Att gå på bio och titta på film är enkelt. Mobilen stängs av eller sätts på ljudlös och försvinner ner i fickan eller väskan. Poff. Borta. I samma sekund som filmen börjar försvinner även livet omkring mig. Jag hamnar i bubblan. Det är jag och filmen, allt annat är sekundärt för just där och då kan jag inte göra ett skit åt det som eventuellt händer i resten av världen. Jag är på bio, det är min fristad från allt och mitt fokus är således hundra procent på filmen.
Men hemma då, hur funkar det hemma? Hur tittar jag på film då? Går det att vara lika koncentrerad och lika inne i filmen när jag sitter i soffan? Hur mycket kan man ”fippla med annat” och ändå tycka att man sett filmen så pass ordentligt att det går att skriva en fullvärdig recension om den?
I ärlighetens namn, om jag krävde av mig själv att vara lika fokuserad när jag tittar på en film hemma som när jag är på bio så skulle jag antagligen inte kunna se så värst många filmer. Om jag bara tillgodoräknade mig filmer sedda hemma med avstängd mobil och utan övriga störningsmoment så skulle jag få lägga ner bloggen. Det funkar så för mig med det liv jag har. Jag har inte möjlighet att stänga av och koppla bort delarna i mitt liv som inte är filmrelaterade även om jag ibland skulle vilja.
Jag har tonåringar som är på vift, jag har ett jobb där jag behöver kunna bli nådd även om jag är ledig, jag har vänner och släktingar som knappast skulle köpa att jag hade mobilen avstängd på min fritid. Samtidigt vill jag hinna och kunna se på film. Jag vet att jag har en simultankapacitet som stundtals nästan är omänsklig (och som kräver biobesök ibland för att jag inte ska koka över) men jag känner att jag kan bli ledsen över att filmer som är bra hade förtjänat ett bättre öde än att visas på en TV-apparat framför bläckfisken Fiffi som försöker lösa sju problem samtidigt. Ändå känner jag sällan att jag missar nåt med filmerna jag ser, att jag inte hängt med eller inte gett filmen en rättvis chans. Att all film är bättre på bio vet jag ju redan.
Såhär tänker jag angående att se film hemma:
* För att skriva en recension av en film och lägga upp den på bloggen så måste filmen vara sedd i sin helhet, det är min grundförutsättning.
* Det ultimata är även att filmen ses i ett svep, alltså inte uppdelad på flera dagar med frivilliga/ofrivilliga sömnpauser emellan. Ibland lyckas jag inte med den här punkten. Verkligen inte.
* Ser jag film ihop med någon annan i hemmiljö har jag inga problem med att det pratas litegrann under filmens gång, motsatsen till på bio alltså.
* Störningsmoment jag inte kan förutse är precis just det, oförutsedda störningsmoment. Det är ingenting jag kan göra något åt. Jag tror det kallas livet.
* Jag använder inte mobilen aktivt under filmens gång men jag har den på och kollar av den ibland om den gör ljud ifrån sig.
* Det är okej att pausa för toabesök, påfyllning av kaffe, annat småjox. Att det är okej att pausa även för större jox som hämta barn i handbollshall, hämta barn på fotbollsplan, glömt att tanka bilen, hämta tvätt i tvättstugan, tömma diskmaskinen, jobba hemma, ja, det måste jag tycka annars funkar ingenting.
Hur tycker och tänker du? Är du benhård mot sig själv när du väl tryckt på play eller har du filmen på i bakgrunden medans du dammsuger? Är det okej att säga att man sett en film om man slumrat till då och då? Håller du på med mobilen under filmens gång?
Det vore jättekul att höra sin åsikt om detta.
Jag brukar stänga locket på datorn och verkligen försöka se filmen helt utan pauser. Vilket ibland fungerar mindre bra då jag plötsligt känner ett sug att imdb:a någon under filmens gång etc. Mobilen har jag ett halvt öga på, men absolut inget som prioriteras under filmens gång.
Sen har jag lite olika upplägg beroende på om det är en film jag ser för allra första gången eller om det är en film jag sett flertalet gånger. Ibland kan det vara gött att slänga på en gammal favorit medan man går och pysslar där hemma. Är det däremot en film jag ser för första gången så är jag alldeles för nyfiken för att lyfta blicken ifrån tvn. Då försöker jag vara benhård, men som sagt – ibland kommer livet i mellan.
Intressant och tänkvärt inlägg! Jag känner verkligen igen mig. Om det är en film jag verkligen sett fram emot och känner att det finns ”årets film”-potential kring så brukar jag försöka placera mobilen i ett annat rum eller i alla fall inte inom en armlängds avstånd. Om det är en film jag slötittar på så har jag inga problem att surfa lite under eventuella svackor.
När jag såg Locke råkade jag ha mobilen bredvid mig, men plockade ändå inte upp den under hela speltiden. Anmärkningsvärt och något som talar för den filmens kvaliteter.
Jag brukar inte bry mig om att gömma bort mobilen, utan ser det snarare lite som ett mått på hur investerad i filmen jag är hur pass mycket/lite det kliar i mobilfingret.
Sen kan det ju också vara en fördel att ha mobilen nära till hands, om man tex inte kan sluta fundera på vem en skådis är. På bion blir man ju tvungen att stå ut med den irriterande fundering till filmen är slut. Det kan ju också förta en filmupplevelse.
Det händer att jag ser filmer i omgångar, för som du säger kan man inte alltid pausa livet. Eller om jag ser på film tillsammans med någon annan och den personen hatar filmen medan jag vill se klart den. Då händer så klart att jag får ge mig och vi ser nåt annat för stunden.
Ibland kan lite distraktion hjälpa till att hålla mig vaken, vilket kan vara svårare hemma än på bio. Men om telefonen inte läggs bort direkt igen så är filmen rätt förstörd.
Att se en film upphackad TV4-style är lite samma modell som att läsa böcker eller se tv-serier. Det är väl inte optimalt men det funkar ändå i värsta fall.
Film på bio är verkligen överlägset.
Kul reflektion! Känner jag igen mig? Lite..ibland.
Jag brukar nog inte ha några problem att koppla bort omvärlden! Ett tips är också att se filmen på datorn eller platta..med hörlurar till! Då kan man verkligen krypa in i sin bubbla!
Att man kan pausa om det behövs för wc eller att fylla på java…är bara en bonus! 🙂
Jag är väl en av de där motvallarna dårå som anser att film på bio verkligen är mysigt för själva känslan (att gå på bio)..men filmupplevelsen får jag lika bra hemma…faktiskt!
Jag gör det lätt för mig eftersom jag är så oerhört gammaldags att jag i princip bara använder telefonen för samtal och SMS. Då finns det inget mobilfinger som det kan klia i 😉 Annars tycker jag att det är skönt med en mix mellan bio och hemma-bio — immersion på det ena stället och lite mer flexibilitet på det andra.
Film är bäst hemma då jag slipper odrägliga människor. Pausa, dela upp inga problem då det är sällan jag blir helt uppslukad i en film men det händer.