Efter att ha sett Duplassbrödernas fenomenala TV-serie Togetherness och läst fina ord om den här filmen hos The Nerd Bird, Flmr, We could watch movies och Fripps filmrevyer tog jag mig an den. Jag ville se den innan jag skrev ihop min 2014-lista, det kändes som den kanske kunde ha haft en plats där. Vissa filmer känner man så om, instinktivt, men oftast har man fel. Och ”man” är i detta fallet synonymt med jag.
Ethan (Mark Duplass) och Sophie (Elisabeth Moss) är gifta. Deras förhållande känns som Den Äktenskapliga Mallen 1A. Det börjar kanon med förälskelse, passion, respekt, förståelse och sen går åren och allt dom gillade hos varandra retar dom sig numera på. Det blir slentrian, det blir trist, dom har fastnat men dom vill ge relationen en chans och går till en terapeut (Ted Danson). Terapeuten ger dom rådet att åka till ett speciellt hus över en weekend för att hitta tillbaka till varandra. Dom åker dit och dom hittar varandra, fast kanske inte på det sättet dom – eller jag för den delen – trodde.
Jag har ganska svårt för Mark Duplass som skådis. Han har inga snälla ögon. Han ser ut som en man som har elaka baktankar med allt han gör. Ingen bra egenskap att utstråla. Elisabeth Moss är bra. Här är hon alldeles lagom skönt ordinär. Men tillsammans har dom en aura som inte känns på riktigt, dom tappar mig, jag tror inte på dom som par. Jag tror att DET är anledningen till att filmen betygsmässigt pendlar mellan en tvåa och en trea hela tiden istället för att nosa på nånting högre.
För visst är filmen intressant, det finns mycket att fundera på här men för egen del hade jag hellre läst manuset – enbart. Jag tror det hade gett mig mer.
Damn, du har ju rätt i att han ser ganska elak ut….Duplass.
Bra betyg. Precis som mitt! (fast en trea hos dig kanske betyder sämre än hos mig förstås…!) 😉
Steffo:
Din trea är kanske som en svag fyra hos mig, på´t ungefär kan jag tro. En trea för mig är fullt godkänt men inte en film jag kommer se om. Å andra sidan verkar jag ju kunna se om även filmer som får en etta men det handlar nog mer om masochism. 😉
Aha, ytterligare en man med onda ögon… LOL. Vi kan snart ställa upp ett helt fotbollslag med skådisar som du tycker har onda ögon! Vad är det de säger? Ögonen är fönster in till själen?
Henke:
Menar du att jag har fler än Mark Duplass och Jack Black i onda-ögon-laget? Ja det kanske jag har. 🙂 Dom flesta människor visar mer än dom tror via sina ögon, både bra och mindre bra saker.
Klart du har. Du har ett tiotal manliga skådisar som du inte gillar av alla möjliga orsaker, inklusive onda ögon… Jag känner dig bättre än du själv gör! 😀
Henke:
Hahaha, ja så är det uppenbarligen 😉
Har skymtat Duplass i verkligheten faktiskt, tyckte han såg lika hygglig ut som på film… 😀
Jag gillar dock verkligen hur han lyckas pendla så bra mellan att se mesigare och tuffare ut här. 🙂
Gustav:
Absolut, han gör filmfigurerna riktigt bra i den här filmen. Nästa lite Gollum-varning 😉
Haha, ja, riktiga Gollum-vibbar. Men han har ju iofs snälla ögon… 😉
Visst var den hal, filmen? Gled ur näven på en hela tiden. Nu när du säger det kan jag hålla med om Duplass-ögonen. Inte min kopp te! Men vill gärna se mer av Moss! Åh just det, Ted Danson, haha…
Cecilia:
Tricky film det här, men ändå sevärd på något sätt. Klurig. Annorlunda. Sånt är i och för sig alltid ett plus oavsett ögonen på huvudrollsinnehavaren 😉