Det är inte lätt att vara vuxen och ta steget som gör att en familj splittras och ett äktenskap tar slut. Det är ingen promenad i parken att vara barn i det läget heller.
Pojkarna Frank (Owen Kline) och Walt (Jesse Eisenberg) hamnar i nåt slags limboland när deras föräldrar (Laura Linney och Jeff Daniels) bestämmer sig för att separera och inte blir det lättare av att den förfördelade pappan berättar lite för mycket vuxen-skit om mamman för barnen.
The squid and the whale visar alla sidor av en skilsmässa på ett rätt bra sätt tycker jag. Det är ångest, ledsamhet, osäkerhet och mänsklighet och detta mot en bakgrund av amerikansk 80-tals-estetik och det var inte igår jag såg en plansch på Ilie Nastase, bara en sån sak!
Jeff Daniels är jättebra som pappan, ja, hela rollistan är bra. Dom ser sådär skönt vanliga ut hela högen och Laura Linney speciellt med stripigt hår och osminkat ansikte är inte urtypen av en kvinnlig flashig filmstjärna direkt och det är otroligt befriande.
Jag var inte överdrivet förtjust i Noah Baumbachs nyaste film Greenberg och jag kan väl säga att mina förväntningar på denna inte var särskilt höga. MEN, nu vet jag att anledningen till Greenberg-sågningen var (precis som jag misstänkte) en Ben Stiller som var lika obekväm i sin roll som jag hade varit som servitris på Hooters.
The squid and the whale är en bra film. Inte överdriven åt något håll men sevärd och välspelad in i minsta lilla biroll.
Väldigt bra cast i den här! Minns att jag gillade men att slutet var lite avklippt…
Joel:
Slutet kommer ju så väldigt hastigt, det är en superkort långfilm det här, endast 81 minuter.
Trots att jag inte var så särskilt förtjust i den här, måste jag hålla med om att alla skådisarna var helt fantastiska och, som du skriver, så skönt _vanliga_.
Sofia:
Att vara vanlig är inte att förakta, inte alls faktiskt 😉