.
.
.
Många av skräckfilmerna som kom på 80-talet står fortfarande i en klass för sig tycker jag. Kanske beror det på att jag såg dom när jag var som mest och bäst mottaglig för läskiga historier på film, när jag var liten, rädd och inte hade så mycket att jämföra med, kanske beror det på att känslan som finns i 80-tals skräckisar faktiskt ÄR unik. Musiken, stämningen, fotot, effekterna, jag tycker fortfarande att 80-talsskräckisar är svårslagna vad gäller filmiskt underhållningsvärde även om jag kanske inte blir direkt tokrädd av alla längre.
The Prowler var en film som gick under min radar när jag växte upp. Jag kände till den och hade antagligen sett den om den funnits att hyra i videobutiken. Nu kan jag bara anta att den inte fanns, för inte tusan kunde det väl vara så att jag valde att inte se den? Nej precis, så kan det icke vara.
Filmen tar sin början på 40-talet när en fiktiv (väl?) journalfilm visar båtlaster med amerikanska soldater som ska skeppas över till Europa för att kriga mot nazisterna. Sen läses ett handskrivet brev upp. En ung flicka skriver att hon inte kan vänta på sin älskade längre. Hon skriver att han varit borta så länge, att hon inte vet när han kommer hem, att hon är ung och att hon vill fortsätta leva sitt liv och inte enbart vänta. Brevet är underskrivet med Rosemary och y:et är ritat som en röd ros.
1945 är det avslutningsbal i den lilla staden Avalon Bay. Den uppklädda och lite tafatta studenten Rosemary (Joy Glaccum) och hennes pojkvän åker iväg till en lugn plats för att få vara ifred en stund. Att det är tjejen som har skrivit brevet känns tämligen självklart, speciellt eftersom killen som mottog brevet och som nu är tillbaka från Europa (dock fortfarande iklädd soldatmundering) letar upp dom och mördar dom båda med en högaffel.
Det brutala dubbelmordet utgjorde slutet på avslutningsbaler på den skolan, det skulle ta många många år tills skolans rektor sa ja till detta igen. 35 år för att vara exakt. Skolavslutningen 1980 är nämligen själva epicentrum för denna film, den långsinte The Prowler är fortfarande både hämndlysten och blodtörstig, han har fortfarande uniform och hjälm och han bär fortfarande omkring på en högaffel.
Det här funkar på mig. Jag tycker filmen är bra. Effekterna är blodiga och välgjorda som alltid när Tom Savini är framme och huvudrollsinnehavarna Vicky Dawson som studenten Pam och Christopher Goutman som polisen Mark är helt okej. Pam är inte en ultrabimbo och Mark ser ut som Cillian Murphy. Så, klart sevärd fortfarande blir betyget.
Det här är en av filmerna i temat Back to the 80´s. Nästa tisdag är temat tillbaka igen, då med tre filmer från 1982.
Jodå helt och men lite blodfattig 😉
http://filmitch.wordpress.com/2013/10/25/the-prowler-1981-usa/
filmitch:
Jag tycker det var en hel del blod….
Den här har jag missat helt, kan inte ens minnas att jag över huvud taget hört talas om den. Låter som en film för mig också!
Magnus:
Prova! Du kan ju alltid stänga av 😉
Haha, att rata skolbalshögtiden eftersom en mördare råkade attackera två gäster på just den dagen är så typiskt! Som att det var skolbalen som bar skulden och genom att ta bort den inför framtiden kommer inga fler svartsjukedåd ske! 😛 Lite som att stoppa våldsamma filmer från att visas på bio för att det skulle stoppa risken för att galningar dödade folk i biosalonger – istället för att rikta blickarna mot dom mer direkta orsakerna i form av gärningsmännen.
The Prowler ligger och pendlar för att vara med i utbudet av skräckisar för mig att se nu när säsongen börjar nalkas för den typen av filmer. Just Tom Savini som effektmakare och regissören som stod för hyllade Fredagen den 13:e del 4 gör att den har lite extra värde bakom öronen, men handlingen i sig räcker ju för att göra mig mer än intresserad.
Jimmy:
Jag tror en The Prowler-tittning kommer generera i ett blogginlägg av sällan skådat slag hos dig. Perfekt för Halloween-temat skulle jag säga 🙂