THE WOLVERINE

Vad är en RIKTIGT bra film?

Är det en film som får en att försvinna från allt vad vardag heter och omfamnar en in i annorlunda världar? Är det en film som sitter kvar i magen antingen en klump eller som Pommac-bubbel långt efter att den är slut? Är det en film som får en att tänka i nya banor? Ja, ja och ja skulle jag säga men jag skulle även vilja lägga till en sak. En RIKTIGT bra film är en film som trots störande moment fortfarande är en RIKTIGT bra film.

Hade The Wolverine varit dålig film hade jag och sonen lämnat salongen på Heron City igår eftermiddag och jag hade inte gett mig förrän jag fått pengarna tillbaka. Det var fullkomliga jubelidioter i biosalongen, ett evigt klafsande och tuggande på baconchips från en hel familj till höger (där pappan var absolut värst!), två timmars trummande på ett snusdoselock till höger, fyra snubbar som pratar högt om sånt som när Adam Sandler gör detsamma kategoriseras som sexistiskt-rasistiskt-plumpa skämt. När dom tystnar tar dom upp telefonerna för att svara när det ringer/messar/kollar Facebook. Lägg till detta en kille som sitter bredvid mig som äter Ben&Jerry med sked, en sked som han envisas med att dra längs tänderna vid varje tugga. Mitt i detta sammelsurium ska man alltså försöka få valuta för dom 230 kronor som två biobiljetter kostar om man väljer att se filmen i 2D. Hade jag betalt 290 för filmen i 3D hade det känts ännu surare – både 3D och folk helt utan hyfs i salongen -men hade jag valt 3D hade jag å andra sidan aldrig någonsin åkt till Heron.

Jag hatar Filmstaden Heron City av hela mitt hjärta och hela min själ och ja, jag vet att hata är ett starkt ord men jag har inget bättre att trolla fram i nuläget. Jag är bara så förbannad på hela stället, på att biopubliken som letar sig dit gång på gång på gång bevisar att dom saknar både respekt, sunt förnuft och simpel hyfs. Biosalongen är inte era vardagsrum, idioter! Jag skiter i hur ni beter er hemma men när ni är bland folk är det inte enbart runt era uppenbarelser jorden snurrar. Jag vill inte ha skitiga strumpor i nacken, jag vill inte att nån bakom mig sitter och sparkar på ryggstödet fem, tio, tjugo, trettio gånger och jag vill inte få fuck-you-fingret av en förälder när jag ber dess sparkande barn att sluta. Jag vill inte få svaret ”Jag sitter var jag vill” när jag säger åt en 20-årig kille att han sitter på min plats eller när jag lugnt ber samma kille att sluta trumma på plastlocket en timme in i filmen så tittar han bara på mig och fortsätter trumma. Jag vill inte bli behandlad som en lägre stående människa när det enda jag vill är att titta på en film jag betalat för att få se.

Efter visningen av The Wolverine igår gick jag fram till en biografpersonal och frågade hur mycket en biobesökare ska behöva stå ut med vad gäller störande moment från resten av publiken och hans svar var att jag skulle ha gått ut och bett personal om hjälp. ”Och sen då? sa jag, när personalen varit inne och bett vederbörande skärpa sig och sedan vänder sig om och går. Det tar tio sekunder sen är det ett jävla liv igen”. ”Då ska du gå ut igen och säga till, då får vi tillkalla vakter”, svarar han. ”Hur mycket av filmen har jag missat då tror du? Hur mycket av filmupplevelsen är förstörd? När går det att reklamera visningen och få pengarna tillbaka? Det är inte direkt det här jag betalat för.” Han var förstående och han pratade om policy, om att det aldrig går att få pengarna tillbaka när filmen väl är slut men det var inte heller min poäng, min poäng var att jag inte vill ha pengarna tillbaka. Jag vill gå till en biograf och jag vill veta att jag kommer att få se filmen jag betalat för tillsammans med människor som vill detsamma, inte människor som är där för att – som det känns – enbart förstöra för andra.

