Skräckfilmer som gör det lätt för sig går det tolv på ett dussin av. När det gäller The Nun hade jag nog lite för höga förväntningar på att den skulle ha NÅT nytt att komma med, det är ju ändå en del av The Conjuring-franschisen och den går inte av för hackor.
Det var i The Conjuring 2 som den där nunnan dök upp för första gången och i den filmen skrämde det fejset skiten ur mig. Manuset till denna spinoff skulle kunna vara skriven på en lillfingernagel (och då snackar vi inte Florence Griffith Joyners). Det är en imponerande grund historia faktiskt, som en kortfilm hade den säkert varit strålande men nu blir det bara nittio minuters utdraget snickesnackande om ett kloster som fortfarande eventuellt ligger på helig mark efter en nunnas (själv)mord, strösslat med jumpscares.
Viljan att gilla The Nun är så pass stor att betyget ändå hamnar på en tvåa plus att Taissa Farmiga sköter sig ypperligt. Allt annat är riktigt undermåligt tycker jag. Det är synd. Jag hade hoppats på så mycket mer.
En grundläggande skillnad mellan oss två? Jag förutsätter alltid att uppföljaren ska suga, oavsett hur bra originalet var. 🙂
Sofia:
DÄR är skillnaden mellan oss nedkokt till en enda mening. Annars är vi i stort sett samma person 😉
Taissa Farmiga är alltid sevärd annars håller jag med dig – riktigt trist film
https://filmitch.wordpress.com/2018/09/16/the-nun-2018-usa/
filmitch:
Jag har hittills aldrig sett henne göra en dålig skådespelarinsats. Hon känns väldigt stabil. Det ska Nunnan vara glad för 🙂