Ibland snubblar jag över filmer på lite konstiga vis.
Efter att ha varit på en träff med Filmspanarna och hört Jojjenito säga Tom Tykwer med kärlek i rösten en sisådär sjuttiofem gånger loggade jag in på Lovefilm och klickade på första bästa film regisserad av denne tyske man. Det blev Prinsessan + Krigaren. Det hade kunnat bli Spring Lola men det blev det inte. Det blev ett spontanklick och sen låg filmen i brevlådan en dag.
Jag bestämde mig för att inte läsa en enda mening om filmen innan jag stoppade den i spelaren och såhär i efterhand var det kanske dumt. Eller inte. Vem vet inte jag, vem vet inte du, jag vet iiiiingenting nuuuuu.
Prinsessan + Krigaren fungerade på mig på samma sätt som en timme i en floatingtank. Jag blev helt lugn. Avslappnad och ostressad och fick en mysig känsla i kroppen fast jag förstod rätt snart att dessa känslor inte berodde på filmen utan på musiken. Jag kom på mig själv med att ligga och blunda, jag liksom flög iväg både i tid och rum och jag somnade till både en och två gånger, både första och andra kvällen när jag skulle se filmen. Jag ville så gärna se filmen men musiken försatte mig i trans. Givetvis ska Reinhold Heil, Johnny Klimek OCH Tom Tykwer creddas för denna fantastiska filmmusik men ändå….hallå….filmen då? Hur var den?
Den var helt okej. Det blev tredje gången gillt och då lyckades jag se den från början till slut, dock med tändstickor i ögonen. Suggestiv och drömlik, oengagerande och ganska gullig. Jag gillade den men kunde inte ta den till mig, inte ända in i hjärteroten, inte in alls. Men musiken var bra.
SPRING LOLA (1999)
Som av en händelse dök den upp, den andra filmen av Tom Tykwer, den jag inte klickade på först. Det är jag glad för. Det enda jag inte är glad för med den här filmen är att jag såg den i sängen när jag egentligen borde sova.
Det här är ingen lugn film. Det här är ingen film med soft soundtrack och fejdade bilder, det här är fullt ös från början till slut och jag hade fan hjärtklappning när filmen var slut och var tvungen att dricka varm choklad för att komma ner i varv.
Lola (Franka Potente) springer värre än Forrest Gump i den här filmen. Hon springer och springer och hon blir inte ens svettig jäkla lyllo. Hon bara springer och det ser så enkelt ut, inga onödigt guppande tuttar eller skoskav som blöder eller LP-skivor under armarna. Ingenting sånt alls. Men med knallrött hår och gröna byxor syns hon varthelst hon älgar på och det är tacksamma färger i bild. Jag blir glad på nåt sätt. Glad, upprymd och lite rädd att hon inte ska hinna.
Lola behöver alltså få ihop 100000 tyska mark på tjugo minuter och hur ska hon lyckas med det? Jadu, hur ska det gå. Vill du ha ett tips? Titta på filmen. Jag lovar att du får svaret. Nåt utav dom.
Här finns filmen.
PARFYMEN (2006)
När jag ändå hade tyskångan uppe klickade jag på hyr en tredje gång. Parfymen, filmen min kollega pratat sig så varm om, dök ner i brevlådan och med den instoppad i DVD-spelaren fick jag en filmkväll jag sent ska glömma.
Dottern och jag skulle ha filmmyskväll och äta hemgjorda köttbullar och makaroner framför TV:n. Det gick åt helvete direkt. Filmen börjar och Jean-Baptiste Grenouille föds i den smutsiga rännstenen, det säger bara SPLOOOFFFS och där klafsar han ut ur sin arma moder och ner bland fiskrens, kräks, inälvor, blod och smuts och dottern skriker ”VAD FAAN ÄR DET VI TITTAR PÅ? STÄNG AV! STÄNG AV!” och sen går hon iväg med tallriken och jag sitter kvar. Själv. Och tittar på smutskräksblod och tänker ”även ett misslyckat fredagsmys är ett fredagsmys. Väl?”.
Grenouille (Ben Whishaw) växer upp och visar sig ha en enastående välutvecklad näsa. Han är doftsäker som ingen annan och kan blanda ihop parfymer på en höft som mästare inte kan klara på en livstid. Man kan säga att han är besatt av dofter. Han upptäcker att dom mest fantastiska dofter av dom alla utsöndras av unga flickor och han mördar dom, utvinner essensen och tillverkar parfymer. Inte speciellt friskt kan tyckas.
Nej, friskt är inget ord som är synonymt med den här filmen, inte på något sätt. Det här är doft-TV, lukt-TV, stank-TV när det är som mest exklusivt och Tom Tykwer har med fingertoppskänsla styrt upp Patrick Süskinds roman och gjort en vackert äcklig udda film som jag är förvånad över att jag inte sett förrän nu. Däremot har jag en nära relation med Rammstein och deras låt Du riechst so gut som är inspirerad av Süskinds bok.
Jag tror att det här är en film jag kommer återvända till och jag tror jag kommer göra det och känna mig som en upptäcksresande. Det finns mycket att studera med den här filmen, det finns massor jag missat, en hel del att zooma in och känna äckelpäckel inför och jag kommer INTE äta middag i samband med filmen igen. Varken själv eller med barnen.
