Det kinesiska året brukar alltid symboliseras av ett djur. Ibland är det apans år, ibland hundens, oxens, tuppens, grisens, tigerns eller drakens.
Såhär ser det kinesiska tecknet – symbolen – för 2015 ut.
Jag hade lite annat att göra på gymnasiet än att ha utökad studiekurs i kinesiska så jag erkänner, detta språk är inte något av mina starkare sidor men tittar jag noga på tecknet så tycker jag mig kunna klura ut ett och annat. Ja titta du med så ser du också vad det föreställer. * Två ben, rak rygg, ett karakteristiskt läte. Visst är det Tom Hardy? Ja visst är det det sörru, nu kan vi klubba igenom det, 2015 är Tom Hardys år!
Om det nu är Tom Hardys år, kan vi inte helt enkelt sluta mesa? Kan vi inte gemensamt ge Tom Hardy den respekt han förtjänar genom att uppmärksamma honom när chansen finns under året? JAAAA (jag svarar mig själv här, det är lika bra), det är vad jag kommer försöka göra i alla fall.
Tom Hardy är nämligen så mycket mer än Bane i The Dark Knight Rises (även om han gärna skulle få sitta i en fåtölj i mitt vardagsrum med motorcylindrar över hela ansiktet och bara praaaaata resten av livet – kolla bara liksom!!), Tom Hardy är en skådespelare som jag precis lika gärna skulle se på en teaterscen som i vilken filmgenre som helst.
Nu har jag sett honom fullständigt briljera som den före detta kåkfararen Freddie i miniserien The Take. En kolsvart historia från Londons undre värld där relationer är navet av historien, inte enbart tuffa machomän med vapen och dold agenda som det kan vara ibland i denna typ av film. Att det är en kvinna som skrivit romanen som serien är baserad på (Martina Cole heter hon) hjälper kanske till lite på traven.
Fyra avsnitt a 45 min svepte förbi lika snabbt som en ljummen bris en perfekt sommarkväll, alltså jävlar det gick undan! Får du möjlighet att se The Take, ta den. Jag kan nästan lova nolltolerans vad gäller besvikelse om inte annat gällande skådespelarprestationerna.
Tom Hardy visar hela skådispaletten från små små perfekta rörelser i ögonvrån till ren sorg, ilska, utåtagerande testosteronaggressioner, sekunder av ömhet, kärlek, you name it. Men det är i sanningens namn inte bara hans show det här. Dom två kvinnliga huvudrollsinnehavarna Kierston Wareing och Charlotte Riley är otroligt bra och dom ger serien den dokumentära känsla som gör den så bra. Jag tror på allt jag ser, rätt igenom, fullt ut. Det enda lilla jag retar mig på är att blodet ser ut som utspädd Fun Light men det är en mycket liten petitess i sammanhanget.
Filmitch har också sett The Take.
Serien:
Tom Hardy:
* 2015 är Getens år i den kinesiska djurkretsen men man får väl låtsas lite, allting blir så mycket roligare då.
Se där ja äntligen blev av. Nu var det ett tag sedan jag såg den men minns att jag blev livrädd för Hardy i filmen samt att just de kvinnliga skådisarna var otroligt bra. Precis som du gjorde sveptes serien i svep det gick inte att sluta att titta.
Nu är det bara att vänta på Child 44 och årets största filmupplevelse: MAD MAX – FURY ROAD !!!!!
Tack för ping.
filmitch:
Hehe, sedär! Och ja, precis, ä n t l i g e n ! Och det var värt att vänta på.
Mad Max-filmerna (dom gamla) är verkligen inte min kopp te och trailern för den nya är rent pinsam men herregud, klart jag kommer se den, SÅ mycket impact har herr Hardy på mig. OCH Charlize Theron för att vara ärlig 😉
Det är något speciellt med Tom Hardy. Man kan liksom inte sluta titta när han är i bild, oavsett om filmen är bra eller inte. Såg en dokumentär om Steve McQueen nyligen och insåg att dessa herrar har lite av samma magi. Någonting hårt, någonting mystiskt och någonting mjukt. Sen är ju Hardy en sjukt bra skådis också.
Vrångmannen:
Du satte fingret på spiken, det är det där ”nåt” jag menar, det som inte handlar om ifall han är snygg eller inte, det är nåt annat, närvaron, blicken, det som gör en skillnaden mellan en bra skådis och en STOR skådis.