Stephen Hawking känns som ett man som dom allra flesta av oss känner till. En skinntorr glasögonprydd rullstolsburen liten varelse som kommunicerar genom en röstmaskin är kanske det man ser framför sig och ja, det stämmer. Stephen Hawking fick ALS som ung och gavs endast några månader kvar i livet, nu är han 72 år och har överbevisat läkarnas kolsvarta framtidsutsikter många gånger om.
På nåt sätt är Stephen Hawking även det ultimata beviset för att en människas insida och utsida inte nödvändigtvis behöver harmoniera för att bli bra. Den där hjärnan alltså! Han – ensam – har kommit på grejer hela forskarlag inte skulle komma i närheten av på månadslånga brainstormingskonferenser.
Filmen The theory of everything fokuserar på kärlekshistorien mellan Stephen och Jane, kvinnan som kom att bli hans fru under många många år. Eddie Redmayne är Stephen, ett skådespelarval som skavde i mig under filmens första kvart men som sen kändes så naturligt att jag ibland glömde att det var en film jag såg. Felicity Jones spelar Jane och hon går verkligen från klarhet till klarhet med hela sin superbrittiska uppenbarelse. Mitt enda lilla problem med henne är när hon ska spela äldre, hon har ett ansikte som ser ut som en oförstörd fjortonåring och det krockar lite för mig.
Boats-filmer (based on a true story) kan ofta vara lite kluriga. När dom är som bäst får man en helt ny inblick i en annan människas liv och jag blir känslomässigt helt sönderrockad. I sämre stunder blir filmerna ett visserligen intressant men ändå ett litet jaha. Jag har svårt att avfärda någon boats som ren skräp då det alltid finns nåt att ta till sig av i en annan människas levnadsöde, man kan se det som en filmisk historialektion, som att gå i skolan en stund. The theory of everything är just precis så, en lektion i mänsklighet som kan lära oss alla en hel del men som film når den inte ända in i mig. Det finns egentligen ingenting att klaga på, filmen är flawless och ett jaha. Komplex, precis som Herr Hawking himself.
Se där, skriver också om filmen idag och vi tycker väldigt lika! 🙂
Var ganska tveksam till filmen på förhand, men den var inte så tokig. Samtidigt är det precis som du skriver, det blev mest ett ”jaha” när filmen led mot sitt slut.
The Theory of Everything är en 3/5-film även inne hos mig.
Movies-Noir:
Kanske blev filmen lite väl….”pastellig”? Ytan är så oklanderlig, jag tror den hade tjänat på att bli lite smutsigare ibland. Visst är storyn hemsk som den är men ja…jag vet inte…den nådde inte riktigt ända fram till varken dig eller mig. BOATS-förbannelsen? 🙂
Har inget emot BOATS rent generellt sett, men ibland blir de lite stela. I det här fallet hade jag velat se mer om personen och vad han faktiskt åstadkommit. Tycker fokus skiftade under andra halvan av filmen och missade pga det helhetsbilden jag hade velat se.
Movies-Noir:
Om du vill se liiite mer av den varan rekommenderar jag Hawking med Benedict Cumberbatch, den var inte lika ”glättig” som dagens film. Frågan är vem du tycker funkar bäst som Hawking, Redmayne eller Cumberbatch, sett till utseendet alltså 😉
https://www.fiffisfilmtajm.se/hawking/
Har inte läst din recension, bara smygkikat på betyget. Får återkomma när jag själv sett den (ännu ofärgad av andras åsikter). Men det är klart man vill se storyn om Stephen Hawking!
Cecilia:
Det är klart man vill. Otroligt intressant snubbe. Fast jag skulle vilja se en film som _enbart_ handlar om allt han åstadkommit yrkesmässigt.
Jag upplever att biopics ofta blir de där Jaha-filmerna. Vill minnas att Hawking har sagt i ngn intervju att hela poängen med hans tänkande är just det att ut- och insida inte matchar. Att han tvingats utveckla sitt tänkande på ett helt annat sätt än om han hade kunnat använda penna, papper och dator.
Sofia:
Det är lite av det sista du skriver som jag tycker saknas i filmen. Det blir mycket fokus på frun, på hur ”god” och full av tålamod hon är. Men det var väl så regissör och manusförfattare ville ha det. Jag skulle hellre se en film som handlade om hans tankeutveckling, som beskrev den medans han fortfarande kan förklara.
Jag fattade för att filmen byggde på en bok av henne, då är det ju fullt naturligt att fokus blir på relationen snarare än hans tankevärld
Sofia:
Ja, absolut, visst är det det. Tror bara att det hade blivit ett bättre film om man gjort den på en bok av honom om hans hjärna 😉