När musikalmannen Filmitch tjongar upp en musikal på sin Årsbästalista från 2014 kan jag inte göra annat än att anta att den är bra. Jag läser inte så mycket mer om den, minns bara att jag läst om den på musikalveckan, men i ärlighetens namn minns jag nog bara att den fick 8/10 – eller om det var 9/10 – i betyg. Jag hittar den på Itunes och snart är jag 39 kronor fattigare och en lördagsfilm rikare.
Anna Kendrick spelar Cathy, en tjej som kämpar för sin dröm att bli skådespelare och Jeremy Jordan spelar Jamie, den unge mannen som i sin tur drömmer om att bli författare. Dom träffas, blir blixtförälskade och filmen handlar om deras fem år långa förhållande.
Det speciella är att filmen börjar med att Cathy sjunger med tårarna rinnande nedför kinderna. Jag förstår att det är slut. Jamie är borta, ute ur hennes liv. Sen följer första sången som Jamie sjunger. Första förälskelsens superglada trudilutt. Och så fortsätter det. Ett spännande grepp i filmen faktiskt, det här med att Cathy börjar från slutet och slutar med början och Jamie gör tvärtom. Vi får liksom se deras liv med olika glasögon – samtidigt.
Dom är både väldigt väldigt duktiga tycker jag, jättefina röster och dom både sjunger och agerar med stor inlevelse. Det pratas nästan ingenting i filmen så det blir viktigt för filmen att rösterna verkligen funkar. Och Anna Kendrick är ju en QUEEN i denna typ av roller! Så SATANS bra hon är!
Jag hade trevliga 90 minuter med bra musik, en del av låtarna riktigt catchy precis som det ”ska” vara i en bra musikal. Kanske hade det behövts lite mer brutal sorg (eller liknande) för att filmen skulle fastna i magen hos mig men samtidigt, ibland är det skönt när det bara flyter på och är lite lagom ledsamt bara. Sevärd och trallvänligt och mysigt och bra, så skulle jag sammanfatta filmen.
Tack Filmitch för tipset!
24 timmar senare.
”And the clock said:
”Na na na na, na na na
Oh Schmuel, you’ll get to be happy!
Na na na na, na na na
I give you unlimited time!
Na na na na, na na na
So Schmuel, go sew and be happy!”
But Schmuel said
”No, no, it’s not my lot
I’ve gotta make do witht he time I’ve got”
Jag kan inte sluta sjunga på The Schmuel Song och nu har jag sett filmen två gånger till. En trea? Baaah!? Så fel.
Hittade du den på iTunes? Skulle kanske försöka hinna klämma innan årets musikalvecka?
Sofia:
Japp, jag hyrde den där 🙂
Tack för ping och vad kul att du gillade den.
Jeremy Jordan är väl sisådär han påminner lite om en sjungande PEZ-behållare men ska man vara ärligt så är det i det närmaste ett M:I då Kendrick är så fruktansvärt bra i filmen.
Min favvolåt är naturligtvis Goodbye until tomorrow jag får gåshud.
The Schmuel Song hrm jag säger bara hrm.
Roligt att se hur olika smaken är trots att vi båda gillar filmen.
filmitch:
Haha, en sjungande PEZ!!
Att The Schmuel Song fastnade hos mig beror nog på att jag har en starkare svenenbanan-gillar-banala-glada-texter-gen än du 😉