THE FAMILY FANG

När jag satt och zappade hejdlöst bland filmerna på Itunes fastnade blicken ”som av en händelse” på The Family Fang. Vadå ”som en händelse” kanske du undrar? Det är klart det inte är nån hejsanhoppsananledning till att blicken fastnar, det är klart jag halkade av soffan när jag såg Jason Batemans namn (både som skådespelare och regissör) OCH Nicole Kidmans! Christopher Walken är också med – och Kathryn Hahn! Och det är ett indiedrama helt utan cgi-effekter med hoppande djur som ser ut som om tassarna inte nuddar golvet.

Det här är realism! tänkte jag.
Det här är vardagsdrama! tänkte jag.
Det här blir bra! tänkte jag och klickade på Hyr och blev 39 kronor fattigare.

Historien kretsar kring familjen Fang (nähä?) där vi i filmens början får se barnen Baxter (Bateman) och Annie (Kidman) när dom i unga år kuskar land och rike runt med sina kreativa konstnärsföräldrar som oavbrutet hittar på pranks. I vuxen ålder har varken Baxter eller Annie nån direkt kontakt med föräldrarna. Det är inte förrän Baxter blir skjuten i huvudet och sjukhuset kontaktar föräldrarna som dom hörs av igen. Och lagom när syskonen besöker föräldrarna på deras hemmaplan försvinner dom. Igen. Sådär som dom alltid gjorde när barnen var små. Polisen misstänker brott, syskonen misstänker ingenting annat än att detta återigen *suck* är en dålig idé för ett konstprojekt.

Maken till sömnig film trots bra premisser. Dubbelgäsp. Jag fattar inte riktigt vad det är Jason Bateman vill berätta med den här filmen och jag fattar helt ärligt inte heller vad han såg i romanen manuset är baserad på. Jag hoppas boken är bättre än filmen för det här var banne mig ingen höjdare.