slutet. Och visst, filmen saknar det där extra som för mig brukar vara att jag helt och hållet sugs in i filmen antingen pga nåt extraordinär rent visuellt eller att jag berörs på djupet. Men som sagt Hulk var… Hulk.
Jojjenito:
Proppmätt. Det kunde man inte tro när jag beställde den där 80-tals-hawaii-burgaren 😉
Betyget är mycket närmare en fyra än en trea men som sagt, en film som jag inte längtar efter att se om kan inte få en fyra, däremot inte sagt att den är dålig för det är den inte nånstans.
Full pott var det här! Jag är fortfarande lite busig i Spindelmannenpyjamas! 😀
http://film4fucksake.blogspot.se/2012/05/avengers.html
Vrångmannen:
Å två gånger samma helg!!! 🙂
Det var då ett nedrans hackande på 3D:n. 🙂 Och jag fattar över huvud taget inte varför jag försvarar den egentligen – jag gillar ju inte heller 3D-hypen något särskilt. Jag antar att rätt ska vara rätt och mina 3D-erfarenheter har iaf varit bra.
Ska dock inte döma andra efter egen pipa, eller vad man säger. Men de bästa filmerna görs iaf inte i 3D ändå, så jag stör mig ju inte så värst på det i slutändan. 🙂
Jimmy:
Hacka på det som hackas på bör. 3D är bara sååå överreklamerat. Men nu har ju filmbolagen bestämt sig för att vi som tittar mycket på film har fel och dom kör på sina hjulspår men det behöver ju inte betyda att vi måste acceptera skiten. Så du kommer antagligen att få läsa mer 3D-hackande på många bloggar framöver 😉
Ja, funkar inte 3D:n ska det ju påpekas – det är ändå rätt.
Det är dock sällan jag ser en 3D-film (en gång om året typ) och kollar jag min topplista från 2011 ser jag att av de knappt 50 bästa filmerna jag såg var endast två av dem filmer som också visades i 3D – kanske är det dessutom en överdriven bedömning. Den högsta placeringen för en 3D-film är först på plats 22. Och den enda jag i sin tur i själva verket såg var den andra filmen, på 33:e plats.
Så jag känner inte att 3D:n har satt något nämnvärt avtryck på mitt filmintresse varken för eller emot. Alla de bra filmskaparna och de bra filmerna fortsätter göras på det traditionella sättet.
Men – det 3D gör som jag också kan störa mig på är ju att den tar upp för mycket plats i bioutbudet. 3D görs endast på storbudgetfilmer vilket gör att storbudgetfilmerna får ännu mer plats i salongerna än tidigare.
Dock är det ju en trend som funnits i högsta grad även utan 3D, men i en optimal värld skulle minst halva bioutbudet ute i landet bestå av mindre filmer som är jävligt bra, istället för två 3D-filmer som tar dubbelt så mycket biograftid och två skitnödiga rom-coms på resterande salonger. 😀
Jag har sett Avatar, Saw VII,Tintin och The Avengers i 3D genom tiderna. Avatar och Tintin ser jag helst om i 3D då de funkade bra så – de andra två gör det skit i samma. Den enda film jag ångrar att jag inte sett i 3D ännu är Hugo. 🙂
Jimmy:
Hugo i 3D säger du….
Hua säger jag bara 😉