Idag, precis just idag, går jag i mål med årets stora skräckfilmstema. Efter 52 veckor och lika många filmer är det nu tack och adjö till skräckfilmssöndagarna och helt ärligt, ingen kunde vara gladare än jag. Jag känner mig otroligt mätt på den här genren och det kommer dröja ett bra tag innan jag konsumerar skräck på detta all-in-sätt igen.
Jag tror faktiskt inte jag sett lika mycket skräck under samma koncentrerade tidsrymd någonsin, inte ens i tonåren när jag var storkonsument av ”videovåld” (och SE vilket våldsamt AS det blev av mig!). Det ska nämligen tilläggas att jag inte bara sett dessa 52 filmer, jag har börjat på en massa andra också, såna som varit för kassa för att ens se klart.
Att avsluta temat med Tonight she comes känns bra. Det här är en film som troligtvis aldrig blivit gjord om inte Jason Vorhees mamma varit så jävla skum i Fredagen den 13:e (1980). Den känns som urmodern när det kommer till filmer om halvnakna sexfixerade ungdomar vid en trästuga vid vatten som blir jagade av ”något” i skogen, något som inte nöjer sig förrän alla är döda.
Den här filmen är skriven och regisserad av Matt Stuertz, mannen bakom kortfilmen Benjamin Merrymeadows and the Curse of the Four-Holed Button (från 2009) och långfilmen RWD (från 2015). Han har skrivit en liten berättelse om James (Nathan Eswine) som jobbar som brevbärare och ska leverera ett brev till en ung tjej, Kristy Jordan (Dal Nicole). Kristy bor i en stuga i skogen som är svår att hitta till och när James efter många om och men hittar dit är Kristy försvunnen. Hennes kompisar Ashley och Lyndsey (Larissa White och Cameisha Cotton) är dock där, lekandes i bikini.
När filmen börjar står det med versaler att denna film ska tittas på med ljud – högt ljud. Och ja, jag är med på uppmaningen. Filmen blir verkligen betydligt mer suggestiv och sevärd med högt ljud än utan. Jag provade nämligen båda varianterna. Filmen som helhet höll mig faktiskt i ett intresserat grepp hela vägen från start till mål och jag måste erkänna att det förvånade mig en smula men samtidigt – ingen är gladare än jag när en film är bättre än jag förväntat mig.
Så, Tonight she comes är sevärd om än inte speciellt annorlunda i subgenren stugskräck. Snygga effekter, blodig på sina ställen och ungdomarna sköter sig – som skådespelare. Som filmkaraktärer not so much.
Här är en lista över alla filmerna jag sett i temat. Tack 2018 för att du snart är slut och tack till mig själv för att jag ser nån form av värde i att slutföra sånt jag drar igång. På nåt sätt känner jag mig nöjd även om väldigt få av dom sedda filmerna stannat kvar i mitt medvetande någon länge stund. Nu kör vi in i ett nytt år med nya utmaningar och kanske ett nytt tema? Vem vet?
Bra jobbat med en tuff uppgift! Bara synd att det blev så pass många stolpskott
Sofia:
Tack!
Ja det var synd men sånt vet man ju aldrig innan. Du om någon vet ju ?