Här finns filmen.
Åh! Den första har jag tyvärr inte sett.
”Spring Lola” och ”Parfymen” två jättebra filmer. Filmer som man (eller bara jag?) tittar på utan att skruva på sig eller tycka att man slösar bort tiden på något onödigt. De bara flyter på och trollbinder. Sliding doors-temat i ”Spring Lola” är fantastiskt utfört vilket även den den trollbindande storyn om betydelsen av dofter är i ”Parfymen”. Typiska fredagsfilmer, fast kanske utan köttbullar och makaroner 🙂
dan:
Ingen av dessa filmer känns som bortkastad tid, verkligen inte. För mig är Parfymen den jag tänker mest på såhär efteråt. Mycket speciell film. Kul att hitta såna här pärlor 🙂
Haha, första filmen fungerar perfekt som avslappnings/sömnmedel. Den andra filmen får dig speedad så att du inte kan sova. Den tredje förstör familjefriden eller åtminstone fredagsmyset. Det bra betyg minnsan. 😉
Jag gillar Spring Lola bäst, det var den som gjorde att jag fick upp ögonen för Tykwer. Sedan såg jag hans äldre filmer. Just Parfymen har jag faktiskt inte sett. Blev avskräckt efter att den fått så dålig kritik när den hade biopremiär.
Jojjenito:
Fick Parfymen dåliga recensioner? Konstigt tycker jag. Väldigt välgjord film.
Tack för att du hade Tom-Tykwer-tourettes den där kvällen, det hade nog dröjt bra mycket längre innan jag fick ändan ur vagnen annars 😉
Kul att du fått upp ögonen för Tom Tykwer, en trevlig regissör. Du får tacka Jojjenito en extra gång då filmerna uppenbarligen gick hem hos dig.
P+K var inte alls dum, men Lola rennt är bäst av de tre. Parfymen gillade jag inte nämnvärt faktiskt, klart en av hans sämsta (även om den visuellt sett är bra, som vanligt när det gäller TT).
Har annars sett samtliga hans filmer, förutom de två senaste, men det ska det bli ändring på. Gillar det mesta han gjort. Han har en skön stil och jag gillar allt som oftast hans musik (han står ju själv för den)…
Movies-Noir:
Vad var det med Parfymen du inte riktigt gillade?
Var tvungen att läsa min text, men det var nog sago-/fantasy-elementen som jag hade kunnat vara utan. Blev lite överraskad att jag gav den en trea, men visst var den välgjord.
Movies-Noir:
Trodde du att du hade gett den en tvåa? En trea är ju inte så pjåkigt, i alla fall inte i din värld 😉
Exakt, trodde faktiskt jag hade gett den en tvåa, alternativt en stark tvåa. Men jag tror att jag kan ha varit lite snällare med betygen för några år sen 😉
Movies-Noir:
Undrar vad det beror på? Att du sett fler filmer och har mer att jämföra med eller att du blivit äldre och mer cynisk? 😉
Äldre och mer cynisk är nog svaret 😉 Tror helt enkelt jag blivit lite mer kräsen och vill ha något lite annorlunda.
Lola har länge stått på Listan, ju fler som sett den och tycker att den håller, desto högre klättrar den. Parfymen — mnja, men som vanligt får jag väl skylla på boken (vilket iofs gjorde att man rätt beredd på klägget). Läste den om och om och om igen i tonåren och så bra kan en adaption aldrig bli. Men ett snyggt försök, det får man väl lov att erkänna.
Sofia:
Jag har inte läst boken men jag kan mycket väl tänka mig att den är helt fantastisk. Dessa doftbeskrivningar som jag tycker funkar jättefint i filmen borde ju funkar ÄNNU bättre i skriven form och med fantasin som krydda på moset.
Jag blev så förtjust i Lola att jag var tvungen att se om den en gång till direkt efter att jag sett den första gången. Helt trollbindande som sagt.
Bästa musikvideon.
Kan även rekommendera hans film från förra året, Tre, som på ett vackert sätt skildrar bildandet av en udda kärlekstriangel.
Jessica:
Kul att nu nämner Tre. Jag har den hemma, den ligger och väntar. Gottar till sig liksom 😉
Kul att läsa, och kul att du valde tre filmer, eftersom karln är rätt varierad. 🙂
Mina Tykwer-favoriter är dock Heaven och Winterschläfer. Så ta dem också vetja, om du ändå ska beta av Tre snart. =)
Gustav:
Tack för tipsen. Nu kanske det blir en Tre om en: Tom Tykwer igen 😉
Har nu även sett hans (tillsammans med syskonen Wachowski) senaste film, Cloud Atlas.
Håller dock med Gustav om Winterschläfer, det är nog den jag gillar mest tillsammans med Lola rennt…
Movies-Noir:
Såg att du hade sett den (ooootroligt tidigt måste jag säga ;)) men jag är så nyfiken på filmen att jag bara kollade vad du gett för betyg.
Winterschläfer ligger på ska-se-listan. Ganska högt upp. 🙂
Hoppas M-Noir varit nere i Tjeckien och sett Cloud Atlas och inte på nåt annat sätt.
Japp, Winterschläfer är riktigt trevlig. En 4/5 i min Tykwer-bok.
Jojjenito:
Då tjongar jag upp filmen ett pinnhål till nu 🙂