Filmen börjar som en reklamfilm för Jokk bärdryck.
Jag suckar. Jag vill egentligen inte alls se den här filmen men vad gör man inte för Filmspanarna. På lördag är det filmspanarträff och den utvalda gemensamma filmen är tredje filmen i Hunger Games-serien, det känns rätt knasigt att gå och se den utan att ha sett del två så det är bara att lösa problemet.
I april 2012 var Hunger Games filmspanarfilm och jag kände starkt för Jennifer Lawrence som den handlingskraftiga Katniss Evergreen men desto svalare för filmen som helhet. När uppföljaren kom kunde jag med gott samvete avstå ett biobesök och jag hade troligtvis aldrig sett varken denna eller den tredje (eller fjärde) filmen om inte Filmspanarna kommit i vägen/till undsättning. Att utmana ens filmtittande is what filmbloggarvänner are for och det skulle aldrig falla mig in att avstå en filmspanarfilm för att jag tänker på den som ”tråkig”. Så hur tråkig jag än tycker att Jokk bärdrycks-scenerna är så har jag två timmar och tjugo minuter hungerspelsäventyr framför mig, det är bara att hacka i sig.
Och jag hackar och jag hackar och jag försöker tänka positivt och Jennifer Lawrence ÄR jättebra men Josh Hutcherson (som Peeta) är det inte och andemeningen med filmen ÄR spännande, intressant och vettig men effekterna är tok-lökiga och många skådespelare spelar över så jag börjar fnissa (Stanley Tucci och Elizabeth Banks, jag älskar er, men era karaktärer är bara för mycket) och musiken ÄR fin men jag kan inte för mitt liv engagera mig i historien.
Jag njuter av scenerna med Philip Seymour Hoffman som Plutarch Heavensbee men jag vet ju varför. Jag saknar honom så himla mycket. Det är som att titta på videofilmer med en god vän som gått bort, det gör ont men samtidigt blir man lite glad och minns allt det fina.
The Hunger Games: Cathing Fire lider av alla sjukdomar som mittemellanfilmer oftast lider av. Den är en luddig fortsättning på en tydlig början och den saknar ett riktigt slut. Den liksom bara fejdar ut, försvinner, glider in i eftertexterna. Svinirriterande tycker jag. Nu är det bara några dagar kvar tills jag kommer se fortsättningen men om jag sett filmen när den kom hade det varit ett helt ÅR kvar och då hade jag varit grumsen på riktigt.
På onsdag kommer recensionen av Mockingjay part 1.
Jennifer Lawrence är INTE jättebra i denna film, men den är ganska bra ändå! Stort lyft jämfört med ettan (som åldrats väldigt fort…)
Henke:
Jag tycker hon är precis likadan i denna film som i första. Bra alltså. 🙂
Är Jokks reklamfilmer mörka och färglösa?
Jag imponerades lite av första filmen, men håller helt med om att denna andra del föll platt. En trött upprepning av första filmen, som om det vore en uppföljare snarare än nästa del i en fyrdelad trilogi.
Carl:
Nja, inte så mörka och inte så färglösa, mer tysta och med vyer över kargt landskap. Så som jag minns det i alla fall. Början av denna film är exakt så fast utan själva bärdrycken i tetra på en sten.
Fint att du anstränger dig för filmspanarna *host* min *host* skull 🙂
Klassisk mellanfilm, precis som andra boken var den svagaste i trilogin. Men alltså är jag ensam om att gilla Peeta?? Alla hatar honom, men jag tycker han är bra. Om det är nån man stör sig på (i alla fall i böckerna) så är det ju Katniss. Maken till fyrkantig, med emfas på KANTIG, hjältinna finns knappt. Men jag gillar henne ändå 🙂
Cecilia:
Everythiiiing I doooooo I dooo it for yoooooooouuuuuuuu 😉
(Och ja, jag tror du är ensam om att gilla Peeta.)
hihi.
(Tråkmånsar). 😉
Jag kan ändå tycka att stackars Josh Hutcherson gjorde ett tappert försök. Till skillnad från de flesta andra har väl han inte så mycket till karriär i övrigt, så han ansträngde sig lite mer. Det är väl också passande för hans rollfigur att kompensera brist på talang och framgång med vilja och arbetsinsats.
Och jag håller inte med om att Catching Fire var den svagaste boken, jag tyckte den var den bästa!
Jag håller med dig i invändningarna om skådisar även om jag tycker att Jena Malone var sju resor värre än Elisabeth Banks. Däremot tyckte jag inte att storyn var luddig, men det berodde förstås på att jag visste vart den var på väg hela tiden. Känns som om jag gillade filmen mer (snarare ogillade den mindre) än du och ändå landar vi på samma betyg…
Sofia:
Jag tror att denna typ av film tjänar jättemycket på om man läst böckerna innan. Då går det att fylla i luckor själv och läsa in sånt som är självklart i skrift men blir luddigt på film. Jag är dock inte det minsta sugen på att läsa böckerna för att sen se om filmerna bara för att bevisa att jag har rätt 😉
Fast då borde ju HP lida av samma sak och där var jag särskilt noga med att fråga Anders om just det eftersom han inte läst böckerna. Han upplevde ingen större luddighet. Eller också hade HP bara bättre manusförfattare.
Sofia:
Det mesta med HP är hästlängder bättre än Hunger games. Eller…inte det mesta. Allt. 🙂