Kinas största regissör möter Game of Thrones-musikanter möter författaren till World War Z möter USA´s största snällisskådis möter starka kvinnor, gröna monster och koreograferade stridsscener. Ja precis, The Great Wall är allt detta och jag satt och dregglade mig igenom filmen, ja det gjorde jag och jag skäms inte över det. Inte ett dugg.
Det här är en film som man BÖR se på stor duk, det här är nämligen ögongodis av sällan skådat slag. Min jämförelse med Game of Thrones är inte helt ute och cyklar nämligen. Alla som sett någon av GoT-avsnitten med välregisserade masscener och det där välkända musikaliska trummandet i bakgrunden – och gillar det – kommer att le förnöjsamt med ståfräs på armarna under stora delar av denna film.
Jag fattar att man tämligen lätt kan avfärda The Great Wall som CGI-gegga eller nån barnslig Drakar & Demoner-wannabe eller bara ett påkostat försök till filmiskt samarbete mellan två av världens största länder MEN om man istället för att tro och tycka en massa utan att ha sett filmen istället tittar och bildar sig en egen uppfattning så kanske åsikterna skulle bli lite mer nyanserade? Men vad vet jag? Jag är bara en simpel filmälskare som tycker mig kunna se det fina i när en otroligt begåvad regissör som Zhang Yimou visualiserar en påhittad saga.
Varför byggdes egentligen den kinesiska muren? En spännande fråga som här får svar och jag ÖNSKAR att jag hade sett den här filmen innan jag själv promenerade uppe på nämnda mur men nä, jag var där för många år sedan då det mest spännande med muren var att stegen var så höga att träningsvärken gjorde sig påmind i veckor efteråt OCH det faktum att den kinesiska muren var (och är?) det enda byggnadsverket som är synligt från Månen. Min fantasi är dock tillräckligt twistad för att jag ska kunna tro på den här historien. Why not liksom?
Betygsmässigt blir det kanske inte den starkaste av fyror men filmer som jag känner för att se om direkt eftertexterna slutat rulla är inga treor, dom filmerna är bättre än så. Och sen är det ju musiken, den som jag associerade till Game of Thrones tämligen direkt jag hörde den. Det coola är att kompositören Ramin Djawadi faktiskt HAR skrivit musik till Game of Thrones! Och Pacific Rim, Clash of the Titans, Prison Break, Westworld, The Strain och Warcraft-filmen. Han kan det här med bombastiska ljud som ger en knottror på hela kroppen precis som Zhang Yimou kan det här med storslagna scener och Matt Damon fattar när det är dags att sätta upp håret i tofs.
Koppla bort hjärnan och njut en stund. Because you´re worth it!
I avsnitt 82 av Snacka om film pratar både jag och Steffo om den här filmen och man kan väl säga som så att våra åsikter går en smula isär.
Uppriktigt sagt… Även om jag själv promoverat filmen rätt så hårt var jag besviken. Jag var dock inte förvånad eftersom Zhang tappat gnistan och stilen för länge sedan, men att sälja sig för ett så urbota korkat och infantilt manus är hundra ggr värre än ex vis Ang Lee’s fadäs med gröne arge gummibollshoppande Hulken. Här ska en västerlänning visa kineserna hur man sätter monster på plats. Det hela är så dumt och bakvänt tänkt att man bara sitter och vrider sig i salongen och önskar att det tar slut. Jag var inte ens imponerad av det visuella. Zhang Yimou kan ju så otroligt mycket bättre än så här. Påkostat, visst, men vad hjälper det. :/ … Här en svag tvåa, knappt godkänt.
Förresten, var betyget ett aprilskämt?
Oj, promota skulle det vara. Och okej då, jag har nog ett helt annorlunda förhållande till sånt här… Annars skulle jag nog också kunna tycka att den var häftig och riktigt underhållande. 🙂
David:
Haha, nej det var inget aprilskämt, jag tyckte filmen var riktigt snygg och underhållande och visst är manuset lövtunt men som den overthetop-matinéfilm den är så hade jag inte så stora förväntningar på motsatsen.
Jodå den duger för stunden men jag lär inte se om den – lättsedd och lättglömd
filmitch:
Jag tycker inte den är SÅ lättglömd. Mer omtittsvänlig 🙂