Tarantinos intellektuella bakgata
av David från Filmmedia.se
Pulp Fiction ses idag som en modern klassiker. Den ligger högt på listor över världens bästa filmer och blev snabbt en av de mest hyllade. Det är smått ironiskt att Quentin Tarantinos lekfulla våldsorgie har blivit så pass upphöjd, med tanke på hur den bryter mot tidigare konventioner i amerikansk action- och gangsterfilm.
Istället för en film konstruerad enligt sedvanlig Hollywoodstruktur med utfyllnadsaction i brist på handling, presenterar Tarantino en actionfilmernas ”Short Cuts”, som istället är sprängfylld med just handling.
Något som har slagit mig lika mycket som berättarglädjen och det icke-linjära berättandet, är Tarantinos sätt att gestalta karaktärer. Hårt gestaltade karaktärer, men samtidigt känsligt uppbyggda sådana. I konventionell gangsterfilm, inte minst gällande Film Noir, gestaltas i regel samhällets kriminella bottenskikt som enkla och ytliga människor. Ofta är de lågutbildade och ointellektuella. Streetsmartness utgör gatans överlevnadsimpulser, något som utvecklats genom tuffa år och många svåra motgångar. Så långt som till streetsmart sträcker sig oftast gangsterns intelligens.
Men Quentin Tarantino skildrar helt andra gatuslagskämpar än sedvanliga Hollywoodgangsters. Tarantinos kriminella liga i Pulp Fiction är reflekterande individer, smarta, listiga och rör sig på ett högre intellektuellt plan än i konventionella gangsterfilmer. De diskuterar alltifrån hamburgare till etik och filosofiska spörsmål.
När jag tänker på vissa karaktärer ur filmen kommer jag ihåg när jag lärde känna ett par individer från ett raggargäng utanför Arvikatrakterna. De var intresserade av konst, kultur och historia och diskuterade sådant friskt. En av dessa var briljant tecknare och hade under flera år fött upp bland annat sköldpaddor och sålt dessa(olagligt) runt till zoologiska butiker. Det är härligt när människor på detta sätt bryter mot ens fördomar om en viss typ av personer i ett visst samhällsskikt.
Tarantino visar i Pulp Fiction att människor inte alltid är enkla och enkelspåriga, att deras tankar, intellektuella förmåga och önskningar inte alltid är avhängiga den miljö som format deras livsöden.
”Royal avec Cheese”
av Martin från Royale with cheese
Året var 1994 och en film vid namn Pulp Fiction hade premiär. Filmen skulle snart bli en av årets stora snackisar inom filmvärlden och den då relativt okände regissören Quentin Tarantino skulle snabbt skapa sig ett namn i branschen, mycket tack vare Pulp Fiction och hans debutfilm Reservoir Dogs. I Pulp Fiction vrängde och vred Tarantinos på filmens tidslinje, hämtade inspiration från gamla avdammade filmklassiker – av tvivelaktig kvalitet – och kryddade det hela med knivskarp dialog, bland annat om hamburgare, som flödade märkbart fritt ur den stjärnfyllda ensemblen. Det hela var något som få hade sett tidigare.
Pulp Fiction skulle några år senare bli filmen som fick mig själv att bli verkligt intresserad av film och allt runt omkring denna underbara värld. Det var mina föräldrar som på något sätt någon gång nämnde för mig om en knasig film där man hoppade fram och tillbaka i historien, så att man knappt visste vart man var till slut. Med detta i bakhuvudet såg jag senare filmen på egen hand och jag var fast direkt. Den olinjära berättarstilen var inte så svår att följa med som jag först trodde och det gav historien en extra dimension, där enskilda scener tilläts att skina utan att den ack så viktiga helheten fick lida.
Nu i efterhand har jag sett en mängd filmer med samma upplägg, men ingen har fungerat lika väl som Pulp Fiction. I Pulp Fiction byggde detta tillvägagångsätt vidare på historien och fördjupade filmens plot, utan bli en gimmick enbart för att visa publiken att filmen var annorlunda. En stor hjälp till detta får tillskrivas filmens klippare Sally Menke (RIP) som tillät Tarantinos manus, skriven med hjälp av Roger Avary, att breda ut sig utan att bli för omständligt. För trots filmens stjärnfyllda cast är det manuset som är den klarast lysande stjärnan här. Citaten flödar om hamburgare, livsfilosofier och sådant som yrkesmördare pratar om en helt vanlig dag när de är på väg till ett uppdrag.
