Lisa (Maggie Gyllenhaal) är inte bara mamma, hon är förskole-lärarinna också. Och gift. Med Grant (Michael Chernus).
Bara där har du nån form av blöt nirvana för alla älskare av indiefilm. Lägg därtill att det redan från filmens absoluta början är diffus klinketiklonk som bakgrundsmusik, en huvudkaraktär som sensuellt viskar när hon pratar, en världsfrånvänd stirrande barnskådespelare och alltihop knyts ihop av den där gråblå hipsterkulören man så ofta ser på väggar och prylar i den här typen av filmfestivalfilm. Som lök på laxen är filmen givetvis skriven och regisserad av en tämligen okänd kvinna, Sara Colangelo.
Det jag vill sätta fingret på med min spydiga harang här ovanför är att det FINNS fördomar kring filmfestivalfilmer och dom finns av en anledning. Jag vet många som är rent allergiska mot detta sätt att berätta en historia för ja, det är sättet som är ”filmfestivlskt”, inte manuset i sig.
Nåja.
Personligen har jag oftast inget problem med den här typen av film men när jag såg The Kindergarten Teacher började jag nästan skratta. Den är så otroligt indie-generisk. Lisa har givetvis tunn småblommig klänning hela tiden, dom egna nästan-vuxna-barnen har såklart sina issues med sånt som mamma och pappa inte borde veta om, maken känns som en blek snäll PK-snubbe, Lisa tar på alla med handflatan lugnt roterande på ryggar och axlar och den där lilla ungen Jimmy är såklart POET också. Underlig, indier OCH poet.
Det Jimmy gör där på förskolan är att gå fram och tillbaka och reciterar sin egen poesi, dikter som Lisa får högt blodtryck och rodnade kinder av. Hon går långt över sina befogenheter som pedagog men hon vill ju så gärna att världen ska få ta del av detta extraordinära barn och hans ord.
Vad skulle hända om man vände helt på detta manus? Gjorde Lisa till en Lennart och Jimmy till en Julia? Tänk på det för en stund. När du tänkt klart kan du fortsätta tänka på exakt HUR bra Maggie Gyllenhaal är i precis allt hon gör. Jävligt bra! Eller hur? För EN sak kan jag säga om den här filmen och det är: fixar man – som Maggie – att spela rollen som Lisa utan att det blir skämskuddevarning i exakt varenda scen DÅ är man BRA. Och Maggie Gyllenhaal ÄR MYCKET BRA. Hon förändrar något som skulle kunna bli ett totalt haveri till en film som faktiskt känns rätt…sevärd….till slut.
The Kindergarten Teacher visas på Stockholm Filmfestival. Sista chansen är imorgon 18/11 kl 21.00 men den visas även i eftermiddag, 15.15 på Sture. Jag måste lägga till en sak. Det här är en film som fastnat. Jag tänker på den. Den dyker upp i mitt medvetande flera gånger och dagen och jag kan inte riktigt förklara varför. Troligtvis beror det på att den kanske är bättre än jag först upplevde den som. Ungefär som The Lobster som jag också gav 3/5 men antagligen borde jackas upp. Hmmm. Undrar om någon känner detsamma efter att ha sett The Kindergarten Teacher?