Varning för spoilers i texten!
Bella (Kristen Stewart) fyller 18 och börjar känna sig gammal. Hon är ett helt ÅR yngre än Edward (Robert Pattinson) – tror hon – men han erkänner att han är 109. Då får hon ångest för att hon inte borde dejta en sån gammal gubbe.
Edward börjar så smått inviga Bella i vampyrernas liv och leverne, hur det funkar, regler, lagar och sånt men den enda han är riktigt rädd för är Bella, hon är den enda som kan skada honom. Romantiskt sagt såklart och i ett annat sammanhang hade jag antagligen sagt ååååhååå och torkat bort en tår ur ögonvrån men nu känns det mest som ungdomsfloskler, som ”sånt man säger”, även om han ser väldigt trovärdig ut när han säger det.
New Moon fortsätter där Twilight slutade och nu har jag vant mig liiite vid Robert Pattinson och hans mjöliga ansikte. Jag undrar om hans och Kristen Stewarts förhållande i verkliga livet tog fart på riktigt under inspelningen av denna film för det känns som en stor skillnad i personkemi och ”sprak” om jag jämför denna med både föregångaren och filmerna som komma skall.
Edward bestämmer sig för att lämna Bella. Han vill inte inviga henne, vill inte göra henne till vampyr och alla som någon gång varit ung och kär kan säkerligen förstå Bellas ledsenhet och nattliga ångest. Vad gäller dessa delar så tycker jag filmen funkar bra. Det är när man ser Taylor Lautner i indianfrilla uppsatt i tofs som jag känner skrattet bubbla upp i magen. Taylor Lautner alltså, ett komiskt geni och han vet inte ens om det!
New Moon är en MYCKET bättre film än jag trodde på förhand och jag erkänner att jag hade taggarna ute som tusan under en stor del av filmen, vägrade inse det jag faktiskt kände, att filmen är….okej. Det är lågmäld musik, inte så mycket (dåliga) effekter och – jämfört med första filmen – någorlunda schysst kemi mellan huvudpersonerna. Var det ungefär vid den här tiden Stewart och Pattinson blev ett par på riktigt?
Att det inte gick att hålla resten av filmerna på samma nivå som denna gör mig faktiskt ganska… förbaskad.
Från och med idag och resten av Twilight-veckorna kommer även Sofia skriva om denna saga. Den här veckan och nästa handlar det om böckerna och här är hennes första inlägg.
Är det i den här som kärlekstriangeln tar fart och hela filmen är en massa tonårstantsnuskigt trånande? Jag minns inte så mycket detaljer från denna film men det är den jag ser som sämst i serien. Kanske led den lite av att jag hade sett Vampires Suck innan. Det är väl en spoof som är närmast en kopia eftersom förlagan är så fånig i sig själv.
Carl:
Haha, ja det är ett jäkla trånande, BARA ledsamma miner, trånande och olycklig ungdomlig kärlek. Ett härligt goffande som jag ser det och känslorna känns betydligt mer äkta än i första filmen.
Vampires sucks är verkligen en spoof som känns som en vanlig film, som förlagan. Svårt att göra en bra spoof av nåt så lökigt 😉
Mja, det där med kemin tror jag du och jag får diskutera vid något annat tillfälle… 😉 Bättre än Twilight helt klart men annars inte så mycket att hurra för tyckte jag. Vad i helsike gör Martin Sheen där?!
Sofia:
Hehe, personkemiprat till middagen på nästa träff, det är spikat 🙂
Martin Sheen behöver kanske också mat på bordet? 😉
Men det måste finnas något bättre för Martin Sheen att göra än New Moon. Föreställer jag mig… Å andra sidan kan man ju inte säga att han direkt anstränger sig för att övertyga.
Sofia:
Även han kanske måste bita i kudden ibland för att det ska plinga till på lönekontot. 😉
Iofs, man kan inte alltid omges av Helen Mirren eller Frank Langella…
böckerna är bra men gillar inte filmerna alls faktiskt.
efij.se:
Välkommen till bloggen! Jag misstänker starkt att böckerna är bättre än filmerna 🙂