Frances (Diane Lane) är nyskild och författare vilket är en skitdålig kombination. Hon drabbas av skrivkramp och åker på semester till Toscana för att hitta tillbaka till sig själv.
Frances i filmen är typ 35-37-40 år kanske. Jag får känslan av att hon är hopplöst gammal, att henns liv rinner genom fingrarna som fin sand, att det är typ SYND om henne.
”Livet erbjuder dig tusentals chanser….våga ta en” står det på filmfodralet.
Nästa gång jag ser solrosor på ett filmfodral ska jag inte tänka ”det här är nog en mysig smyga-upp-i-soffhörnet-med-en-stor-kopp-the-film”, jag ska våga tänka tvärtom. Jag ska våga fatta att jag blir grundlurad.
Okej. Jag fick se sol en stund och terracottafärgade italienska hus men Under Toscanas sol har ett manus från det infantila helvetet.
Uppdatering:
Av någon anledning har jag återkommit till den här filmen många gånger sen jag såg den för allra första gången och MYSKÄNSLAN är fenomenal – tycker jag nu. Betyget måste därför korrigeras.
Hej Fiffi,
såg en helt underbar liten film. Trailern var bra, när den kom 2009. Så jag tänkte att jag ger den en chans. Har inte sett den på bio-repertoaren.
Så det kan vara en sådan bortglömd liten pärla i vecket på sammetstyget.
Filmen? "Brothers Bloom" på engelska. Vet inte vad den ev hette på svenska.
//P
Hellicop:
OOOh, Adrien Brody! Det där är en liten rulle jag helt glömt bort att titta på, men jag hittade den i mina gömmor och jag kommer att se den – vilken dag som helst 🙂
Tack för att du påminde mig 🙂