Hur långt är en man beredd att gå för att rädda den han älskar?
Där har vi filmens tagline. Klämmigt kan tyckas. Spännande kanske en del anser. För egen del ger det mig en förhoppning om en passionerad thriller med nerv, hjärta och hjärna men efter att ha sett filmen känner jag mig mest som ett stort frågetecken.
Storyn kretsar kring John Brennan (Russell Crowe), hans fru Lara (Elizabeth Banks) och deras lille son Ty (Ty Simpkins som är en riktig Meg Ryan-look-alike) och hur deras liv förändras när Lara anklagas och döms för mordet på sin kvinnliga chef.
Alla misstankar tyder på att hon är skyldig men John vägrar ge upp. Han tror på sin fru, han kämpar för att hitta nya bevis som kan göra att fallet tas upp på nytt men när alla lagliga vägar stängs för gott tänker han om, han tänker nytt och hela hans liv kretsar kring den strålande idén att få ut henne ur fängelset och rymma för gott.
I min värld fungerar en sån här film bara om den för det första saknar logiska glapp i Grand Canyon-size och för det andra har en twist. Jag tänker inte vara nån Miss Spoiler nu men jag kan väl säga som så att för mig nådde storyn iiiiiinte riktigt ända fram för att uttrycka sig diplomatiskt.
Däremot måste jag säga att så bra som Russell Crowe är här har jag inte sett honom sen….jag vet inte när. Gladiator? A beautiful mind? Beats me. Bra är han i vilket fall och han har otroligt manliga underarmar. Elizabeth Banks som hans fru är också jättebra även om jag oftast blandar ihop henne med Maria Bello av nån underlig anledning. Nåja. Båda är duktiga skådespelerskor och när jag har polerat upp mitt halvblinda öga kanske jag lär mig vem som är vem.
Höjdpunkterna med filmen var ändå att få se Brian Dennehy i en ömsint fader&farfarsroll och att jag somnade till på förhandsvisningen och vaknade av mina egna snarkningar. Jag som aldrig snarkar!
Det var en powernap på fem minuter som jag trodde var femtio men så kändes också The next three days som världens längsta film. Den tog typ ALDRIG slut. Den är 45 minuter längre än det franska orginalet (som jag inte sett) men jag har svårt att tänka mig att denna historia inte skulle gå att berätta på kortare tid.
Ben Hur är en kortfilm i jämförelse, i alla fall mätt i träsmak.
(Bra skådespelarprestationer väger upp att filmen som sådan är väldigt nära en überkalkon.)
Hur gammal var du då du fick se en skräckfilm för första gången? Vilken film var det?
Nathalie:
Oj! Hmmm. När jag FICK se en skräckfilm, det var när jag var 15 (min mamma var skitnoga med åldersgränser) men jag såg skräckfilm ganska många år tidigare…
Den första jag såg var Hajen.
Jag blir imponerad över att du ens orkar hoppas något på en sådan trött tagline. Men det är ju kul att Russell har spottat upp sig lite och Elizabeth är om inte annat en riktigt bra komedienne.
Sofia:
Men om taglinen i fråga hade hållt vad den lovade hade det kunnat bli en riktig härlig film, men nixpix, så var det inte.
Låter som man ska sikta in sig på franska orginalet då.
Joel:
Som sagt, den är i alla fall mer mänsklig i längd. Storyn borde rimligtvis kännas tajtare också med kortare speltid.
Jag håller på den franska originalversionen!
http://steffofilm.wordpress.com/2009/10/27/allt-for-henne-2008/
Steffo:
Är det samma film…..? ;D
Aj då, synd att den inte var så bra. Vill se den dock, men först den franska filmen. 😛
RJ:
Eller så ser du den här först?
Hade jag sett den franska filmen först och tyckt att den var lika bra som tex Steffo här ovan tyckte i sin recension, ja, då hade jag antagligen gått från biografen efter första timmen.
Jag tyckte filmen va riktigt bra, såg den för ett tag sen. Men ska nog ta och skriva om den idag. Av nån anledning påminde den filmen mig om Law Abiding Citizen 🙂
Erik:
Ja, lite kanske, fast en väldigt mycket mesigare och mindre våldsam variant 🙂