Pre-Pulp Fiction hade jag inte insett regissörens viktiga del i filmskapandet, eller hur viktigt det var med ett riktigt starkt och välskrivet manus. Sådana saker som man idag tar för givet, när man väger in olika saker till en films slutbetyget, var inte självklart just då. Pulp Fiction var alltså filmen som gjorde mig mer intresserad av personerna bakom kameran än de som var framför, vilket har hållit i sig sedan dess. Det är större chans att jag idag väljer en film utefter dess regissör, än vem som är med i rollistan.
Pulp Fiction var även bland de första filmerna där jag märkbart noterade låtarna som användes i filmen och att man kunde använda dessa till mer än att i bakgrunden spela med i filmens historia. Tarantino valde med omsorg sin musik och flyttade fram de till förgrunden, där de fick lysa. Detta musikfrö som Pulp Fiction sådde har gjort att filmen inte enbart påverkade mitt filmintresse, utan även tillät mitt musikintresse sakta men säkert växa sig starkare och starkare. Idag är musik minst lika viktigt inslag i en film som skådespelarna och miljöerna. Mitt musikintresse ”privat” är även det starkt präglat av det jag snappar upp via filmerna jag ser.
Efter mina första upplevelser av Pulp Fiction kände jag mig starkt manad att plöja igenom Tarantinos övriga verk och när det var klart var det Tarantinos ”kloner” (Snatch, Boondock Saints etc.) som gällde. Sedan snubblade jag in på IMDb top250 och därifrån cementerades mitt filmintresset på allvar. Jag har mycket att tacka Pulp Fiction för och mitt [trevliga] lilla filmberoende har gett mig många underhållande, minnesvärda och tänkvärda stunder genom åren.
Pulp Fiction har jag inte sett så många gånger som man kanske kan tänka sig, med tanke på dess betydelse för mig, men jag vill försöka suga på karamellen så länge jag kan och inte tjata ut filmen direkt. Filmen har även lärt mig förmågan att värdesätta en filmupplevelse och ifall man gör samma resa om och om igen kan den speciella känslan från den försvinna eller flagna. Men ibland när humöret är rätt sätter jag gärna igång Pulp Fiction och njuter i fulla drag av den, gärna med en hamburgare som tilltugg.
Och vad jag beställde i matväg när jag var i Paris på klassresa? En ”Royal avec Cheese” såklart!
En såndär….klassiker
av Fiffi från Fiffis filmtajm
Tre killar nånstans i 15-16-års-åldern sitter bakom mig i biosalongen. Snart vankas det Dumma mej men först reklamfilm. Dom frodiga tanterna Judit & Judit i Comhem-reklamen dyker upp och gör parodi på olika TV-serier och långfilmer.
Kille 1: Kolla. Nu sitter dom där i bilen. Vet ni vem hon ska låtsas vara?
Kille 2: Nä.
Kille 3: Nä.
Kille 1: John Travolta. Fett grym!
Kille 2: Vem?
Kille 1: John Travolta. Grym skådis!
Kille 2: Jahaaa. Men vem är den andra då? Han med polisongerna?
Kille 1: Samuel L Jackson.
Kille 2: Vasadu?
Kille 1: Samuel L Jackson.
Kille 2: Okej.
Kille 1: Vet ni var det är för film då?
Kille 2: Nä.
Kille 3: Nä.
Kille 1: Pulp Fiction heter den.
Kille 2: Jaha. Pulp….fiction?
Kille 1: Ja. Det är en såndär…vad säger man….klassiker. En grym film helt enkelt. Fett grym. Hahaha. Lyssna nu.
Killarna tystnar. Ena tanten i reklamfilmen säger ”Royaaale with cheeese”.
Kille 1: Hahahaha! Royale with cheese. Så jävla skönt!
Kille 2: Ofta!
Kille 1: Fett grymt.
Kille 2: Royale with cheese! Hahaha.
Reklamen är slut. Lamporna slocknar. 3D-glasögonen tas på och filmens förtexter drar igång. Då hör jag den tredje killen bakom mig vrida sig oroligt i stolen.
– Hörrni, vad är en royale with cheese?
Som vanligt tre informativa och roliga texter! Undras om Tarantino själv hade kunnat ana att just "Royale with cheese" skulle bli repliken framför andra? 😉
@David: det faktum att den är konventionsbrytande borde väl kunna vara en stor orsak till att den blivit så upphöjd, trots våldsamheterna?
