THE BOY DOWNSTAIRS

Diana (Zosia Mamet) dejtar Ben (Matthew Shear) och det går rätt bra. Dom har flow, det känns fint. Personkemin dom emellan går kanske inte ut ”genom rutan” men hey, vem är jag att bedöma att dom inte verkar kära bara för att det inte sprudlar om dom? Eller för att Ben är introvert och hipsterskäggig Diana är så omständigt indie-anal hela tiden? Dom funkar och det är ju bra.

Eller?

Diana gör hux flux slut. Hon ska åka till London och ge sitt skrivande en ordentlig chans och väljer att inte ta med sig Ben. Så göra slut är enda utvägen. Så hon gör det, åker och kommer sedan tillbaka. Då behöver hon nånstans att bo och hon charmar en äldre fd skådis som äger en hyresfastighet (vi pratar New York nu alltså) och hon får förstahandskontrakt på en lägenhet som ser betydligt större och finare ut än något man rimligtvis borde kunna betala med lönen från en butikstjänst i en bröllopsbutik. Men hey, vem är jag att ifrågasätta hur mycket man tjänar som klänningskrängare i NY? En trappa ner bor i alla fall en kille. En skäggig kille. En skäggig kille som ser ut som Ben. En kille som…..hör å häpna ÄR Ben!

The Boy Downstairs är skriven och regisserad av Sophie Brooks och hela filmen är gjord efter indiefilmernas Formulär 1A. Intetsägande men ändå inte jättetrist.

Jag såg den här filmen på Stockholms Filmfestival tillsammans med Sofia. Hennes recension av filmen hittar du här.