Unknown

Det är samma visa i februari-mars varje år. Schlagerfestivalen drar igång och i soffan sitter mängder av oss, nynnar med och säger samma sak: ”Meeeeh, den här har jag hört förut. Det här är ju ingen NY låt!” Och precis så är det. Att skriva en låt som känns egen och aldrig-förut-hörd är ingen enkel match.

Att skriva ett filmmanus som sticker ut i mängden är inte heller så lätt och där kan man göra på två sätt som manusförfattare. 1. Vrida sin hjärna ut och in och försöka sätta sitt personliga bomärke i filmhistorien. 2. Agera kleptoman och snatta friskt från redan gjorda – och framgångsrika – filmer.

Bakgrunden till filmen Unknown är Didier Van Cauwelaerts roman Out of My Head. Vad han tycker om filmen har jag ingen aning om men om det var jag som hittat på denna historia skulle jag slå mig själv i ansiktet med en såndär elektrisk getingsmällare. Jag skulle inte göra det för att boken/filmen är urbota jättedålig, jag skulle göra det av rent självhat för hade jag inte bättre fantasi än att laga middag på gamla sopor så skulle jag nog göra nåt annat med min fritid.

Historien kretsar kring den snygge doktorn (Liam Neeson) och hans unga vackra fru (January Jones) på besök i en europeisk huvudstad (Berlin) där invecklade turer avlöser varandra och det tjoffas på med spänningsmoment i form av ajaj, nu glömde han portföljen på flygplatsen och shit, vad jobbigt, han är PASSLÖS, hur ska han nu komma hem?

Det är jättemycket Frantic över Unknown och det är en hel del Jagad men det dom båda filmerna har som Unknown saknar är Harrison Ford. Liam Neeson har i mina ögon helt klart passerat bäst-före-datumet och han känns bara gammal och väldigt väldigt trött och har ett rörelsemönster som påminner väldigt mycket om Peter Habers Martin Beck.

Nu låter det som att jag torrkör motorsågen i väntan på den stora stubben men nejdå, inte idag. Unknown må vara en ganska hjärndöd film men även hjärndöda filmer kan vara underhållande ibland.  Den är alldeles på tok för lång (113 minuter), det är en konstig och ganska korkad plot men hey, det funkar. Unknown är helt okej som tidsfördriv. Jag glömde bort den direkt när eftertexterna började rulla men jag tänkte å andra sidan inte på all världens elände under tiden, jag tänkte inte ens på jobbmöten och semesterplaner. Hjärnan dog en stund och det var skönt men nån repris blir det inte. Unknown är ett once-in-a-lifetime experience som jag redan sett många många gånger förut.

Filmen har biopremiär på fredag (17 juni).

14 svar på ”Unknown”

  1. Vilken vändning! Trodde stenhårt på motorsågen, men den fick stå kvar i förrådet förstår jag.

    Av själva filmen är jag inte speciellt intresserad. Neeson i all ära, men åååh vad trött jag är på hans actionfilmer. Jag gillade varken Taken eller A-Team, så jag lär väl inte vara så positiv till den här heller.

    1. Pladd:
      Den fick stå kvar men efter första halvan av filmen tag jag fram den, höll i den och lät den gå på tomgång ifall den hade behövts. 😉

  2. Fiffi. din beskrivning i slutet är en klockren beskrivning av Betyg 2 på min egna betygskala. Får se om jag tar mig an ”Unknown” någon gång, mend et är tveksamt

    1. Henke:
      Den är på gränsen till en tvåa även för mig. Den klarar sig pga trovärdigt spelade biroller och en första halvtimme som faktiskt är rätt spännande.

  3. Varför anstränga sig när man kan hösta in pengar med minimal insats? 😉 Tack för tipset, den här får nog landa i spelaren någon fredagskväll när man inte orkar med något mer krävande. Standardaction behöver inte vara det sämsta. Jag gillar Neeson, men börjar misströsta lite om att han ska få något att sätta tänderna i.

    1. Sofia:
      Jag misströstade rejält redan efter Taken. Att han är snygg i skinnkappa på filmfodralet hjälper föga. Tänk att det kunde gå så utför med honom. Lite synd tycker jag.

  4. Och jag som gillade Taken, Neeson bäst före datum tror jag inte har passerat än men filmen verkar kanske inte vara så där jätteupphetsande kanske någon gång eventuellt ser jag den.

    1. filmitch:
      Neeson börjar bli lite nu som Harrison Ford var i sista Indiana Jones. Jag är rädd att höftkulan ska hoppa ur led när han tar sats och går uppför en trottoarkant. Som jag ser det har han två val för att behålla åtminstone MIN respekt:
      1. Ta en paus på 30 år
      2. Invänta ett manus från Quentin Tarantino

  5. Ser fram emot att få lägga vantarna på filmen. Jag gillade både Taken och A-Team. Och jag tycker att Neeson har en del karisma också. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.