The Children

Nämen om vi skulle ta och avsluta julhelgen här på Fiffis filmtajm med en underlig liten twistad julskräckis. Kan det va nåt?

Det stundar julfirande i ett stort hus på den engelska landsbygden. Elaine (Eva Birthistle) och Jonas (Stephen Campbell Moore) ska tillsammans med sina tre barn fira jul med Elaines syster Chloe (Rachel Shelley), hennes man och deras två barn. Det låter ju hur mysigt som helst, nästan som en Disneyjul, eller hur?

Det julpyntas och dukas fram julmat och barnen är glada och stojar som barn gör men nånting händer, barnen blir konstiga, märkliga och beter sig underligare och underligare, som om dom var hypnotiserade eller kanske omänskliga till och med. Det är som att barnen gemensamt bestämt att dom vuxna ska avlägsnas en efter en, som om dom blivit kreativa mördarmaskiner.

The Children är en film som bjussar på en väldigt speciell stämning. Det är antingen tyst, eller så hör man bara ljudet av vind som viner eller så är det ett vansinnigt kakafoni av skrikande och gråtande barn, vrålande föräldrar och hyperpanik. Jag sänker ljudet flera gånger för jag håller på att bli tokig i öronen av allt oljud för det låter liksom inte läskigt, bara mycket.

Jag såg filmen på dagtid med snällt solljus som sa hejhej genom fönstren men ett tips är att se filmen nattetid. Jag tror den är mycket mycket läskigare då (precis som dom allra flesta skräckfilmer). Barnen i filmen spelar utmärkt, dom har helt nollade utseenden, känns totalt känslokalla och påminner i många fall om dom rent ruggiga barnen i Children of the corn. Det jag saknar och som jag tror hade gjort filmen ännu bättre är en varm inledning, att jag hade fått mer myspyskänsla som sen kunde konstrasteras mot blod och mord och elaka barn.

Sådär. Nu var det slut på julfilmer för de här året. Imorgon är allt som vanligt igen, på gott och ont.