Det blev en lång utläggning men det faktum att filmen var RIKTIGT bra trots dessa irritationsmoment är intressant tycker jag. Undrar vad jag tyckt om filmen om jag sett den under mer ”normala” förhållanden?

Vad är det som gör The Wolverine så bra? Hugh Jackman naturligtvis. Han gör Wolverine så mänsklig. Han är skitig, han har ont, är ledsen, rädd och arg och han tar – precis som Hulken – aldrig i mer än nöden kräver. Han är snäll mot dom snälla, elak mot dom elaka och har inget tålamod med idioter. Det är en bra skriven och sammanhållen historia, det är en strålande häftig och färgglad sidekick i Yokio (Rila Fukushima) och actionscenerna är inte bara påkostade, dom är kreativa. Hela filmen är dessutom i total avsaknad av våp och det känns som en frisk bris i sommarvärmen.

Regissören James Mangold har lyckats finfint med den här filmen och jag vet faktiskt inte varför jag är förvånad. Han står ändå bakom två riktiga höjdarfilmer: Walk the line och Copland. Hans nästa film kommer 2014 och är en remake av Fred Astaire-filmen Three Little Words (1950), den här gången med Reese Witherspoon i den kvinnliga huvudrollen. Fram tills dess kommer jag se om The Wolverine några gånger, det är ett som är säkert, lika säkert som att jag kommer hålla mig långt borta från Heron City.

21 svar på ”THE WOLVERINE”

  1. Fy fasen vad trist.
    Och så undrar de varför människor slutat gå på bio…?
    Dags att bli lite självkritiska från SF:s sida kanske och inse att stora biokomplex inte är svaret på allt…?

    Kul dock om Wolverine!
    Han är ju en liten favorit i superhjältebranschen ändå. (Undras hur det hade blivit om rollen från början gått till någon annan än Jackman…?)

    1. Steffo:
      Om nån annan än Hugh fått rollen hade man ju aldrig vetat om nån annan och heller inte vetat vad man missat. Lite som om Burt Reynolds fått huvudrollen i Rocky 😉

    1. Vrångmannen:
      Skönt med en själsfrände. Tror i och för sig att vi är många, vi är bara för tysta 😉
      Tror du kommer gilla filmen. 🙂

  2. I Karlstad stoppar de filmen tänder ljuset pekar ut vederbörande inför hela publiken och ber honom att gå. Men ska tilläggas att då är det ordentlig misskötsel.
    När jag såg The Purge häromdagen började jag filosofera om varför jag överhuvudtaget går på bio. Folk sitter och messar under filmen, det prasslas sörplas, snaskas. Fördelen bra ljud, ny film och stor duk väger snart lättare än nackdelarna.
    Skedde allt detta som du nämner i tredje stycket under en o samma filmvisning eller lade ihop olika incidenter? Om det varit under en o samma visning hade jag fått psykbryt. Dras alla idioter till Heron city frågar jag som inte bor i Sthlm?
    Wolverine blir troligen till veckan – återkommer då om FILMEN.

    1. filmitch:
      I Karlstad, är det biografpersonal inne i salongerna under filmen eller måste det gås ut och ”klagas” för att få hjälp?

      Allt jag skriver om i texten hände under samma visning så ja, psykbryt är ett bra ord i sammanhanget. Det var inte många minuter under filmen som jag INTE hade någon lysande mobildisplay i synfältet. Fattar det inte, det är två timmar, går det inte att strunta i mobilen i TVÅ timmar?

      1. filmitch:
        Missade din fråga angående Heron och dess dragningskraft på biografidioter. Ja, det är som en stor magnet, Heron verkar dra till sig filmtittare som i vilket fall inte är intresserade av att se film.

