Ibland är det lätt att glömma att 80-talet är ganska länge sedan. Många år har gått, mycket har hänt och väldigt mycket har förändrats på dessa trettio år. Synen på män i kvinnokläder till exempel.
Dustin Hoffman tog på sig peruk, klänning och ett tjockt lager smink för att förvandla sig från Michael Dorsey till Dorothy Michaels för att få ett jobb han så gärna ville ha. 1982 var det kanske lite kittlande. En man utklädd till kvinna, det var något alldeles extra det på den tiden.
Om man går tillbaka till dragshowvärlden i Sverige så startade After Dark sin första egna klubb ”After Dark” i Stockholm 1976 och 1980 gjorde dom sin första show på Hamburger Börs. Den gemene uppfattningen var att ”Christer Lindarw är snyggare som kvinna än dom flesta kvinnor är” och det är kanske inte nåt man kan säga om Dustin Hoffman. Dorothy Michaels har inte riktigt en lindarwsk Drottning Silvia-aura runt sig om man säger så, hon ser mer ut som någon som jobbar på Försäkringskassan och heter Solbritt. Men det känns som att det var nånstans i slutet av 70-talet/början på 80-talet som drag hamnade i hetluften på riktigt.
Att göra en remake på Tootsie skulle funka ungefär 0%, den har helt enkelt inget ”wow-värde” i nutid, i alla fall inte i mina ögon. Svensk Filmindustri tänkte annorlunda och gjorde en variant på man i kvinnokläder-arbetsplatsdrama med Cockpit, föga lyckat om nån frågar mig. Gillar man denna subgenre är mitt tips att se om Tootsie istället. Den är inte så pjåkig även om den luktar lite svagt av malmedel och Jovan Musk Oil.
Det här är en av filmerna i temat Back to the 80´s. Klockan 18 kommer det ännu en recension av en film från 1982, då blir det en skräckis.
Varken Dustin Hoffman eller filmen är någon personlig favorit, men båda funkar. Värt att notera att början av 80-talet fortfarande var som sent 70-tal i filmens värld.
Inte strålande, men ganska underhållande och inte helt fel en regnig höstdag. Så här skrev jag om Tootsie när jag såg den senast.
Movies-Noir:
Visst är den lite småmysig. Känns som en film som inte kan reta upp nån. Lite mellanmjölk sådär.
Jag hade glömt bort Tootsie, men det är inte min kopp te. Mrs Doubtfire däremot…
Magnus:
Mrs Doubtfire!! Åååå, en favorit! 🙂
Ja just det, Dustin Hoffman är en mycket ojämn skådespelare. Inte helt solid i mina ögon även om han har gjort en eller två bra roller… Håll utkik på torsdag!
Henke:
Mandomsprovet, Rain Man, Straw Dogs, Kramer mot Kramer, Alla presidentens män, Papillon, denna… Jag hittar fler än två men ojämn det är han. Hur var han i Chef tycker du?
Ska hålla koll på torsdag 🙂
Mja, jag tyckte ju Tootsie luktade alldeles för mycket av malmedel. Inte ett återbesök som föll väl ut för min del tyvärr.
Men just for the record måste jag påpeka att jag inte har något särskilt emot mr Hoffman
http://bilderord.wordpress.com/2011/03/11/tootsie-1982/
Sofia:
Jag får lite Al Pacino-Jack-Nicholson-vibbar av honom på äldre dar. Känns som att han ”bara” glider in och spelar sig själv. Men han har gjort en hel del minnesvärda roller.
Jomen visst, inte har han förtagit sig på gamla dar. Men det må väl vara honom väl unt att ta det lilla lugna?
Sofia:
Han var med i EN film som vi såg i Malmö och där skötte han sig helt okej tycker jag. Han behöver mat på bordet han med 😉
Helt ok film till skillnad mot Cockpit
filmitch:
Cockpit är ett ämne för sig 😉