.
.
.
.
KAN det vara den konstigaste svenska översättning av en engelsk filmtitel – någonsin? The private life of Sherlock Holmes blev…..Piratögat Privat.
Baxnar man inte lite? Höjs inte pulsen lite? Visst blir man nyfiken, vilka ÄR alla dessa människor som jobbade med titelförvrängning förr i tiden? Kom ut ur era hålor, jag vill se er! Jag vill prata med er! Jag vill förstå hur ni tänker! På riktigt alltså, jag är uppriktigt intresserad av hur allt detta gick till, att det fanns avlönade personer som jobbade med all denna…hittipå.
Att jag grävde fram just denna film till temat kändes inte konstigt alls när jag väl såg den på IMDb´s årslista från 1970. Sherlock Holmes, han är cool ju, i alla fall i Benedict Cumberbatchs kostym. Och det roliga med Robert Stevens som spelar Sherlock i denna film är att han är himla lik Benedict, eller, ja, tvärtom då. Det är i alla fall en ”svart” Sherlock vi får se med tveksamt mående och rätt tungt drogmissbruk.
Filmen tar sin början med att en låst koffert, en låda som varit gömd och låst länge och som får öppnas först femtio år efter Sherlocks död. Och nu är det dags. Femtio år har gått och i lådan finns alltså bevisen för vem den privata Sherlock Holmes var och filmen tar oss igenom en del av Sherlocks liv med uppdrag, damer, knark och till och med ett Loch Ness-odjur!
Jag kan väl inte säga att betygstrean är jättestark direkt men jag hade en mysig stund och tycker filmen är rätt igenom sevärd på nåt suspekt vis.
Nästa vecka tar jag mig vidare in bland 70-talsfilmerna.
Alltså, den här är ju i klass med ”När toffelfabriken tystnar” 😀
Sofia:
Haha, helt klart!!
Jo, visst är de lika Stephens och The Batch. speciellt i en scen där Stephens ligger på rygg i en brits i tågkupén tyckte jag det var slående hur lika de var.
Håller med om att det är en mörk bild av Sherlock vilket är lustigt eftersom filmen anses som en komedi!
Samma betyg blev det, 3/5.
Henke:
Det där med att det skulle vara en komedi kan jag inte riktigt förstå. Åtminstone såg jag den inte som särskilt rolig. Lite underfundig humor hade den i och för sig men inte mer än så.