        1. De kollar in då och då men visst man får gå ut och säga till och då missa delar av filmen 🙁 Det finns en apparat att köpa som slår ut alla mobiltelefoner på en radie av ca 20 meter olaglig men frestande 🙂

          1. filmitch:
            Känner till den där makapären och vet att det finns folk inom olika yrkeskårer (såna som störs av högljudda mobilsnackare dagarna i ända) som har en sån. Du tror inte att det skulle ha motsatt verkan på biografer? Att folk skulle kolla mobilen _ännu_ oftare och _ännu_ mer för att dom undrar varför ingen klickat på gilla och bekräftar dom hela tiden? 😉

  3. Yay till filmen (och Hugh), nay till störningsmomenten. Tycker jag ändå har kommit undan lätt med tanke på hur sällan jag ändå går på bio. Det fascinerande är som sagt varför folk betalar en massa pengar för att göra helt andra saker…

    1. Sofia:
      Obegripligt är vad det är. Men det verkar finnas folk lite överallt som gör en grej av att jävlas. Synd tycker jag, tänk om dom la energin (och pengarna) på bra saker istället. Tänk så bra allt kunde bli. För alla. 🙂

  4. Tror att man kan dela in folk i två kategorier här:
    1 De som inte har något hyfs och tror de är hemma – troligtvis äter dessa människor med öppen mun och (om de är män) fäller inte ned toalocket.
    2 de som betalar 100 :- för att få uppmärksamhet troligtvis samma typer som betalar dyra biljetter för att få slåss på idrottsmatcher.
    En god vän till mig som kommer från Södertälje berättar att där går man inte på bio då nr.2 är en stor del av publiken.

    1. filmitch:
      Haha, vet du, jag läste ”de som betalar 100 :- för att få uppmärksamhet troligtvis samma typer som betalar dyra biljetter för att gå på idrottsmatcher.”
      Vadå? Är JAG en sån alltså, en nummer 2:a? 😉

  5. Wow jag känner mig som en Heron kramare i jämförelse… Jag ser dock mestadels matineer och filmer som vanligtvis inte drar så mycket folk när jag går på Heron så det kan förklara varför jag sluppit det värsta packet.

    För diskussions skull så kan jag väl känna lite såhär. Hur tyst och lugnt måste det vara i en Bio egentligen? Borde popcorn förbjudas etc.

    1. Joel:
      Angående hur tyst det ”bör” vara i en biosalong så är min åsikt att det gärna får vara väldigt tyst men jag inser ju att det är omöjligt. Dock är det många ljud som inte stör mig, typ popcorn, drickasörplande i måttlig mängd, nån viskning här och där. Det som retar mig är när folk använder biosalonger som sina vardagsrum utan att visa minsta empati för människorna runt omkring – dom som faktiskt också pröjsat för biljetten. Sen kan jag bli GALEN på människor som tuggar med öppen mun och det blir jag inte enbart på biografer.

      Vad tycker du, var går din gräns? Vad är bio-oljud?

    1. Sofia:
      Ja det skulle man kunna tro 🙂 Skönt att se att Aficionadon är lika arg – kanske till och med argare – än jag vad gäller störningsmoment på bio.
      Fast det där med mobilanvändandet i biosalonger är intressant. Jag håller med honom i det han skriver, i det sjuka i hur viktiga dessa prylar är i mångas våra liv och prylen är viktigast _även_ om man sitter i en biograf bredvid en vän eller två. Det _verkliga_ livet får liksom mindre och mindre plats och det är inte bara störande, det är läskigt tycker jag.

      Vad gäller weirdscience-recensionen så känns det som att vi sett samma film men med lite olika magkänsla 😉

      1. Håller med om mobilanvändandet, jag är tillräckligt gammaldags för att inte riktigt fatta grejen med att kolla mobilen varannan minut. Särskilt inte om man inte väntar på besked om något särskilt. Kontaktytor som typ FB eller Twitter är jättebra i sina sammanhang men lite sorgligt om de tar över från IRL när man väl befinner sig där.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.