BACK TO THE 80´S: TJUREN FRÅN BRONX (1980)

.

.

.

I slutet av femtiotalet gillade man antingen Tommy Steele eller Elvis Presley. På 80-talet var man antingen hårdrockare eller synthare.

I början på 80-talet gjordes filmen Tjuren från Bronx om boxaren Jake LaMotta och givetvis jämfördes den med Rocky från 1976. Vilken boxningsfilm var egentligen bäst, den som skildrade en verklig boxare (denna) eller en påhittad (Rocky)? Vilken skådespelare var bäst, nykomlingen Sylvester Stallone som innan Rocky inte direkt gjort någon glad eller den riktiga skådespelaren Robert De Niro som gick upp en massa oscarsvinnarkilon för rollen som den paranoida boxaren LaMotta?

Vid vilken ringhörna jag står och tjoar med sy-kit, handduk och ammoniaktrasa behöver jag kanske inte skriva men vill du veta mina åsikter om Rocky kan du läsa här.

Mina åsikter om den här filmen kan däremot sammanfattas i tre för-ord: för lång, för seg, för mycket De Niro.

Trots att jag gillar sportfilmer över lag och boxningsfilmer av naturliga skäl har en speciell plats i mitt hjärta så funkar den här filmen inte alls på mig. Den funkar inte alls faktiskt. Jag vet att jag gillade den mer när jag såg den för en sisådär 25 år sedan men det känns preskriberat nu.

129 minuter svartvit based-on-a-true-story-klassiker med Martin Scorsese bakom spakarna. Jag kan hålla mig för garv men jag kan knappt hålla mig vaken.

Det här är andra filmen i temat Back to the 80´s.

11 svar på ”BACK TO THE 80´S: TJUREN FRÅN BRONX (1980)”

  1. Klassiker som inte går hem hos alla uppenbarligen. Inte heller en jättefavorit i mina ögon, men hantverket är det inget fel på. Inte heller De Niro och de övriga. Jag väljer denna framför Rocky, men så är jag svag för både De Niro, Pesci och Scorsese.

    Raging Bull är en fyra i min bok.

    1. Movies-Noir:
      Jag kan mycket väl förstå att man kan gilla den här filmen väldigt mycket, det finns mycket att tycka om OM man tycker om Scorsese, De Niro och okay-okay-okay-okay-Joe Pesci. Jag gör inte riktigt det. Men det är ju en klassiker så jag förstår att dom flesta inte kommer hålla med mig här.

    1. Carl:
      Absolut. Grudge Match är dubbelt så bra – minst. 😉

      Jag vet dock inte om det är helt korrekt att jämföra en tjommig komedi med detta ganska mörka based-on-a-true-story-drama, men du syftade (antar jag) enbart till betygen jag gett filmerna?

        1. Carl:
          I see. Underhållningsvärdet är betydligt högre i Grudge Match enligt mitt sätt att se på saken, klassikervärdet är väl kanske aningens högra på Bronx-filmen 😉

  2. Kanske för att jag inte ser mig som en som gillar boxningsfilmer funkade den här aningens bättre för mig? Men knappast någon höjdare, mer snygg än bra

  3. Vad jag tycker vet du redan 😉 Men jag håller med om att filmen segar till sig de sista tjugo minuterna och skulle ha mått gott av att klippas ned en bit. Var ett tag sedan sist men troligen 7-8/10

    1. filmitch:
      Jo jag vet att vi tycker lite (?) olika här. Klipptes filmen ner en timme och nån annan hade huvudrollen skulle jag kanske tycka mer som du 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.