Jag tror att dom allra flesta människor kan kategoriseras i något av dessa fack:
1. Dom som är pro perfektionism och som alltid avslutar ett påbörjat projekt även om det är onödigt eller supertråkigt
eller
2. Dom som hellre gör fort men fel, som gärna drar igång sånt som känns kul för stunden men som ofta tröttnar halvvägs och sen låter idén rinna ut i sanden – dock utan tillstymmelse till skuldkänslor, nästa balla idé är ju redan på G.
Det är klart att det finns grader i dessa kategoriseringar och att många kan känna igen sig både i 1 och 2 men jag tror att dom allra flesta ändå som människotyp i grunden är antingen det ena eller det andra. Jag vet vilken kategori jag är, jag vet också vilken jag tror att merparten av människorna bakom filmen Tommy är – och nej, det är inte samma.
Om folket bakom denna film enbart hade tillhört kategori 1 hade manuset varit oklanderligt skrivet, eventuellt logiska luckor hade varit igentäppta med finess, klippningen hade skötts smart och effektivt, det hade gått att känna sympati för någon av huvudkaraktärerna och handlingen hade varit förståelig utan att för den skull vara banal.
Men nu tror jag inte att Tommy-folket tillhör kategori 1, jag tror dom är 2:or. Jag tror dom har velat göra en film nåt så ininordens mycket, jag tror att det har varit tjofaderittan-svinkul-på-jobbet, jag tror dom varit tillräckligt nöjda med manuset, fått ihop tillräckligt med pengar, känt sig mer än nöjda med skådespelarna och litat på att dom sköter sina jobb och lyckas fylla i det som saknas i manus och jag tror att det var superkul att dra igång projektet, jag tror att slutprodukten lockade nåt grymt och jag tror att dom är medvetna om att det saknas en hel del parametrar däremellan men att det inte spelar nån större roll om hundra år.
Tommy var mars månads filmspanarfilm. Jimmy valde den och jag tycker det var ett bra val både innan och nu när filmen är sedd. Jag gillar att Filmspanarna ser svensk film ibland, det händer inte så ofta, Tommy är vår andra svenska film på två år. Det som är lite synd är att Tommy inte var någon jättebra film och att svensk-film-motståndarna får vatten på sin kvarn. Tommy är dock inte en svag film på dom sedvanliga svensk-film-sätten (stolpig dialog, teatraliskt överspel) utan på ett nytt sätt: den är liksom inte klar.
Filmen känns helt ofullständig. Jag förstår inte riktigt att den släppts igenom, att den blivit ”godkänd” av dom som bestämmer. Den är som en stor bit torskfilé som kokats flera minuter för kort tid men som ändå serveras till middag. Det funkar ju inte. Det är inte gott. Visst, det är ätbart, man blir inte sjuk men det stockar sig i halsen när man ser det råa innanmätet och det retar en att den inte fått koka klart, det hade ju bara tagit en liiiten stund till och då – faktiskt – kunnat bli en riktigt god måltid.
Det jag gillar med filmen är Moa Gammel och Lykke Li Zachrissons närvaro, Ola Rapace rädda ögon fast han spelar tuffis, spisscenen samt musiken. Ja, det var väl i stort sett allt.
.
.
Vad tyckte mina filmspanarkompisar om filmen? Klicka dig in hos dom så får du se. Sofia, Johan, Jimmy, Henke och Har du inte sett den-Markus featuring Henke.
Det har du tusan rätt i. Känns som om de precis när de filmat allt kommit på att det kanske inte blev så himla bra. Så de släppte bara iväg filmen till en massa klippare som gjort allt för att försöka rädda filmen men inte riktigt lyckats.
Johan:
Jag kan tycka att det är väldigt synd (OM jag nu har rätt). Ett varv till, några omfilmade scener, liiiiite mer tanke bakom, några färre plotholes och filmen hade varit riktigt bra.
Bra spaning. Med tanke på det röriga och långt från engagerande slutresultatet kan det mycket väl gått till så som du beskriver.
Skådisarna och dialog var bättre än många andra polisthrillers från Sverige, men man får ge denna film bra många ”hemmapoäng” för att den ska kunna konkurrera med Hollywood inom samma genre, låt säga en Prisoners. Hoppas du inte tror att någon är svensk-film-motståndare för sakens egen skull, det är väl ett resultat av att den suger titt som tätt…
Du gillade spisscenen? LOL. Den var speciell.
Henke:
Jag tror inte att någon är svensk-film-motståndare för sakens skull, jag tror det beror på att många svenska filmer är och har varit rätt mediokra. MEN, jag tror att många som motståndare kanske har slutat ge svensk film ens en chans att motbevisa sig. Det finns trots allt svensk film som är väldigt bra men det sitter långt inne hos många att ta klivet och faktiskt se några (och faktiskt – kanske – bli positivt överraskad). Det är därför jag tycker det är tråkigt att Tommy inte var bättre än den var, nu när vi allihop gick och såg en svensk film tillsammans.Tänk om det hade varit Hotell-nivå på den. 😉
Om kostnaden och tiden är spikade så säger väl projekttriangeln att kvaliteten blir lidande. Med det inte sagt att jag håller med om att detta var ett hafsverk. Det största problemet för mig var att saker föll på plats lite väl hastigt och snyggt mot slutet, men jag tror att du kan vara för generös som tror att de hade gjort något bättre med mer vilja. Jag föreställer mig att hela filmen gick mot den där slutscenen som lite summerar filmens problem.
Carl:
Fast…det kostar inte mer och tar inte längre tid att skriva ett manus som håller hela vägen och saknar logiska luckor 😉
Jag kan absolut hålla med om att det var en hel del som verkade ha fått känna av attityden ”good enough”. Samtidigt var det också vissa grejor som kändes otroligt genomtänkt, som Estelles klädsel, möblerna som stod i rummet hos mamman där Estelle och Isabel sov och de långa miljötagningarna. Knepig film, det här… 😉 Spisscenen var iofs oväntat rå, men själva verktyget introducerades lite väl övertydligt kan jag tycka.
Sofia:
Jag kunde känna good enough-grejen även hos Estelles mamma. Det kanske fanns en baktanke med brist på fönster/utsikt och ”renoveringen”. Filmen är knepig men kanske inte på de sätt som filmmakarna velat 😉
”Renoveringen” är ett bra exempel på sådant som det aldrig blev tydligt ifall det skulle tjäna något slags berättar- eller plottekniskt syfte (anledningen till att Estelle och Isabel ibland måste sova hemma hos Blanca) eller bara vara en del av den visuella kompositionen.
Sofia:
Eller att det är billigare att filma i en möblerad studio med plast för ”fönstren” än att bygga upp något med utsikt som ser riktigt ut.
Så kan det absolut också vara. Skulle kunna tänka mig att många avancerade tolkningar egentligen är ett resultat av nödlösningar 🙂