@Martin: Jättebra kärleksförklaring till filmen som man ju av din blogg förstår är en viktig del av ditt filmintresse 🙂
@Fiffi: Personligt. Roligt. Film. Fiffi, helt enkelt 😀
Sofia, jo av kritikerna och skribenterna. Men jag tror inte att vanlig publik ens då insåg hur banbrytande filmen var för genren. Det är en bra film helt enkelt.
Sofia:
Hahaha! Tack för komplimangen 😀
En helt underbar film, tror jag har två olika utgåvor utav den filmen och då är det bara DVD-utgåvor. =)
Haha, Royale with cheese är ju en klassiker!
Roligt inlägg! Intressant att vi gjorde tre så olika inriktningar på samma område 🙂
@David: Intressant text! Håller med om att publiken nog inte insåg hur pass banbrytande den var då vid premiären. Det är först nu i efterhand, och när man har sett andra liknande filmer, som man inser det och hur pass stark Pulp Fiction faktiskt är.
@Fiffi: Haha, en underbar text! Håller med Sofia om att texten är Fiffi personifierat:)
@Sofia: Tack för de fina orden. Har tidigare inte riktigt reflekterat över hur pass viktig Pulp Fiction är för mitt filmintresse. Bloggnamnet tog jag mest för att det lät "coolt".
Fast det glädjer mig mycket idag att jag valde just "Royale with Cheese" då jag har tänka igenom mitt filmintresse och hur mycket som faktiskt har sitt ursprung just från Pulp Fiction.
Måste även passa på [ett Oscarsmoment här] att tacka mina föräldrar som överhuvudtaget gjorde det möjligt för mig att upptäcka sådana filmer vid en relativt tidig ålder. Har genom hela barndommen ofta gått på bio med min familj och det skapar en stark grund att stå på. Dessutom fick jag tidigt skifta bekantskap med Hitchcock (Psycho, Fåglarna) vilket glädjer mig och förmodligen har gjort mig mer mottaglig för "äldre" filmer.
Första gången jag såg Pulp Fiction så tyckte jag inte att den var så märkvärdig. Men när jag hade fått smälta filmen, och tänka på hur allt hänger ihop, dialogen, musiken, skådespelarna, så omvärderade jag filmen rejält. Nu är det en av mina 10 favoritfilmer, och jag har sett den många gånger. Har även soundtracket på CD och boken med hela filmens dialog.
Som vanligt stor underhållning att läsa detta kompendium av åsikter. Gillar Davids analys som verkligen är klockren. Har faktiskt inte tänkt på det förut, men genom att bryta helt mot konventionerna känns ju karaktärerna i Pulp betydligt mer realistiska än den vanliga korkade filmgangstern.
Martins text var också klockren. Jag känner verkligen igen den påverkan en film kan ha. Delar helt känslorna för Pulp, även om den inte fungerade som lika stor inkörsport för mig.
Och Fiffi, som vanligt står du för skratten. Det är dessutom vansinnigt hur dagens ungdomar kan ha missat Pulp. Lär de sig ingenting vettigt i skolan? 😉
Nicklas:
Har du den på gammal nött "ful-VHS" också? 🙂
Martin (Nit89ram):
Jag kunde nästan höra stråkarna 😉
addepladde:
Näe, precis. Det är så jävla viktigt att ungarna ska lära sig läsa och räkna innan dom går ut nian men hederlig allmänbildning, TP-kunskap i dess renaste form, gills inte det alls?? ;D
Micke:
Där håller jag med dig. Pulp Fiction är en film som växer och växer ju fler gånger man ser den, till skillnad mot mycket annat. Mot det mesta faktiskt 🙂
addepladde och fiffi. tyvärr finns inget större intresse för vare sig, politik, allmännbildning, eller musik bland en stor del av de unga. Undantag finns naturligtvis men det som gäller är det som händer NU dvs idol, melodifestivalen, ev dokusåpor, sport och Twiligt. Vad det beror på vet jag faktiskt inte men det är ngt som jag ofta filosoferar om. Thats it tyvärr. Börja pensionspara är mitt heta tips.
F.ö rolig läsning även om P.F nog inte skulle leta sig upp på min 20 i top lista. Därmed inte sagt att den är dålig kanske bara lite väl pladdrig stundtals.
filmitch:
Visst jobbar du som lärare, var det inte så? Hur som så har du alldeles säkert bättre koll på ungdomar i stort än åtminstone jag har, men dom två jag har hemma är som svampar gällandes det mesta som har med allt det du skriver att göra – inkl politik, nyheter, omvärlden, musik och film och jag hoppas VID GUD att det håller i sig (även om det kanske inte är så troligt).
