Tänk dig att du är mätt. Alltså jättemätt. Typ alldeles nyäten och det du åt var både vällagat, näringsriktigt samt toppat med ost.
Sen sträcker någon fram en vit plastsked av matskedsstorlek. Du är tvungen att ta den. Oklart varför men du känner dig hotad på nåt sätt. Du håller i skeden och framför dig står en såndär gigantisk konservburk med billig ravioli. Kall är den också. Hela den tomatkladdiga pastauppenbarelsen är allt annat än aptitlig, du är som sagt inte ens hungrig men med en sked i taget, en tugga åt gången, kommer du äta upp hela burkens innanmäte. Maten växer i munnen mer och mer för varje tugga, du sväljer men kräkreflexerna vaknar, du hulkar men härdar ut. Hotet är överhängande. Du måste äta och du äter.
130 minuter senare är raviolin slut. Du är kladdig som en 7-månaders bebis runt munnen, en bebis som precis käkat morotspuré med händerna OCH du vill bara kräkas. Samtidigt, alla vet hur jävla äckligt det är med raviolispyor. Raviolispyror ser ut precis som ”oäten” ravioli vilket gör hela maträtten ännu mer – för att röra sig med ett engelskt ord – gross.
Vad har då denna matliknelse med Tomorrowland att göra? Jo. Tänk att den goda maten du åt i början av texten är bra film. Alla sorters film, film som gör dig nöjd, glad, mätt och belåten. Sen kommer en film som Tomorrowland och bara stinker overload av ravioli. Totalt meningslös film (föda) som inte är något annat än hundraprocent CGI (mättnadskänsla) utan mening (näring).
Jag är SÅ trött på den här typen av film. Jag är less på filmer som känns som dåliga TV-spel när den enda idén verkar vara att så lite som möjligt i filmen ska vara skådespeleri och ”vanlig film” och så mycket som möjligt ska fixas av efterbearbetningsfolk, animatörer och allehanda andra programmerare. Menlöst är vad det är och Tomorrowland är ett sömnpiller av guds nåde. (Och app-app-app, kom inte dragandes med liknelser i form av CGI-fester som Transformers, Godzilla, Pacific Rim och såna filmer, den typen av filmer har en baktanke som totalt saknas i Tomorrowland och det är att dom vill UNDERHÅLLA. Inte SÖVA.)
Jag tänkte ett tag att jag skulle ge filmen en tvåa på grund av dom två unga tjejerna i filmen som båda är riktigt bra, Britt Robinson som Casey och Raffey Cassidy som Athena men sen tänkte jag vafan då för? Filmen är ju pissdålig.
Rörliga bilder och tryckta ord-Sofia har också sett Tomorrowland och hennes text är betydligt mer nyanserad än min. Läs den gärna – här!
Flmr-Steffo har också sett filmen och är han inte alldeles…mysnöjd…minsann? Hans recension finns att läsa här.
Och nu har även Filmitch sett den. Ravioli eller popcorn? Kolla här.
Även om vi inte får komma med Transformers, Godzilla och Pacific Rim så förstår du nu, i varje fall, hur en annan känner för dem, på precis samma sätt som du beskriver Tomorrowland! 🙂 Nu har jag inte sett Tomorrowland men det skall, efter att ha läst vad du skrivit, bli väldigt intressant att se den!
Tommy:
Kan du se en klar målgrupp för filmer som Transformers och Godzilla? Kan du föreställa dig hur filmbolagsmänniskorna resonerar när dessa filmer görs? Kan du se dollargrinen? Kan du se kreativiteten flöda i hjärnorna på CGI-människorna att få ”tillverka” nåt biopubliken aldrig förut sett? Jag tror du kan det, jag kan det i alla fall. Och vad man än tycker om dessa filmer – bra eller dåligt – så är dom tydliga.
Efter att ha sett Tomorrowland hopar sig frågorna. Vem är filmen gjord för? Vilka biobesökare ska häpna över detta? Vem kommer bry sig? En långfilmslång reklamfilm för Disney, är det baktanken? Jag hoppas att du kan räta ut några av frågetecknen när du sett filmen 🙂
Jag kunde ändå se ett par försonande drag med Tomorrowland utöver de två tjejerna. Men visst, den var ”slick” på helt fel sätt och övertydlig i sitt rätt smetiga budskap. Jag funderade också en hel del på målgruppen. Lite för barnslig för de äldre, lite för seg och cerebral för de yngre.
Sofia:
Jag ser fram emot din text, ska bli spännande att läsa vad du ser i filmen som jag inte kan se – även om jag försöker 😉
Trillar in på måndag