Men jag stoppar dom full med allt jag kan på alla sätt jag kan. Mer än så kan jag inte göra. 😉
Har alltid varit avundsjuk på bloggnamnet "Royale with Cheese". Det är ett så jävla bra och klockrent namn på en filmblogg så att det inte är klokt. Bra och personlig text Martin.
Fiffi: Tack för kommentaren på min sajt, men kör ditt race och snegla inte för mycket på andra. Du gör ett kanonjobb.
Pulp Fiction är en sån film som man helst ska se flera gånger. En gång räcker liksom inte. Det var också en film som jag diskuterade om med mina kompisar. Den vann ju en Oscar för bästa originalmanus och guldpalmen i Cannes.
David:
Jag sneglar massor men det som är både bra och dåligt är att det spelar ingen roll. Jag kan bara göra saker på mitt sätt. Det får bli som det blir liksom ;D
Micke:
Välförtjänta priser! 😀
Jag tar tillbaka det jag sa, efter närmare undersökning i hyllan hittade jag bara ett ex, det andra som bara har DD 5.1 har jag i vagt ögonblick gett bort till morsan som inte hade sett filmen.
Kanske skulle ta fram min autograf tavla med både travlota och jackson och hänga upp?
Edit: Bild på tavlan finns här : http://minhembio.com/astfors/93995/
sjunde bilden nedifrån.
Nicklas:
Coolt!!!
Den där kan du få några spänn för 🙂
fiffi: det som du gör kan man sammanfatta i ett ord: föräldraansvar. Det tackar dina barns lärare dig säkert för 🙂 Och som jag sa det finns undantag o de övriga är spännande utmaningar så det blir en win/win situation 😀
filmitch:
Jag vet inte om lärarna tackar mig, men JAG tackar mig. Jag har ingen lust att vara mamma till lallande miffon. Jag har sagt till min dotter att det enda som kan få mig att bli förbannad och kasta ut henne är om hon blir bimbo. Allt annat kan jag klara men DÄR går min gräns. Detta gäller givetvis sonen också men han tycker inte det finns nåt som heter manliga bimbos, men det tycker jag. 😉
David FILMmedia:
Hehe, jag är faktiskt riktigt nöjd själv med mitt namn:)
Från början var det mest en nödlösning när jag drabbades av idétorka. Fast nu i efterhand är jag riktigt nöjd med mitt val då jag tycker det poängterar väl mitt filmintresse och hur det uppkom:)
Får tacka ännu en gång för din dina analys. Trodde jag hade tänkt på de mesta aspekterna i Pulp Fiction, men du visade att där fanns ytterligare sätt att reflektera över:) Kul att få nya infallsvinklar kring sin favoritfilm:)
Visst finns det manliga bimbon, "kungarna" på Tylösand t.ex
Klart bästa 3 bloggar om en inlägget hitills, mest pga de olika inriktningarna och alla texterna var riktigt läsvärda på sitt sätt.
Är också kosmiskt avis på Bloggnamnet Royal with Cheese. När jag var i Cannes för ett par år sen så skulle en kompis göra sig lustig på deras McDonalds och beställa en royal with cheese. De var lagom less på att folk skulle beställa den och ofta göra sig halv lustiga över det samtidigt.
Filmitch: Icke att förglömma Matthew Mconaghey han är urtypenför en manlig bimbo för mig.
Joel:
Kul att du gillar denna Tre-om-en. Det är ju lite charmen med idén, att det inte går att veta innan hur det blir och den här gången blev det tre väldigt olika texter 🙂
@Niklas: Jag vill inte tänka på vad du måste betala i hemförsäkring 🙂
@Fiffi och filmitch: Visst påverkas ungarna av föräldrarna i viss utsträckning, jag skulle sannolikt aldrig varit det minsta intresserad av klassisk musik (inte särskilt coolt som 13-åring) om inte mina föräldrar varit det. Å andra sidan kan allt det där du nämner, filmitch, mycket väl vara bra inkörsportar till ett både bredare och djupare intresse. Börja med Twilight, gå via Coppola, Browning, Stoker och Shelley till viktorianska klassiker, tex.
Oj vilka häftiga texter! Och den sista var rolig. ^^
Jag fullkomligt älskar Pulp Fiction. Herregud vilken fantastisk film.
RJ:
Du kan ha fått till den absolut häftigaste kommentaren om en film någonsin nu.
"Herregud vilken fantastisk film" kommer att bli en citatklassiker för mig! 😀
Hihi, vad kul. 😀
Ni hade ju fått till några av de absolut häftigaste texterna. ^^